Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o mina tarmar, det var o är en otrolig lättnad o vet att detta inte var/är något farligt/livshotande. Jag behöver bara äta Imodium då jag ska äta eller ta mina mediciner, för jag har IBS (stressmage/känslig tarm med laktosintolerans trots att jag har kvar enzymet för att kunna bryta ner laktos! Men pga min mage o mina tarmar så tål jag inte laktos...)! Är rätt jobbigt men jag har börjat lära mig o leva med detta nu o sen är det lättare då jag vet vad det är som är felet/problemet. Jag går inte o oroar mig längre över vad det KAN/KUNDE vara! Dock är det ingen undersökning som jag önskar att göra om fler gånger i mitt liv... 

Jag valde att få läggas in dagen innan undersökningen för annars hade jag misskött förberedelserna inför undersökningen, det enda som var jobbigt var att jag hade en fin blåtira på mitt vänstra öga efter att ha trillat i trappan ner till tvättstugan o slagit i huvudet i betongen nere trappavsatsen o väggen där nere...

Sedan precis efter att jag blivit av med den ovannämnda blåtiran så är vi på besök hos min morbror o grillar, efter att ha ätit o lite andra saker så fick vi provskjuta med ett gevär men med luftgevärsammunition! INGEN talade om för mig att man INTE skulle ha kikarsiktet HELT INTILL ögat så när jag tryckte av avtryckaren så fick jag en kraftig rekyll mot ögat/ögonbrynet. Jag trodde inte att något hänt men av en ren reaktion så tog jag mig för ögat o då säger ett av dem äldre barnen som också var på besök o grillade till sin pappa att jag blödde... Dum som jag var så tog jag bort min hand ifrån mitt öga/ögonbryn o då rann blodet som bara den!!

Jag har ett fint ärr precis under vänster ögonbrynet, är klassad som blind i stort sett på vänster öga då ögonläkarna misstänker att jag fått skador bakom/i ögat som dem inte riktigt kan förklara eller se... Jag har börjat vänja mig vid detta laget nu att bara se ljus o mörker, jag kan inte urskilja former, om något rör på sig eller är stilla osv... 

Mer saker har hänt men jag orkar inte skriva om det nu ikväll, kommer kanske imorgon eller i helgen eller ja när det nu kommer!

Jag kan knappt fatta det på FREDAG så flyttar jag ÄNTLIGEN, men jag kommer till att sova i den här lägenheten jag har nu till på lördag för att jag o min mamma ska städa o vi ska börja göra det rätt tidigt! Därav tog jag beslutet att jag sover här o så städar vi denna lägenheten under hela lördagen, sen dammsugar o moppar jag golven igen på måndag innan det är dags för städbesiktningen o vädrar ut lägenheten ännu en gång!! Under hela tiden som jag o min mamma kommer till att vara i lägenheten på lördag så kommer fönsterna till att stå/vara öppna för att vädra... Det må vara kallt som s*tan ute men lägenheten MÅSTE vädras ut så är det bara!!!

Har varit iväg hela dagen idag typ samt har tvättat så alla kläder är rentvättade då dem hängs in o läggs in i garderoberna osv i den nya lägenheten! Jag kommer till att behöva köpa nya sängkläder osv då jag ändå ska köpa nya kuddar o täcken till sängen, sen har jag inga lakan som passar till de måttet på madrassen som jag ska köpa ^^... Igår packade jag ner ALLT inne i klädkammaren så har lite saker kvar i/på vitrinskåpen som troligtvis kommer till att packas ner under kvällen eller morgondagen, sedan så kommer nog även sakerna i köket o badrummet även dem att packas ner under morgondagen kanske på onsdag...

Personen som ska överta min lägenhet ska få komma o kolla på den nu i veckan o hon som har hand uthyrningen ska ringa upp mig för att boka tid så att detta kan ordnas... Har tidigare sagt att jag inte vill vara hemma då lägenheten visas men känner mig mer eller mindre tvungen till det då Felix min hankatt som sagt inte mår riktigt bra o han är redan stressad o jag är hans trygghet... Då är det bättre att jag är hemma vid visningen av lägenheten trots allt!!!

