Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag har varit för mycket i mitt huvud o andra saker!!! Egentligen ingen ursäkt i sig, jag har bara mått skit psykiskt, that's it...

Förra veckan fick jag reda på att jag är totalt sönder utbränd o jag har ändå inte gjort något på ca 3½ år!!! Min läkare sa till mig att du började bli utbränd dagen du insjuknade, var jag la till vill säga den 5 juni 2003 med andra ord.. Till svar fick jag ja, men det tog inte lång tid innan han tittade på mig o sa att du kan komma ihåg EXAKT när du insjuknade det är ytterst få om ens någon som kan göra det...

Svarade då honom att jag är inte som andra jag minns saker ingen annan minns osv... Men han höll med om att min hjärna gått o går på högvarv till tusen precis som min bästa kompis sagt till mig... Det dröjer inte länge innan den där väggen står o knackar på min dörr!! Jag får inte utsättas för MINSTA LILLA stressfaktor... Så nu är det så att jag känner att en medicin inte räcker till så får jag ta till jag känner av effekten!! Vissa dagar blir det fler andra blir det mindre, beror på!!

Men det var inte detta jag skulle skriva om egentligen, i söndags så var det 1 månad sedan Puma fick somna in (hämtade hennes urna  i torsdags), men det var också 6 år sedan jag såg min pappa levande, visst fullproppad med morfin, men han andades!! Igår morse runt 07.30 tiden så var det EXAKT 6 år sedan min pappa lämnade mig, min mamma o min syster!! Har haft tankar på att ta vägen direkt upp till honom, men det är den fega vägen o jag vet om att jag inte hade fått komma till varken honom eller Puma då!!

Men det känns som om att min mamma, min syster, Sanne eller Cillia skulle dö eller försvinna ifrån mig... Dock främst min mamma skulle du då komma ner till jorden o ta med mig upp till dig, Far o alla andra..?! Min mamma är mitt ett o allt, är ofta jag tänker på att hon blir inte yngre o tårarna rinner längs mina kinder vid tanken precis som dem gör nu!!

Det är min mamma som är min livlina, hon satte mig till jorden, men dör hon så vill jag att hon kommer ner o hämtar mig... Jag klarar inte av o en tänka tanken utan o bli ledsen!! Jag blir inte friskare själv heller, är det inte det ena så är det det andra!! ALDRIG så är det frid i mitt huvud, tankarna varvar varandra snabbare än något annat, ibland hinner jag inte ens tänka klart en tanke innan nästa är där o jag glömde tanken som jag hade först!!

Hämtar ni mig med om ni försvinner innan mig?! För jag klarar inte av livet annars, jag kan redan nu säga att dagen min mamma dör så kommer jag falla ihop o inte kunna komma upp på mina ben igen... Trots att hon inte kan ta mitt mående så är hon min livlina o hon finns där ändå!! Hon försöker o peppa mig, hon ser DIREKT på mig när jag får panik eller ångest, ja vad det nu än må gälla!!

Idag är en dag med mycket tankar, tårar o smärta psykiskt som fysiskt!!! Önskar att jag aldrig blivit född till detta liv, att må såhär önskar jag INGEN!! Sen höra att folk går o snackar skit bakom ryggen på mig när det är DEM SJÄLV som velat umgås med mig o bjudit in mig osv... HATAR världen, allt vad den har o ge, jag får bara skit på skit!! Kärleken finner jag inte heller nä för man kan inte ta mig för den jag är o för att jag mår som jag gör!! Är det så svårt att älska någon som har så mycket kärlek o ge??! Tydligen är det det... Jag blir bara utnyttjad, man låtsas tycka om mig o har tänkt ut meningar i förväg på vad man ska säga då alkoholen slår till!!

