Måste bara tacka min fina vän Max som gjort designen på min blogg =) Han var så snäll o ville hjälpa mig o är det något annat jag vill ha fixat/ändrat här inne så ska jag bara hojta till ^^

Det känns som om att hela kag håller på att falla ihop, min skyddsängel hämtade jag i fredags, min älskade Puma vad du är saknad ska du veta... Att se bilder på dig gör fortfarande lika ont i mitt hjärta som den dagen då jag lämnade dig o du verkligen somnat in... Det syntes på dig då du började bli kall o se blå ut!! =(

Många tårar har jag fällt för dig, men jag har fällt mina tårar för så mycket mer, den ENDA killen som fått mitt hjärta till o slå som det gjorde har flickvän men till mig vågar han inte säga det!! Har känslan av att när det tar slut mellan dem så kommer han tillbaka till mig igen för då duger jag!! Denna gången ska jag sätta ner foten EN GÅNG för alla... Han ska inte få sin vilja igenom, bara dra över mig när han är full o när han är nykter så är jag inte intressant... 

Men jag skiter i vilket, han behandlar mig som skit psykiskt, hade varit roligt o se hans min om han såg mig NU i jämförelse med i slutet på januari början på februari... Någon reaktion kan jag allt lova att där blivit, har gått ner MINST 12 kg sedan dess... Han älskade jeans o jag ville ha på mina älsklingsjeans, men jag var för stor, kunde inte knäppa dem överhuvudtaget... 

Var på fest förra lördagen vill säga den 17/9 hos Lasse eftersom att han fyllde år... Så hitta jag inte kjolen jag ville ha, hitta inte mina jeans så det slutade med att jag tog fram dessa jeansen som jag knappt fick på mig förra sommaren..!!! Till en JÄKLA stor förvåning så är jeansen FÖRSTORA...

Men nog om det, känns som om att jag håller på att falla emot marken o slås itu i miljoner bitar, jag blir bara lekt med när det kommer till kärleken, det finns ingen kille som vill ha en brud som har de diagnoserna som jag har o måste ta si o så många tabletter dagligen för att klara av dagen!! 

Vill kunna klara mig utan de flesta av tabletterna men många av dem måste jag leva med i resten av mitt liv... Vet om att det finns dem som har det värre än mig på SÅ många olika sätt, men min hjärna har stannat den funkar inte som den ska längre!!

Träffade min läkare förra måndagen den 19/9 vill säga o sa rakt ut till honom att jag orkar inte med detta mer... Han undrade vad jag menade vad det var jag syftade på, så berättade jag för honom om livet, att jag fick akut låta Puma somna in, foten är ett rent helvete, jag är dagligen nära på o skära mig men ni kan vara lugna jag har inte gjort något!! Typ alla medicinerna höjdes eftersom att jag är så sjukligt utbränd, pga att jag stressar/pressar mig själv, än det ena än det andra.....

Jag har kvar min prins här hos mig, har min älskade hankatt Felix som är helt underbar!! Inte nog med att jag mår som jag mår psykiskt så har jag med STOR sannolikhet åkt på stämbandsinflammation, men ska ändå till vårdcentralen imorgon o få mitt sår omlagt så att det skitet kan läka någon gång!!! Sen ska dem kolla på mitt finger igen eftersom att henne som jag varit kattvakt åt i 2 veckor nu även har gekoödlor jag tyckte jag hade koll på bägge, MEN.....

Utan förvarning o att jag reagerar så hugger hanen fast i mitt finger, gissa om jag såg till o få ut handen o sen av ren reflex skakade jag min hand o där flög ödlan... Så satt med en blodande finger som blödde som bara den o sen vara av med ödlan!! 

Tur var dock att en av katterna låg på en fåtölj o stirrade på ödlan så hittade honom rätt fort bakom mig i nog smått chocktillstånd... Såg till att han åkte in i akvariumet fortare än fan vill jag lova!! ALDRIG mer att jag stoppar in mina händer var där finns sådana djur nä tack... Så har ett FINT mästerverk av o efter honom på mitt högra pekfinger, men det precis som det mesta andra gör så läker det!!

Sen har jag inte kunnat prata typ överhuvudtaget på snart 3 dagar, låter som jag viskar när jag pratar men jag tar i för kung o fosterland... Men men får se vad läkaren säger imorgon efter det att sjuksköterskan rengjort sår/-eksemet på min fot som dem tycks tro att det är, men det är det ju inte eller kanske vad vet jag, jag är bara en förbannad patient!! 