Ser framemot helgen, hoppas att planerna som är inplanerade fortfarande kommer till att bli av!! Annars så har jag bara sabbat det för mig själv ännu en gång, men jag vet ingenting än så länge så försöker att hålla mig kvar till det positiva o hoppas att planerna blir av :)!!! Det är mycket som sker nu men mycket av det hela är positiva saker o saker som jag ser framemot!!! Nä börjar bli trött i huvudet har varit vaken från o till sedan ca kl 02.30 i natt....

Det närmar sig flytten, jul, nyår!! För många låter det som vanligt o kanske inte så värst mycket, men för mig är det här orimligt mycket... Jag ska åka o kolla på lägenheten för FÖRSTA gången IDAG o jag ska flytta in i den NÄSTA FREDAG den 14 december... Jag behöver KONTROLL, jag har INGEN kontroll nu!!! Jag vet var jag ska fira jul, men nyår? Det blir väl precis som förra året att jag sitter ensam hemma o skiter i vilket... För detta året har varit nästintill likadant som förra året!!

Blivit sjukt sårad o besviken på ett par personer o det gör ont i mig än, vet inte var jag har folk längre! Känner mig som en leksak eller objekt som man kastar runt eller kommer till när man behöver någon o luta sig emot!! Men jag då? Jag behöver med någon att luta mig emot, men då finns där ingen, för ingen klarar av o höra eller lyssna på hur jag mår o sen så vill jag inte tynga andra längre med hur jag mår!!!

Hotade min mamma för någon vecka sedan med o skära upp mina ben i ren desperation plus att det var något vi pratade om som jag inte vill eller tänker ta upp här!! Det hela resulterade i att min mamma nästan ringde efter en ambulans men jag sa till henne att det behövde hon inte för allting som jag kan skada mig på är nerpackat så jag kan inte skära mig, kan kan jag men har speciella rakblad o kompresser osv till o lägga om såren osv o allt detta är nerpackat som sagt!!!

Det är svårt att förklara för Er hur jag mår o vad som går runt i mitt huvud, hur det känns o ständigt bli sårad o sviken, att inte ha någon som VERKLIGEN finns där när det skulle behövas o behövs!! VISST jag har dem på psyk, har min boendestödjare, men dem finns inte där 24/7 så som alla andra gör!!! Jag mår skit för tillfället o blir behandlad där efter, enligt mig själv så är det bara rätt åt mig för detta är det enda jag vet i o om livet: Hur man blir behandlad som skit, ständigt blir sårad o sviken, känna sig ensam o utanför!! DETTA är mitt liv o har ALLTID varit men det är först NU som jag är öppen om o med det!!! När ska väl se till o komma in i duschen så jag hinner göra mig klar till o ta bussen så jag hinner hoppa upp o möta hon som hand om uthyrningen av lägenheterna på Trelleborgshem!!

Ja det var ju inte direkt igår som jag skrev här inne, borde kanske skärpa mig o ta mig i kragen o börja skriva lite oftare om än kanske dagligen så att inläggen inte alltid bli sju mil långa! För vet o har förstått att det är o kan bli jobbigt att läsa mina inlägg då dem är så långa... Men det beror på att jag delvis inte skriver så ofta o sen även på hur jag mår...

Nu är det ett tag sedan jag skrev, oj kollade nyss inne i själva bloggen o det senaste inlägget jag skrivit är den 22 september så det är exakt 2 månader på dagen o allt sedan jag skrev något här inne! En del som kanske har följt min blogg har nog slutat följa den eller undrat om något hänt mig! Delvis så har saker hänt mig sedan jag skrev här inne sist, både i positiv o negativ bemärkelse!

Men jag har faktiskt tänkt på att jag ska börja i alla fall försöka vara mer positiv här inne, jag kommer till att skriva om min kräkfobi, och även lägga till den som en egen kategori var jag kommer till att gå in o berätta om vad kräkfobi är för något, hur den påverkar mig, min vardag, mitt liv osv, jag kommer även till att lägga upp länken till hemsidan som finns för personer som lider av kräkfobi (emetofobi som är det korrekta namnet på fobin egentligen, men jag går in mer på det när jag skriver dem inläggen!).