Jag är ALDRIG en killes första handsval, jag är ALLTID en killes andra handsval o sen när det dyker upp en bättre tjej så är det hej då till mig o man kommer bara åter då det tar slut med den andra tjejen... NÄ nu är det stopp med det, jag tänker inte kränkas längre eller något JA jag mår som jag gör, en del är medfött men mycket är saker som ANDRA personer ORSAKAT!!! 

Dör ni före mig kommer ni då ner o hämtar mig med? För här nere vill jag inte stanna kvar ensam....

Det känns som om att hela kag håller på att falla ihop, min skyddsängel hämtade jag i fredags, min älskade Puma vad du är saknad ska du veta... Att se bilder på dig gör fortfarande lika ont i mitt hjärta som den dagen då jag lämnade dig o du verkligen somnat in... Det syntes på dig då du började bli kall o se blå ut!! =(

Många tårar har jag fällt för dig, men jag har fällt mina tårar för så mycket mer, den ENDA killen som fått mitt hjärta till o slå som det gjorde har flickvän men till mig vågar han inte säga det!! Har känslan av att när det tar slut mellan dem så kommer han tillbaka till mig igen för då duger jag!! Denna gången ska jag sätta ner foten EN GÅNG för alla... Han ska inte få sin vilja igenom, bara dra över mig när han är full o när han är nykter så är jag inte intressant... 

Men jag skiter i vilket, han behandlar mig som skit psykiskt, hade varit roligt o se hans min om han såg mig NU i jämförelse med i slutet på januari början på februari... Någon reaktion kan jag allt lova att där blivit, har gått ner MINST 12 kg sedan dess... Han älskade jeans o jag ville ha på mina älsklingsjeans, men jag var för stor, kunde inte knäppa dem överhuvudtaget... 

Var på fest förra lördagen vill säga den 17/9 hos Lasse eftersom att han fyllde år... Så hitta jag inte kjolen jag ville ha, hitta inte mina jeans så det slutade med att jag tog fram dessa jeansen som jag knappt fick på mig förra sommaren..!!! Till en JÄKLA stor förvåning så är jeansen FÖRSTORA...

Men nog om det, känns som om att jag håller på att falla emot marken o slås itu i miljoner bitar, jag blir bara lekt med när det kommer till kärleken, det finns ingen kille som vill ha en brud som har de diagnoserna som jag har o måste ta si o så många tabletter dagligen för att klara av dagen!! 

Vill kunna klara mig utan de flesta av tabletterna men många av dem måste jag leva med i resten av mitt liv... Vet om att det finns dem som har det värre än mig på SÅ många olika sätt, men min hjärna har stannat den funkar inte som den ska längre!!

Träffade min läkare förra måndagen den 19/9 vill säga o sa rakt ut till honom att jag orkar inte med detta mer... Han undrade vad jag menade vad det var jag syftade på, så berättade jag för honom om livet, att jag fick akut låta Puma somna in, foten är ett rent helvete, jag är dagligen nära på o skära mig men ni kan vara lugna jag har inte gjort något!! Typ alla medicinerna höjdes eftersom att jag är så sjukligt utbränd, pga att jag stressar/pressar mig själv, än det ena än det andra.....

Jag har kvar min prins här hos mig, har min älskade hankatt Felix som är helt underbar!! Inte nog med att jag mår som jag mår psykiskt så har jag med STOR sannolikhet åkt på stämbandsinflammation, men ska ändå till vårdcentralen imorgon o få mitt sår omlagt så att det skitet kan läka någon gång!!! Sen ska dem kolla på mitt finger igen eftersom att henne som jag varit kattvakt åt i 2 veckor nu även har gekoödlor jag tyckte jag hade koll på bägge, MEN.....

Utan förvarning o att jag reagerar så hugger hanen fast i mitt finger, gissa om jag såg till o få ut handen o sen av ren reflex skakade jag min hand o där flög ödlan... Så satt med en blodande finger som blödde som bara den o sen vara av med ödlan!! 