Tag sen jag skrev o kort blev det idag med, men får ni leva med, är trött, mår inte bra ska upp kl 09.20 för o gå in i duschen o duscha o ta på mig o allt sånt innan jag ska  till läkaren o sjuksköterskan!! GOD NATT

Känns som sagt som så att jag har förlorat min skyddsängel, förlorat allt då ingenting tycks gå min väg heller... I've lost  my guardian angel..... O bit för bit faller jag sönder!! Frågan är bara var är min skyddsängel, vem är han?, när kommer han eller VI finna varandra?!, jag är kräsen numera, med tanke på tidigare erfarenheter... Såååååå många frågor men så får svar :(

Jag vill på nytt tacka meeis.bloggplatsen.se som har gjort ännu en underbar header till mig!! Älskar dem, för hon får dem PRECIS så som jag vill ha dem o som jag har tänkt mig att dem ser ut i mitt huvud!! Tack så sjukt mycket för att du vill hjälpa mig   

 Klicka på bilden så får ni upp den i större format!! 

Många som hör ordet handikappad förknippar ofta det med någon som inte klarar av o göra saker själv, som sitter i rullstol, råkat ut för en olycka etc!

Men om sanningen ska fram så är JAG, ja ni läste rätt JAG är handikappad, jag är psykiskt handikappad det är min ADHD o den emotionella instabiliteten som gör mig handikappad!! Jag är inte handikappad på så sätt som många tänker sig att en handikappad är, mina psykiska handikapp syns inte på mig men de fysiska göra!!

Jag har en fot som aldrig kommer till att bli bra som bara hänger då  jag går om jag inte har någon utav mina skenor på den som får foten att följa med!! Men mina "osynliga" handikapp är dem som hindrar mig mest... Då det kommer till teoretiska saker så har jag inga som helst hinder, MEN då det kommer till praktiska saker så säger min hjärna o min kropp STOPP detta går inte!!

Jag HATAR att allting i mitt liv är o blivit som det blivit o ofta vill jag bara avsluta allt, men varför ska jag låta mina hinder få vinna över mig?! Istället för att ta mitt liv o ge upp så gråter jag istället!! Jag vill egentligen inte ta alla dessa läkemedel som jag dagligen stoppar i mig, men jag VET om att jag MÅSTE göra det för att underlätta lite grann för mig själv...

Helt ärligt så finns det dagar då jag glömmer bort att ta vissa av tabletterna vilket jag märker av under dagens gång, jag borde ha en dosett eller till o med två bara för att alla mina mediciner får inte plats i en dosett!! Jag vill vara som alla andra, inte sticka ut så mycket längre, inte bli utnyttjad utan älskad för den som jag faktiskt ÄR!! Det är något som är svårt eftersom att jag kan pendla i mitt humör o hur jag mår vissa dagar ifrån timme till timme medan andra gånger kan det gå så långt som dagar mellan pendlandet i hur jag mår!!

Jag älskar inte mig själv, jag erkänner det o bara DET i sig är ett STORT handikapp för just mig... Mycket av det hela har SÄKERT med mina diagnoser att göra, men ska jag behöva skylla mina handikapp på mina diagnoser hela mitt liv o kanske ALDRIG finna någon som älskar mig?! Jag vill inte skylla på dem, men det bli så automatiskt, en del av mina släktingar är jag FULLT medveten om att dem ser ner på mig eller inte klarar av att jag faktiskt tyvärr är så sjuk som jag är o mår så dåligt som jag gör!!!

Jag har inte valt detta, det är då en sak jag kan garantera er!! Som jag skrev i mitt inlägg igår innan god natt inlägget så finns det en kille som jag gillar sjukt mycket o som jag VERKLIGEN försöker komma över o släppa taget om... Har förstått att han hittat en tjej, kul för honom, men fegt som FAN att leka med mig på det sättet som han gjorde, fegt o säga orden han sa osv!!

Mina handikapp gör att jag inte litar på andra människor, för jag vet aldrig om dem bara tar kontakt med mig o drar nytta av att jag mår som jag gör/pga mina handikapp istället för att se förbi dessa!! Jag är handikappad MEN jag är INTE mina handikapp, mina handikapp är en del av mig!! Många ignorerar denna fakta/informationen o tar bara o lyssnar på delar av vad jag har o berätta!! 