Som sagt det har skett många förändringar i mitt liv i både positiv o negativ bemärkelse, men jag har eller försöker att komma överens med mig själv om att lägga fokus o energi på det positiva istället på det negativa o det som tar energi ifrån mig! Är nämligen på väg in i en depressionsfas o på väg in i väggen, men jag har smått med hjälp ifrån lite olika håll lyckas hindra mig ifrån att inte nå väggen helt!

En annan mycket positiv sak i mitt liv är att jag ska flytta ifrån den här helvetes lägenheten var det har hänt FÖR mycket hemska saker osv, så under december månad kommer jag att flytta ifrån den här ettan på 28 kvm till en två på 62,1 kvm!!! Det känns sjukt skönt, jag kommer att få ett riktigt ordentligt o rymligt kök, ett stort separat sovrum, ett riktigt stort vardagsrum, en inglasad balkong som man kan gå upp på via köket!! Jag kommer att flytta in lite innan jul så att jag kommer till att fira nyår i min nya lägenhet, troligen ensam i år igen men men!

     Här är planlösningen på den nya lägenheten som jag ska flytta in i  !!!

Något som dock är mindre positivt är att Felix min hankatt har fått stressrelaterad urinvägsinfektion så var hos veterinären med honom idag, så han fick utskrivet smärtstillande och antiinflammatorisk medicin men ska ändå försöka få ett urinprov ifrån honom så att dem helt kan utesluta att det inte är en bakteriell urinvägsinfektion men det trodde inte veterinären, men hon ville ändå vara på den säkra sidan! Så jag ska försöka få ett urinprov ifrån honom på måndag så att jag kan gå ner o lämna det till dem, för måste se till så att Adidas inte går o sätter sig i lådan då det är speciell kattsand/kulor som inte absorberar urinen!

Sen så väntar jag på en ny MR-undersökningstid till min fot då ortopeden som jag var o träffade igen i måndags även han starkt misstänker att den korta senan på utsidan av min fot är av men inte helt vågade uttala sig om det förrän MR-undersökningen är gjord, han misstänkte dessvärre även tyvärr att där var något med den långa senan då dem tydligen inte kändes som dem skulle o aktiverade sig inte som dem ska, den korta senan fick varken han eller jag själv någon respons ifrån plus att det har börjat göra SJUKT ont då jag går upp på framfoten o det tyder på att den ena eller båda senorna är helt av eller att den ena är helt av medan den andra inte är helt av utan har kvar "sentrådar" som fortfarande sitter fast vid någon av senfästena... Men det är bara till o invänta tiden till MR-undersökningen, se vad den visar o sedan se vad som sker där efter!

Ja det var en snabb lite uppdatering om vad som skett så ska väl se till o skärpa mig o försöka skriva varje dag om inte annat så försöka skriva en gång i veckan!

Ha det fint o sköt om Er! XoXo Ann-Charlotte

Går kvällen o natten till idag, var ett helvete... Visste inte var jag skulle ta vägen ingenting! Jag kan nu se bilder var jag blivit utsatt för saker som jag önskar aldrig skett, minnena började komma tillbaka! Paniken inom mig bara växte o ingen av mina mediciner kunde ta bort det jag kände då... Kände mig otroligt otrygg o osäker i min egen lägenhet, mitt eget hem! Men här har hänt saker i min lägenhet som gör att jag vill härifrån...

Jag står i kö till en annan lägenhet, fick höra att jag ligger bra till på den lägenheten, hoppet inom mig växte! Tills jag ringde Trelleborgs Hem igår o fick reda på att bara för att jag fått höra att jag ligger bra till o att dem vill göra en omplaceringskoll/besiktning av min lägenhet, så innebär detta inget! Hoppet som jag hade det försvann på mindre än 1 sekund, jag känner mig så sjukt rädd o ensam!!! Här är något med i lägenheten, jag tror inte på övernaturliga saker, men katterna har varit EXTREMA idag o likaså natten till idag... Dem har gått o pratat utan att där funnits något o jag har känt att här är något/någon mer än jag o katterna i lägenheten!