Tur var dock att en av katterna låg på en fåtölj o stirrade på ödlan så hittade honom rätt fort bakom mig i nog smått chocktillstånd... Såg till att han åkte in i akvariumet fortare än fan vill jag lova!! ALDRIG mer att jag stoppar in mina händer var där finns sådana djur nä tack... Så har ett FINT mästerverk av o efter honom på mitt högra pekfinger, men det precis som det mesta andra gör så läker det!!

Sen har jag inte kunnat prata typ överhuvudtaget på snart 3 dagar, låter som jag viskar när jag pratar men jag tar i för kung o fosterland... Men men får se vad läkaren säger imorgon efter det att sjuksköterskan rengjort sår/-eksemet på min fot som dem tycks tro att det är, men det är det ju inte eller kanske vad vet jag, jag är bara en förbannad patient!! 

Tag sen jag skrev o kort blev det idag med, men får ni leva med, är trött, mår inte bra ska upp kl 09.20 för o gå in i duschen o duscha o ta på mig o allt sånt innan jag ska  till läkaren o sjuksköterskan!! GOD NATT

Känns som sagt som så att jag har förlorat min skyddsängel, förlorat allt då ingenting tycks gå min väg heller... I've lost  my guardian angel..... O bit för bit faller jag sönder!! Frågan är bara var är min skyddsängel, vem är han?, när kommer han eller VI finna varandra?!, jag är kräsen numera, med tanke på tidigare erfarenheter... Såååååå många frågor men så får svar :(

Många som hör ordet handikappad förknippar ofta det med någon som inte klarar av o göra saker själv, som sitter i rullstol, råkat ut för en olycka etc!

Men om sanningen ska fram så är JAG, ja ni läste rätt JAG är handikappad, jag är psykiskt handikappad det är min ADHD o den emotionella instabiliteten som gör mig handikappad!! Jag är inte handikappad på så sätt som många tänker sig att en handikappad är, mina psykiska handikapp syns inte på mig men de fysiska göra!!

Jag har en fot som aldrig kommer till att bli bra som bara hänger då  jag går om jag inte har någon utav mina skenor på den som får foten att följa med!! Men mina "osynliga" handikapp är dem som hindrar mig mest... Då det kommer till teoretiska saker så har jag inga som helst hinder, MEN då det kommer till praktiska saker så säger min hjärna o min kropp STOPP detta går inte!!

Jag HATAR att allting i mitt liv är o blivit som det blivit o ofta vill jag bara avsluta allt, men varför ska jag låta mina hinder få vinna över mig?! Istället för att ta mitt liv o ge upp så gråter jag istället!! Jag vill egentligen inte ta alla dessa läkemedel som jag dagligen stoppar i mig, men jag VET om att jag MÅSTE göra det för att underlätta lite grann för mig själv...

Helt ärligt så finns det dagar då jag glömmer bort att ta vissa av tabletterna vilket jag märker av under dagens gång, jag borde ha en dosett eller till o med två bara för att alla mina mediciner får inte plats i en dosett!! Jag vill vara som alla andra, inte sticka ut så mycket längre, inte bli utnyttjad utan älskad för den som jag faktiskt ÄR!! Det är något som är svårt eftersom att jag kan pendla i mitt humör o hur jag mår vissa dagar ifrån timme till timme medan andra gånger kan det gå så långt som dagar mellan pendlandet i hur jag mår!!

Jag älskar inte mig själv, jag erkänner det o bara DET i sig är ett STORT handikapp för just mig... Mycket av det hela har SÄKERT med mina diagnoser att göra, men ska jag behöva skylla mina handikapp på mina diagnoser hela mitt liv o kanske ALDRIG finna någon som älskar mig?! Jag vill inte skylla på dem, men det bli så automatiskt, en del av mina släktingar är jag FULLT medveten om att dem ser ner på mig eller inte klarar av att jag faktiskt tyvärr är så sjuk som jag är o mår så dåligt som jag gör!!!