Mitt liv har aldrig varit lätt, påstår jag annat så ljuger jag bara för mig själv o för alla er läsare!!! Jag har inte sett det så innan, men för varje dag som går så inser jag sanningen mer o mer!! Jag är inte som alla andra, men jag är inte ensam om mina sjukdomar/handikapp, dem sätter bara allt för ofta käpparna i hjulen för mig!!!

Jag vet att när jag var yngre så kunde jag städa mitt rum o dammsuga det upp till ja ni läser rätt 4 gånger/dag!! Hur är det nu?! Jag städar inte, jag mår dåligt över att se hur min lägenhet ser ut, men jag har inte orken att städa!!! Det säger stopp, jag kan städa i en stund för att sedan vara totalt slut i huvudet o då har jag inte ens kommit halvvägs med mitt städande!! Jag vill inte ha det såhär, jag vill orka, det finns så mycket jag vill men som mina handikapp som sagt då allra främst de psykiska sätter stopp för!!

Jag gråter ofta, helt ärligt så sitter jag o gråter i skrivandes stund, det var INTE såhär jag tänkt mig att mitt liv skulle vara eller se ut!! Jag hade tänkt då jag var yngre innan jag insjuknade så att jag själv o andra märkte av det att jag skulle vidareutbilda mig, fortfarande spela fotboll som jag då brann något ofantligt för!! Visst jag brinner för fotbollen än idag, men inte alls på samma sätt som jag gjorde DÅ!! 

Jag undrar var jag själv har tagit vägen?! Är detta verkligen mitt riktiga jag?! Jag vill inte att detta här ska vara mitt riktiga jag, jag vill det inte!! Jag vill att alla andra ska se på mig med samma ögon som de ser på personer som inte tar mediciner dagligen för att överleva den!! Jag vill bli älskad inte utnyttjad!! Det är SÅ mycket jag vill, men så lite som går min väg!! Jag vet som sagt inte hur länge till jag orkar med att folk inte kan ta mig för att jag är handikappad men jag är inte dum i huvudet, jag är FAN så mycket smartare än vad ni alla tror!!!

Men allting annat tar upp min energi, jag kan inte visa hur smart jag är etc, för min hjärna o jag själv orkar inte med!! Önskar så ofta att mitt liv aldrig blivit till eller blivit som det är idag!! Är det meningen att jag ska gråta så ofta som jag gör, är det meningen att jag ska hata mig själv så som jag gör, är det meningen att så mycket ska gå emot mig?! Jag undrar så mycket, har så många frågor, men jag har inte svaren eller någonting på allt det som jag undrar över osv..

Jag vill INTE bli sedd som handikappad trots att vissa av mina diagnoser faller där under, jag vill bli sedd som en person som har hinder i vardagen men att istället för att utnyttja mig ser det som INTE är hinder för mig o uppstår ett hinder så finns man vid min sida o stöttar o älskar mig!! Varför kan så många av mina kompisar som mår dåligt finna killar som inte har psykiska problem utan som är klassade som "friska" som stöttar mina vänner då dem känner för att bara ge upp... Jag har bara mina vänner, men jag vill hitta en kille som älskar mig för den jag är trots alla hinder o allt därtill!!

Jag undrar om jag någonsin kommer att få uppleva den där riktiga kärleken... Tårarna är mina bästa vänner, sorgligt nog!!! Varför fortsätta andas, kan ingen tala om för mig vad meningen med livet o detta lidandet är?! Jag behöver svar...

Jag borde sova nu, men har för många tankar i mitt huvud!! Har ändå tagit mina mediciner vilket jag gjorde för ett antal timmar sedan!! Är sjukt trött, varit det hela dagen egentligen... Tankarna bara maler o maler i huvudet på mig o jag känner hur tårarna bränner på insidan av mina ögonlock o hur sjukt ont det gör inom mig!! 

Men jag måste lägga mig o sova någon gång o för att FÖRSÖKA bli av med en del av tankarna som maler på så kan jag lika bra sova!! Har fått uthämtat sömnmedicinen som får mig o somna o som håller mig sovandes!! Så god natt o sov gott till alla er som liksom jag ännu inte lagt sig!! Men som sagt god natt!!!

Idag har varit en sådan dag var jag känt mig totalt nere, inte så har infon som kommit under dagen gjort saken direkt bättre.. Tar detta "punktvis"!!