Jag bor i en trapp som är/har varit till för missbrukare o många har dött till följd av en överdos i huset/trappen!!! Så tar man hit ett medium eller någon som tror på övernaturliga saker/andar kommer känna av en hemsk känsla då dem går in i trappen!!

Jag får panik o ångest av o bara veta om att jag måste gå hem till just denna lägenheten, mitt eget hem!! Men det är också för att här har hänt saker i lägenheten som gör att jag mår dåligt, jag kan inte skydda mig själv, foten har blivit sämre o jag saknar styrka att kunna skydda mig själv!!

Jag vill bara här ifrån, på onsdag är den (26 september) så är det 7 år sedan min pappa gick bort! Så fort jag är i min lägenhet så känner jag hur döden ropar mitt namn o drar i mig... Så fort jag lämnar huset/lägenheten/trappen så känner jag hur allt detta försvinner... Jag tror som sagt inte på övernaturliga saker, detta är bara vad jag känner inom mig m.m.

Jag vill härifrån, ifrån lägenheten, minnena som gör sig allt mer tydliga o påminda, jag är inte rädd för att dö, men det är inte min tid än o jag tänker inte låta döden ta mig utan o kämpa emot!!! Tårarna rinner längs mina kinder, för jag trodde att en del andra saker skulle bli annorlunda/bli av den här gången men som vanligt så skiter sig ALLT för mig!!

Det är mänskligt att fela men ännu mer gudomligt att förlåta, trots att jag själv har svårt för att förlåta många o mycket av det som hänt mig o i mitt liv så kan jag förlåta ändå!! Jag kan inte förlåta mig själv när jag sårat en annan person eller gjort så att denn* inte längre orkar med mig eller liknande... Jag är inte Guds bästa barn långt ifrån, jag kan fela precis som vilken annan person som helst!! Men jag har lärt mig att stå för att jag har fel numera när jag har fel o acceptera det om någon kan bevisa för mig att jag har fel!!!

Jag säger inte emot längre, jag vet att det inte tjänar något till... Länge sa jag emot många om nästan inte allt o alla o trodde att allt jag sa var det enda rätta, men jag vet bättre idag... Mitt liv har varit hårt, orättvist o jag har fått ta många smällar som jag ALDRIG skulle behövt ta... Men jag kan inte vrida tillbaka tiden o stoppa allt det som gick snett/blev fel, stoppa det som jag SJÄLV vet med mig att JAG gjort fel!!! Jag kan bara be om ursäkt, men en ursäkt är inte alltid tillräckligt, har fått känna på det själv hur det känns att bara få en ursäkt då man velat ha så så mycket mer... Idag har jag fått känna på hur det känns o bara kunna ge en ursäkt o sedan vill någon att man är en del av deras liv mer...

Jag vet inte vad jag kämpar för längre, jag vet inte vad jag kämpar mot, jag har ingen som jag är kär i, vännerna som jag trodde jag hade som jag umgicks med umgås jag inte längre med... En del har sagt upp kontakten för att dem inte orkar med mig längre för den jag är osv, andra har sagt upp kontakten utan o säga ett ord till mig om varför, andra har bara tinat bort, andra vet jag inte vad som gått fel!!!

Vad som gått o går fel i mitt liv vet jag inte, vet bara att jag förlorar FLER personer än vad jag "behåller" om jag kan uttrycka o säga så... Helt ärligt så vet jag inte egentligen hur man fungerar ibland andra "normala" personer/personer som inte mår psykiskt dåligt/personer som inte mår lika dåligt psykiskt eller psykiskt dåligt liknande mitt eget... ALLTING blir bara FEL, jag blir FÖR intensiv, impulsiv o andra saker, men det är saker jag är medveten om... Men TROTS DETTA så kan jag inte hantera det vilket har förstört mycket för mig själv i mitt privatliv!!!