Jag har inte valt detta, det är då en sak jag kan garantera er!! Som jag skrev i mitt inlägg igår innan god natt inlägget så finns det en kille som jag gillar sjukt mycket o som jag VERKLIGEN försöker komma över o släppa taget om... Har förstått att han hittat en tjej, kul för honom, men fegt som FAN att leka med mig på det sättet som han gjorde, fegt o säga orden han sa osv!!

Mina handikapp gör att jag inte litar på andra människor, för jag vet aldrig om dem bara tar kontakt med mig o drar nytta av att jag mår som jag gör/pga mina handikapp istället för att se förbi dessa!! Jag är handikappad MEN jag är INTE mina handikapp, mina handikapp är en del av mig!! Många ignorerar denna fakta/informationen o tar bara o lyssnar på delar av vad jag har o berätta!! 

Mitt liv har aldrig varit lätt, påstår jag annat så ljuger jag bara för mig själv o för alla er läsare!!! Jag har inte sett det så innan, men för varje dag som går så inser jag sanningen mer o mer!! Jag är inte som alla andra, men jag är inte ensam om mina sjukdomar/handikapp, dem sätter bara allt för ofta käpparna i hjulen för mig!!!

Jag vet att när jag var yngre så kunde jag städa mitt rum o dammsuga det upp till ja ni läser rätt 4 gånger/dag!! Hur är det nu?! Jag städar inte, jag mår dåligt över att se hur min lägenhet ser ut, men jag har inte orken att städa!!! Det säger stopp, jag kan städa i en stund för att sedan vara totalt slut i huvudet o då har jag inte ens kommit halvvägs med mitt städande!! Jag vill inte ha det såhär, jag vill orka, det finns så mycket jag vill men som mina handikapp som sagt då allra främst de psykiska sätter stopp för!!

Jag gråter ofta, helt ärligt så sitter jag o gråter i skrivandes stund, det var INTE såhär jag tänkt mig att mitt liv skulle vara eller se ut!! Jag hade tänkt då jag var yngre innan jag insjuknade så att jag själv o andra märkte av det att jag skulle vidareutbilda mig, fortfarande spela fotboll som jag då brann något ofantligt för!! Visst jag brinner för fotbollen än idag, men inte alls på samma sätt som jag gjorde DÅ!! 

Jag undrar var jag själv har tagit vägen?! Är detta verkligen mitt riktiga jag?! Jag vill inte att detta här ska vara mitt riktiga jag, jag vill det inte!! Jag vill att alla andra ska se på mig med samma ögon som de ser på personer som inte tar mediciner dagligen för att överleva den!! Jag vill bli älskad inte utnyttjad!! Det är SÅ mycket jag vill, men så lite som går min väg!! Jag vet som sagt inte hur länge till jag orkar med att folk inte kan ta mig för att jag är handikappad men jag är inte dum i huvudet, jag är FAN så mycket smartare än vad ni alla tror!!!

Men allting annat tar upp min energi, jag kan inte visa hur smart jag är etc, för min hjärna o jag själv orkar inte med!! Önskar så ofta att mitt liv aldrig blivit till eller blivit som det är idag!! Är det meningen att jag ska gråta så ofta som jag gör, är det meningen att jag ska hata mig själv så som jag gör, är det meningen att så mycket ska gå emot mig?! Jag undrar så mycket, har så många frågor, men jag har inte svaren eller någonting på allt det som jag undrar över osv..

Jag vill INTE bli sedd som handikappad trots att vissa av mina diagnoser faller där under, jag vill bli sedd som en person som har hinder i vardagen men att istället för att utnyttja mig ser det som INTE är hinder för mig o uppstår ett hinder så finns man vid min sida o stöttar o älskar mig!! Varför kan så många av mina kompisar som mår dåligt finna killar som inte har psykiska problem utan som är klassade som "friska" som stöttar mina vänner då dem känner för att bara ge upp... Jag har bara mina vänner, men jag vill hitta en kille som älskar mig för den jag är trots alla hinder o allt därtill!!