- I början av förra sommaren träffade jag på en kille som verkligen fick mig o sväva på rosa moln, känna känslor jag aldrig tidigare känt eller trodde jag skulle känna!! Jag nämner INTE personen vid namn eller bostadsort, de personerna som VET eller tror sig veta vem det rör sig om skriv inte ut detta heller är ni snälla!! 

Vi umgicks o jag trivdes mer o mer i personens närvaro, dock har jag idag insett att jag ALDRIG mer kommer till att lita på en kille framför allt som inte är nykter, för vi träffades i stort sett ALLTID då alkohol fanns med i bilden!! Många frågetecken dök upp hos mig som jag ville ha svar på, svar som personen inte kunde ge mig... Det hela slutade med att vi slutade o höras av helt!! Jag var knäckt o helt ärligt är jag det än idag... Jag kunde inte släppa taget eller känslorna för den här personen!!! När jag väl börjat göra det så hör han av sig igen!!

Jag frågade om vi skulle ta upp det som vi släppte under början av sommaren, hans svar var ett givet JA, något jag nu inser att jag inte skulle gått på!! Vi träffades o allting var raka motsatsen emot vad det varit tidigare!! Personen ville ta på mig o hela den biten, vi hann med o träffas ett par gånger innan personen ifråga på nytt hamnade så att han inte kunde svara på mina frågor, det sista jag hörde ifrån personen var "Vi hörs!"... Jag har FORTFARANDE INTE hört ett ljud ifrån personen, något jag aldrig lär göra heller!!! 

Har börjat inse nu att jag ALDRIG kommer att vinna denne personens hjärta, jag var inte bra nog för honom... Jag kan inte rå för att jag mår som jag gör, varje gång jag ser eller hör en del saker så sjunker jag igen då det påminner mig om den här personen som jag FORTFARANDE har känslor för som jag VET att jag måste släppa!! För denna gången kommer personen INTE åter det är något som jag är väldigt säker på....!!!

- Jag vet att du önskar att jag vore o mådde bra o var den personen till dig som du så gärna önskar!! Jag vet att du önskar att du hade en frisk syster, någon som du kunde se upp till o allt det som en lillasyster gör till en storasyster!! Istället för att jag ska skydda dig o se till så att du inte råkar ut för skitsnack eller annan skit så är det du som ser till att jag inte råkar ut för detta!! 

Jag vet om att du älskar mig något otroligt, men det känns som om att jag inte duger till... Trots dina värmande ord, då mina dagar är som enda stor pina så säger du att du älskar mig o att jag är världens bästa storasyster, att du inte önskar dig någon annan syster än mig!! Ord som får mina ögon att tåras o tårar att rinna längs med mina kinder, du är det finaste jag vet, du är min lillasyster, mitt kött o blod!! Jag vet inte ens om du minns hur jag var innan jag insjuknade!! Men jag vill inte lägga vikt eller sådant vid det som en gång var egentligen, du försöker o kämpar trots att det kan jag gissa är sjukt jobbigt o ha en syster som mår som jag gör!! Men du vet att jag ALLTID finns där för dig 24/7, oavsett hur jag mår eller vad saken gäller!!!

Jag vet hur mycket du vill att jag ska må bra så att du o jag kan göra saker tillsammans som så många andra syskon gör!!! Jag kan säga dig att det är nog min största önskan efter o att få vara frisk, att du o jag kan ha den relationen till varandra som dessvärre idag är bristfällig!!! Du vet aldrig om du har mig kvar imorgon eller inte, men jag kommer aldrig att lämna dig... För om det är två personer som jag VET ALLTID kommer till att stanna kvar i mitt liv så är det DU o vår egen älskade mamma!! Jag tänker inte vara den svaga systern som avslutar livet innan det ens börjat, det är något jag kan lova dig/er som syster o dotter!!!!

Det finns så mycket jag vill ge dig

Så många råd o tips 

Men dessa har du funnit själv o tagit lärdom av

Det är DU som lär mig dem istället 

Du vill inte se mina ögon tåras

Ej heller vill du se mig må dåligt eller bli smutskastad

Du är nog egentligen min bästa vän!

Jag säger det aldrig, men det är något jag insåg nyss

Du tar mig för den jag är

Oavsett hur jag mår

Trots att du finner det jobbigt

Så älskar du mig lika mycket ändå

Att vara älskad av just DIG min älskade syster 

Är nog helt ärligt något av det vackraste jag vet ♥♥♥

- I många personers ögon så tycks jag inte duga till speciellt mycket, framför allt hos killar tycks jag bara duga till o ursäkta mitt ordval att knulla/sätta på etc you name it!! Jag är trasig sedan innan, jag mår inte bra på insidan o har nog aldrig gjort det då jag inte vet hur det känns o känna de där ÄKTA känslorna!! Gångerna som jag TROTT mig känna dessa har sedan visat sig att allting bara var en lek ett spel ifrån den andra partens sida!!