Fick pratat med H idag min fd kontaktperson o det kändes bra att prata med henne för hon känner verkligen mig o hon erkände själv att det tog henne tid att förstå sig på mig... För att allt jag gör om jag minns rätt för tillfället är raka motsatsen till det jag egentligen menar o vill... Men jag är inte säker för en hel rad andra tankar snurrar runt i mitt huvud o jag kan inte göra så mycket åt saken!! Tänkte kontakta en person men känner att jag låter bli, det blir nog bäst så, då kan jag inte göra något fel!!! Ska snart lägga mig o somna i takt med tårarna som rinner längs med mina kinder... Varför ska allting vara så svårt, när det verkar så jävla lätt för alla andra (nästan alla andra i alla fall...) 

Förlåt än en gång, jag är bara en människa med en massa psykiska problem/handikapp men jag vill/kan o tänker inte skylla allt på det... Så detta står jag för, jag är bara människa som sagt ='(

God natt...

Var hos min läkare på psyk i torsdags o vi diskuterade om mina mediciner, det verkar som om att dem vill sätta ut alla mina mediciner för o se hur jag är/mår o blir utan mediciner i kroppen! Jag kan säga att jag inte tagit några andra tabletter än Propavan, Valdoxan o 2-3 st Oxascand sedan i torsdags... Jag har vaknat genomsvettig o med ångest o panik fredag, lördag o idag!! Det blir värre o värre för varje dag som går, jag har gråtit EXAKT varje dag o inte velat eller tagit kontakt med någon! O dem jag tagit kontakt med har jag skickat att jag ber om ursäkt om jag sagt eller gjort något fel o att jag inte ska skicka/störa mer!

Detta är ett STORT varningstecken för mig egentligen som jag vet om, jag är på väg tillbaka o må o bli som jag var UTAN medicinerna var jag behöver EXTREMT mycket bekräftelse på att jag duger som jag är o att jag inte är i vägen! Men det är känslorna inom mig som säger till mig att jag är i vägen o att jag stör, att jag inte duger som den jag är... Jag vill visa ALLA nu att jag mår SKIT o att dem kan inte sätta in mediciner o sedan ta dem ifrån mig igen för att dem är osäkra på diagnoserna osv... Jag har varit skadefri sedan april månad då jag senast hörde ifrån X, men tankarna o känslorna växer inom mig o jag vet inte hur länge till som jag kan låta bli rakbladet =(!!

Jag vill INTE bli ifrågasatt eller liknande att NI inte ser HUR jag EGENTLIGEN mår är för att jag byggt upp min egen mask o fasad utåt för att ingen ska komma åt mig!! För att ingen längre ska kunna göra mig illa, men ändå så lyckas folk göra mig illa o då rivs masken o fasaden ner för ett tag i min egen ensamhet men inte utåt... Utåt är jag precis som att jag är glad över att leva osv, men jag är inte glad över att leva, inte efter att folk ifrågasätter mig, det jag säger att jag varit med om o blivit utsatt för osv... Det känns som om att ingen tror på mig, att ingen ser att det jag berättar om smärtar mig inombords...

Jag skär mig inte var det är synligt för jag vill inte att alla andra ska se när eller om jag skurit mig, jag vill inte att mitt mående ska vara tydligt utåt... Jag vill inte vara i vägen eller någon som drar ner stämningen för att jag är i närheten! Jag VET med mig att i en hel del sammanhang så vågar många inte prata som vanligt för att dem är rädda för att jag ska ta åt mig eller ta illa vid mig... Men lyssna nu på vad jag har o säga: SLUTA SPELA O VAR ER SJÄLV, det är jag som står för spelet o jag tar inte illa upp eller vid mig, jag har lärt mig o stänga av o ute sånt jag inte orkar med!!

Jag har ALLTID varit utanför o aldrig passat in, men det är den jag är o det är det som gör mig unik o speciell om än att jag önskar o inte vill ha det på det här viset!! Jag har svårt för o visa o kontrollera mina känslor utåt o därför kan jag kanske verka känslokall när jag berättar om saker som hänt mig, men ni vet inte hur mycket jag sitter o kämpar med för o hålla min mask o fasad uppe... För inombords där rinner tårarna likt ett vattenfall, precis som dem gör ner för mitt ansikte nu när jag skriver detta... Än en gång jag har inte valt att må såhär, se ner på mig själv, blivit utsatt o utsatt för sakerna jag blivit o blir än idag... Jag lever inte mitt liv som jag vill eller önskar att jag skulle o borde göra det med tanke på den kapaciteten som jag sitter inne med som så många säger till mig!!