Jag undrar om jag någonsin kommer att få uppleva den där riktiga kärleken... Tårarna är mina bästa vänner, sorgligt nog!!! Varför fortsätta andas, kan ingen tala om för mig vad meningen med livet o detta lidandet är?! Jag behöver svar...

Idag har varit en sådan dag var jag känt mig totalt nere, inte så har infon som kommit under dagen gjort saken direkt bättre.. Tar detta "punktvis"!!

- I början av förra sommaren träffade jag på en kille som verkligen fick mig o sväva på rosa moln, känna känslor jag aldrig tidigare känt eller trodde jag skulle känna!! Jag nämner INTE personen vid namn eller bostadsort, de personerna som VET eller tror sig veta vem det rör sig om skriv inte ut detta heller är ni snälla!! 

Vi umgicks o jag trivdes mer o mer i personens närvaro, dock har jag idag insett att jag ALDRIG mer kommer till att lita på en kille framför allt som inte är nykter, för vi träffades i stort sett ALLTID då alkohol fanns med i bilden!! Många frågetecken dök upp hos mig som jag ville ha svar på, svar som personen inte kunde ge mig... Det hela slutade med att vi slutade o höras av helt!! Jag var knäckt o helt ärligt är jag det än idag... Jag kunde inte släppa taget eller känslorna för den här personen!!! När jag väl börjat göra det så hör han av sig igen!!

Jag frågade om vi skulle ta upp det som vi släppte under början av sommaren, hans svar var ett givet JA, något jag nu inser att jag inte skulle gått på!! Vi träffades o allting var raka motsatsen emot vad det varit tidigare!! Personen ville ta på mig o hela den biten, vi hann med o träffas ett par gånger innan personen ifråga på nytt hamnade så att han inte kunde svara på mina frågor, det sista jag hörde ifrån personen var "Vi hörs!"... Jag har FORTFARANDE INTE hört ett ljud ifrån personen, något jag aldrig lär göra heller!!! 

Har börjat inse nu att jag ALDRIG kommer att vinna denne personens hjärta, jag var inte bra nog för honom... Jag kan inte rå för att jag mår som jag gör, varje gång jag ser eller hör en del saker så sjunker jag igen då det påminner mig om den här personen som jag FORTFARANDE har känslor för som jag VET att jag måste släppa!! För denna gången kommer personen INTE åter det är något som jag är väldigt säker på....!!!

- Jag vet att du önskar att jag vore o mådde bra o var den personen till dig som du så gärna önskar!! Jag vet att du önskar att du hade en frisk syster, någon som du kunde se upp till o allt det som en lillasyster gör till en storasyster!! Istället för att jag ska skydda dig o se till så att du inte råkar ut för skitsnack eller annan skit så är det du som ser till att jag inte råkar ut för detta!! 

Jag vet om att du älskar mig något otroligt, men det känns som om att jag inte duger till... Trots dina värmande ord, då mina dagar är som enda stor pina så säger du att du älskar mig o att jag är världens bästa storasyster, att du inte önskar dig någon annan syster än mig!! Ord som får mina ögon att tåras o tårar att rinna längs med mina kinder, du är det finaste jag vet, du är min lillasyster, mitt kött o blod!! Jag vet inte ens om du minns hur jag var innan jag insjuknade!! Men jag vill inte lägga vikt eller sådant vid det som en gång var egentligen, du försöker o kämpar trots att det kan jag gissa är sjukt jobbigt o ha en syster som mår som jag gör!! Men du vet att jag ALLTID finns där för dig 24/7, oavsett hur jag mår eller vad saken gäller!!!