Jag ser ner på mig själv något otroligt, ser mig inte som om att jag duger till någonting, då ingen bevisar för mig att jag faktiskt gör det, VISST min mamma o min syster försöker visa det, men det är LÅNGT ifrån det jag behöver!! Jag litar inte på folk, hur hemskt det än må låta men jag litar inte på mig själv heller!! Jag vet PRECIS vad jag kan göra mot mig själv o jag tvekar inte för att utsätta mig för det trots att det är fel!! Jag vill inte göra det, men jag vet om att jag är kapabel till o göra det om jag faller för hårt eller liknande!!!

Jag gör andra illa, minst lika mycket som jag gör mig själv illa!! I mina egna ögon så duger jag inte till någonting alls, allting jag gör blir bara FEL eller så står jag där ensam o sårad!! Jag undrar rätt ofta varför mitt liv fortsätter på detta vis, jag tar mina mediciner, en del av dem måste jag ta livet ut, misstänker att det nog egentligen gäller dem alla, men det kan bara tiden utvisa!! 

Jag vill inte göra mig själv illa, jag vill inte att personer som faktiskt BRYR sig om mig o ÄLSKAR mig ska vara rädda dagligen över tanken om jag lever eller inte lever längre?! Vet en hel del som får just den tanken de gångerna som jag inte svarar eller hör av mig... Men det är dagar då jag ser mig som totalt oduglig o bara vill vara själv... 

Idag är o har egentligen varit en sådan dag, en dag var jag helst av allt velat vara själv... Men med tanke på att jag fyllde år igår o vi inte gick ut o åt jag, min syster o vår mamma, så hade jag lovat o komma idag istället!! Jag kunde o ville inte svika dem... Så länge jag var hos dem kände jag mig älskad o behövd, inga bråk eller sådana saker uppstod idag!! En känsla som spred sig inom mig att det är såhär jag vill ha det VARJE gång vi ses... 

Både min mamma o min syster vet om hur jag mår, dock är dem inte så insatta i mina sjukdomar, men jag vill inte heller att dem ska vara det för mycket!! Det räcker att dem ser mig o vet om att jag inte mår bra trots fasaden jag visar varje gång!! Jag önskar att jag kunde vara den dottern o systern som jag egentligen VET om att de önskar att jag var o att jag inte har de sjukdomarna som jag dessvärre lever med!! Ibland så känns det som om att en del saker är mitt fel, att det är jag som orsakat än det ena samt än det andra... Fast än att det inte är så överhuvudtaget!!! Men jag vet med mig att dem älskar mig lika mycket ändå o min kärlek till dem båda två kommer jag ALDRIG till att kunna finna ord på!!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag känns det VERKLIGEN som om att jag inte duger till någonting mer än då en del personer som har behov hör av sig för det är bara då jag duger!! Innan när jag visade en del papper för min mamma så sa hon till mig att dessa personerna borde åka iväg med dig långt bort o låta dig vara utan dina mediciner o allt under någon veckas tid, BARA för o se hur du faktiskt är o mår just utan medicinerna etc!! För personer som inte känner dig så som jag gör som din mamma o har sett o ser dig o vet hur du blir, kan egentligen inte uttala sig om saken!!

Vi kunde båda fastställa att inom en veckas tid så hade dessa personerna inte klarat av mig längre!!! Det är sånt här som INGEN annan ser, min mamma vet hur jag är o blir!! Men å andra sidan hon är med min mamma, hon kan mig i stort sett utan o innantill.. Hon ser på mig DIREKT när jag får panik, ångest eller panikångest... För andra personer så kan jag dölja detta riktigt väl, det är nästan INGEN annan som kan märka av detta på mig så som min mamma framför allt gör!!!

Jag känner mig oduglig, så sjukt lätt påverkad när det kommer till vissa områden, känner mig som en REN o SKÄR IDIOT som inte kunde läsa av den personen jag nämnde först o inte heller kunde läsa av en annan kille som gjorde något liknande mot mig.. Som tur är så träffade jag bara den sistnämnde killen två gånger, min syster ställde upp för mig o skällde ut honom i stort sett över nätet o han är nästan dubbelt så gammal som henne!! Han svarade inte henne på det hon skickade, troligen för att han vet om att det han gjorde var så jävla fel o så sjukt lågt gjort av honom!!!