Jag vill kunna studera eller jobba, men sanningen är den att det går inte, varför det inte går det kan jag inte svara på men det går bara inte!! Stressa inte mig o stressa inte fram med saker här i livet för mig, jag är hård nog mot mig själv o sätter en ENORM press på mig dagligen o få YTTERLIGARE press o påfrestningar utifrån det stjälper mig mer än hjälper mig trots att ni tror att det hjälper mig! Men jag har börjat lära känna min kropp nu o mina begränsningar o Ni sätter för stora förhoppningar på mig o då säger jag o min kropp SLUTA DETTA GÅR INTE... Dörrar i mitt liv som börjat öppna sig har börjat sluta sig igen o gör dem det så kommer ingen att få upp dem igen...!!!

Jag ber Er ifrågasätt mig INTE, lyssna på mig o säger Ni att Ni finns för mig o lyssnar på mig så GÖR då det med, träng Er inte på för då sluter jag mig för Er TOTALT... Jag är annorlunda o jag har börjat inse o förstå det nu om än att jag önskar att jag vore som de flesta andra så är jag inte det, utan jag är jag med mina begränsningar etc!!! Vill Ni hjälpa mig o må bättre stanna då upp o lyssna på mig när jag känner mig redo eller stark nog för att berätta något!!!

Nä nu ska jag torka tårarna, sminka mig o sätta på min mask/fasad o sen ta kryckorna o gå o köpa godis o mat något jag var sugen på redan igår... Men jag ville inte gå ut pga Palmfestivalen o där är en annan sak jag hade börjat våga gå o titta o möta folks ögon/blickar men nu undviker jag dem o går o tittar ner i marken på nytt!!! 

Ha det fint, Puss o Kram   

Hela mitt liv så har jag kämpat, men ändå så har jag aldrig passat in utan har istället blivit utnyttjad o utsatt för saker som jag önskar att INGEN ska behöva känna eller uppleva! Varken ung eller gammal, barn eller vuxen... Har alltid känt mig utanför o inte haft någon gemenskap någonstans! Det är en OTROLIGT jobbig känsla o det tär på mig att mitt liv är som det är o ser ut som det gör! Men detta är mitt liv o jag kan inte göra så mycket åt det. Jag har sökt hjälp o jag har fått hjälp sedan oktober/november 2003 någon gång, men jag insjuknade hastigt redan i juni 2003 o det är där efter allt gått utför allt mer o mer! Psyk tar mig på allvar först NU o lyssnar på mig o vill verkligen hjälpa mig! Jag har insett o vet att jag är annorlunda o vad det är som gör mig annorlunda o vad det är som får mig o känna så som jag gör!

Jag har ADHD,blandad form, känner man inte mig så kan man inte se hur jag mår, utåt är ALLTING ett spel o jag bär en mask för att ingen ska kunna läsa av hur jag faktiskt egentligen mår! Det är bara personer som står mig riktigt nära som kan läsa av mig TROTS masken/fasaden o spelet som jag spelar. Allra främst min mamma kan läsa av mig i alla fall allt som oftast, jag o min boendestödjare har kommit varandra närmare än vi tidigare gjort! Vi pratar bra mycket mer än vad vi gjorde i början vill säga innan hon gick på semester!

Men sen hon kom tillbaka ifrån sin semester o jag blivit peppad utav ett par andra person om att prata med henne hur jag VERKLIGEN känner o kände det så har vi kommit närmare varandra o fått en helt annan relation till varandra... Något som jag bara kan se positivt på, det kunde jag inte tidigare! Då kom hon bara hit o vi städade sen var det inte mer med den saken... NU så är vi inte i lägenheten varje gång utan har åkt ner till stranden 2 gånger o Smygehus hamn 1 gång o bara pratat!!