Jag vet hur mycket du vill att jag ska må bra så att du o jag kan göra saker tillsammans som så många andra syskon gör!!! Jag kan säga dig att det är nog min största önskan efter o att få vara frisk, att du o jag kan ha den relationen till varandra som dessvärre idag är bristfällig!!! Du vet aldrig om du har mig kvar imorgon eller inte, men jag kommer aldrig att lämna dig... För om det är två personer som jag VET ALLTID kommer till att stanna kvar i mitt liv så är det DU o vår egen älskade mamma!! Jag tänker inte vara den svaga systern som avslutar livet innan det ens börjat, det är något jag kan lova dig/er som syster o dotter!!!!

Det finns så mycket jag vill ge dig

Så många råd o tips 

Men dessa har du funnit själv o tagit lärdom av

Det är DU som lär mig dem istället 

Du vill inte se mina ögon tåras

Ej heller vill du se mig må dåligt eller bli smutskastad

Du är nog egentligen min bästa vän!

Jag säger det aldrig, men det är något jag insåg nyss

Du tar mig för den jag är

Oavsett hur jag mår

Trots att du finner det jobbigt

Så älskar du mig lika mycket ändå

Att vara älskad av just DIG min älskade syster 

Är nog helt ärligt något av det vackraste jag vet ♥♥♥

- I många personers ögon så tycks jag inte duga till speciellt mycket, framför allt hos killar tycks jag bara duga till o ursäkta mitt ordval att knulla/sätta på etc you name it!! Jag är trasig sedan innan, jag mår inte bra på insidan o har nog aldrig gjort det då jag inte vet hur det känns o känna de där ÄKTA känslorna!! Gångerna som jag TROTT mig känna dessa har sedan visat sig att allting bara var en lek ett spel ifrån den andra partens sida!!

Jag ser ner på mig själv något otroligt, ser mig inte som om att jag duger till någonting, då ingen bevisar för mig att jag faktiskt gör det, VISST min mamma o min syster försöker visa det, men det är LÅNGT ifrån det jag behöver!! Jag litar inte på folk, hur hemskt det än må låta men jag litar inte på mig själv heller!! Jag vet PRECIS vad jag kan göra mot mig själv o jag tvekar inte för att utsätta mig för det trots att det är fel!! Jag vill inte göra det, men jag vet om att jag är kapabel till o göra det om jag faller för hårt eller liknande!!!

Jag gör andra illa, minst lika mycket som jag gör mig själv illa!! I mina egna ögon så duger jag inte till någonting alls, allting jag gör blir bara FEL eller så står jag där ensam o sårad!! Jag undrar rätt ofta varför mitt liv fortsätter på detta vis, jag tar mina mediciner, en del av dem måste jag ta livet ut, misstänker att det nog egentligen gäller dem alla, men det kan bara tiden utvisa!! 

Jag vill inte göra mig själv illa, jag vill inte att personer som faktiskt BRYR sig om mig o ÄLSKAR mig ska vara rädda dagligen över tanken om jag lever eller inte lever längre?! Vet en hel del som får just den tanken de gångerna som jag inte svarar eller hör av mig... Men det är dagar då jag ser mig som totalt oduglig o bara vill vara själv... 

Idag är o har egentligen varit en sådan dag, en dag var jag helst av allt velat vara själv... Men med tanke på att jag fyllde år igår o vi inte gick ut o åt jag, min syster o vår mamma, så hade jag lovat o komma idag istället!! Jag kunde o ville inte svika dem... Så länge jag var hos dem kände jag mig älskad o behövd, inga bråk eller sådana saker uppstod idag!! En känsla som spred sig inom mig att det är såhär jag vill ha det VARJE gång vi ses... 