Känner mig bara oduglig, vill bara lägga mig ner o låta känslorna försvinna ifrån mig kring den första personen, men jag vet om att dem alltid kommer till att finnas där oavsett om jag vill det eller inte!! Men jag hoppas att jag en dag finner en kille som får mig o känna precis som han fick o göra MEN som kan bevisa för mig att jag betyder något för honom mer än att bara o ha sex med, som får mig o känna mig behövd o att dessa känslorna av oduglighet kan försvinna!! För att den här killen visar att det är mig han vill ha o INGEN annan trots mina sjukdomar, mina mediciner o allt sådant!!

Men jag måste först o främst bli kvitt känslorna av o bara vara i vägen o vara oduglig med mera!! För så länge jag inte kan älska mig själv så kan ingen annan heller göra det, har hört det förr men det tål o höras flera flera gånger om!! Jag måste inse att jag har precis samma värde o allt som en person som inte lider av det jag gör osv!! Det är mycket att som måste benas upp, arbetas med o Gud vet inte allt för att jag ska kunna se på mig själv med andra ögon än vad jag ser på mig själv IDAG!! För som jag ser på mig nu o som ni som orkat läsa såhär långt nog redan förstått o insett så ser jag ner på mig själv något OTROLIGT mycket o anser inte att jag är värd någonting osv!!! 

Något jag måste ta upp med min sjuksköterska samt läkare under de kommande två veckorna, ska till ssk (=sjuksköterskan) den 13/9 kl 15.00 o sen ska jag till läkaren (ADHD-läkaren) den 19/9 kl 13.15... Ska även maila ortopedteknikern för måste in o göra om mina AFOer har fått trycksår på utsidan av foten precis under fotknölen detta är = jag kan INTE ha någon AFO eller skena ALLS!!

Ska även sova borta i två veckor from tisdag, Felix ska såklart vara med mig... Ska vara kattvakt till en kompis katter i två veckor, hoppas att hennes två honor (norska skogskatter!) som börjar komma sig till åren gillar/accepterar Felix så att vi kan bo där så jag slipper vara på två olika ställen osv!!

Ja, må jag leva!
Ja, må jag leva!
Ja, må jag leva uti hundrade år!
Javisst ska jag leva!
Javisst ska jag leva!
Javisst ska jag leva uti hundrade år!

Ett fyrfaldigt leve för mig; Hipp hipp hurra, hurra, hurra HURRA!!

Som ni märker o som jag skrev igår så fyller jag år idag, vaknade med huvudvärk, knappt sovit några timmar under natten till just idag då... Men den försvann då jag tagit Citodon mot min fot !!

De första personerna som skickade "Grattis o något i liknande stil till mig var:

Sms: Sofie men mindre än 30 sekunder senare kom ett sms ifrån min älskade o underbaraste o högt älskade vän Sanne!

Facebook: Anneli http://mittnyaliv66.bloggplatsen.se

Telefonsamtal/någon sjöng för mig: Linda

Tusen tack till alla er som sagt grattis på ett eller annat vis, men en del personer som man tycker BORDE komma ihåg min födelsedag har inte hört ifrån sig... Känner mig rätt ledsen helt uppriktigt så ÄR jag faktiskt ledsen.. Är samma visa VARJE år med, finns visst saker som är viktigare... Men jag orkar inte bry mig mer... När jag skrivit klart detta inlägget så ska jag lägga mig..

Det blev ingen Kina restaurang idag eftersom att jag inte orkade det, men vi kör på pizza eller så imorgon istället!! Nu går mina ögon i kors känns det som, ska ut på toan med innan jag kryper under mitt täcke ^^ Men god natt på er mina kära läsare, frågestunden pågår är!!

Nä tror allt att det blir till o lägga sig o sova nu, fyller år o allt imorgon^^, så ska ut o äta på Kina restaurang med min mamma o får se om min syster kan äta eller inte!! Men jag ska vara hos läkaren kl 11.00 som sagt o måste gå 10.30 för o vara på den säkra sidan om o hinna i tid!! Så idag blir det ett kort god natt inlägg, ni får sova så gott o dröm sött, så återkommer jag under morgondagen :D 

Nu säger jag o Felix god natt