Tror o det känns i alla fall som att hon förstår mig bättre nu o lyssnar på mig o hon är en klippa för mig! Vet inte riktigt vad jag skulle gjort utan henne, hon ska följa med o träffa min läkare på psyk nu i veckan som kommer (den 23 augusti) dels för att hjälpa mig o få bytat medicin mot min ADHD men även för att få en bättre sjukdomsbild av mig o berätta för min läkare om hur hon ser på mig, mitt mående o liknande saker... Har börjat öppna mig mer o mer för henne, men det handlar om en process var jag bygger upp ett förtroende o en tillit till henne!!

Jag litar inte på någon egentligen, finns saker inom mig som jag nog egentligen vill dela med mig om o berätta, men psyket, tankarna o kroppen tillåter mig inte att göra detta... Är saker som jag förträngt o jag kan inte få fram det jag vill få fram... En del dörrar står på en ytterst ytterst liten glänt, dem är inte helt stängda men dem har precis lämnat nyckelhålet eller ja där haspen eller vad man kallar den delen av dörren som gör att man inte kan öppna den mer än med hjälp av o trycka ner handtaget... Sker det något jag inte är beredd på eller som drar ner mig igen så kommer kanske en eller flera dörrar åter stängas!!

Det är inget jag kan svara på nu, för mitt mående är i det depressiva men jag visar det inte för andra!! "Råkade" göra det förra veckan på det stället som jag går till nästan varje dag eller som jag i alla fall försöker gå till varje måndagg-fredag... Jag orkade inte hålla fasaden/- och masken just den dagen o alla undrade om någonting hade hänt... På sätt o vis hade det ju hänt något o någon hade gjort något men jag drog mig undan istället o stannade hemma på torsdagen för att orka samla krafter till att gå dit på fredagen UTAN o släppa på masken.

Trots att jag bara låg i min säng under hela torsdagen o gjorde absolut INGENTING så var jag så OTROLIGT trött psykiskt! Men gick dit jag är om dagarna som är en socialpsykiatrisk dagverksamhet, mer än så kan o får jag inte lov att säga! Höll masken under fredagen o jag hade tagit med papperna till inlägget här på bloggen som jag skrivit för hand (inlägget heter "Ett försök till att öppna upp mig" som jag skrivit den 12 maj-12) för att låta en ifrån personalen läsa det för att jag tänkte det är det lättaste sättet för mig o förklara varför jag var som jag var under onsdagen!

Hon kom in till mig på kontoret efter o ha läst alla sidorna o jag kunde se relativt snabbt att hon blivit rörd över det jag skrivit. Hon gav o ger mig otroligt mycket beröm för det jag skriver, hon rekommenderade till och med min blogg för en annan person där o läsa min blogg o samtidigt som den här kvinnan som jobbar där som läst "inlägget" sa detta så sträckte hon fram sin arm mot mig o sa "- Titta bara jag tänker på det jag läste o hur väl du formulerar dig o hela den biten så se titta vart enda hårstrå på min kropp reser sig!". Hon blev verkligen rörd över och om det som jag skrivit som jag lät henne läsa...

Jag är inte som alla andra, först i år som jag börjat o vågar säga det öppet att jag är annorlunda o jag har alltid varit det. Jag vet inte vem jag är eller något, min identitet är allt det som hänt i mitt liv vilket har vilselett mig o en massa andra saker... Men jag vill finna ut på vem jag är o kunna svara på det med utan att blanda in något psyksiskt eller fysiskt eller något i den stilen! Jag är inte mina sjukdomar/handikapp, dem är bara en del av mig o dem är inte min identitet! Jag är på jakt efter o finna personen som jag ser relativt klart o tydligt inom mig!! Nä nu ska jag nog försöka sova, det var allt för mig idag, ska se om jag kan börja komma igång med skrivandet igen o ta kontakt med olika bokförelag o även se till o komma ut o föreläsa för ungdomar i årskursena 7-9 samt gymnasieelever om psykisk ohälsa osv! Ska även föreläsa för angöriga till personer med ngåon form av psykisk ohälsa men det är även föreläsningar som inte bara riktar sig gentemot anhöriga utan till alla andra som kanske själv mår dåligt, har en eller flera kompisar som inte mår så bra psykiskt eller kanske inte själv mår så vidare bra!!

Nä som sagt god natt =)