Både min mamma o min syster vet om hur jag mår, dock är dem inte så insatta i mina sjukdomar, men jag vill inte heller att dem ska vara det för mycket!! Det räcker att dem ser mig o vet om att jag inte mår bra trots fasaden jag visar varje gång!! Jag önskar att jag kunde vara den dottern o systern som jag egentligen VET om att de önskar att jag var o att jag inte har de sjukdomarna som jag dessvärre lever med!! Ibland så känns det som om att en del saker är mitt fel, att det är jag som orsakat än det ena samt än det andra... Fast än att det inte är så överhuvudtaget!!! Men jag vet med mig att dem älskar mig lika mycket ändå o min kärlek till dem båda två kommer jag ALDRIG till att kunna finna ord på!!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag känns det VERKLIGEN som om att jag inte duger till någonting mer än då en del personer som har behov hör av sig för det är bara då jag duger!! Innan när jag visade en del papper för min mamma så sa hon till mig att dessa personerna borde åka iväg med dig långt bort o låta dig vara utan dina mediciner o allt under någon veckas tid, BARA för o se hur du faktiskt är o mår just utan medicinerna etc!! För personer som inte känner dig så som jag gör som din mamma o har sett o ser dig o vet hur du blir, kan egentligen inte uttala sig om saken!!

Vi kunde båda fastställa att inom en veckas tid så hade dessa personerna inte klarat av mig längre!!! Det är sånt här som INGEN annan ser, min mamma vet hur jag är o blir!! Men å andra sidan hon är med min mamma, hon kan mig i stort sett utan o innantill.. Hon ser på mig DIREKT när jag får panik, ångest eller panikångest... För andra personer så kan jag dölja detta riktigt väl, det är nästan INGEN annan som kan märka av detta på mig så som min mamma framför allt gör!!!

Jag känner mig oduglig, så sjukt lätt påverkad när det kommer till vissa områden, känner mig som en REN o SKÄR IDIOT som inte kunde läsa av den personen jag nämnde först o inte heller kunde läsa av en annan kille som gjorde något liknande mot mig.. Som tur är så träffade jag bara den sistnämnde killen två gånger, min syster ställde upp för mig o skällde ut honom i stort sett över nätet o han är nästan dubbelt så gammal som henne!! Han svarade inte henne på det hon skickade, troligen för att han vet om att det han gjorde var så jävla fel o så sjukt lågt gjort av honom!!!

Känner mig bara oduglig, vill bara lägga mig ner o låta känslorna försvinna ifrån mig kring den första personen, men jag vet om att dem alltid kommer till att finnas där oavsett om jag vill det eller inte!! Men jag hoppas att jag en dag finner en kille som får mig o känna precis som han fick o göra MEN som kan bevisa för mig att jag betyder något för honom mer än att bara o ha sex med, som får mig o känna mig behövd o att dessa känslorna av oduglighet kan försvinna!! För att den här killen visar att det är mig han vill ha o INGEN annan trots mina sjukdomar, mina mediciner o allt sådant!!

Men jag måste först o främst bli kvitt känslorna av o bara vara i vägen o vara oduglig med mera!! För så länge jag inte kan älska mig själv så kan ingen annan heller göra det, har hört det förr men det tål o höras flera flera gånger om!! Jag måste inse att jag har precis samma värde o allt som en person som inte lider av det jag gör osv!! Det är mycket att som måste benas upp, arbetas med o Gud vet inte allt för att jag ska kunna se på mig själv med andra ögon än vad jag ser på mig själv IDAG!! För som jag ser på mig nu o som ni som orkat läsa såhär långt nog redan förstått o insett så ser jag ner på mig själv något OTROLIGT mycket o anser inte att jag är värd någonting osv!!! 

Något jag måste ta upp med min sjuksköterska samt läkare under de kommande två veckorna, ska till ssk (=sjuksköterskan) den 13/9 kl 15.00 o sen ska jag till läkaren (ADHD-läkaren) den 19/9 kl 13.15... Ska även maila ortopedteknikern för måste in o göra om mina AFOer har fått trycksår på utsidan av foten precis under fotknölen detta är = jag kan INTE ha någon AFO eller skena ALLS!!

Ska även sova borta i två veckor from tisdag, Felix ska såklart vara med mig... Ska vara kattvakt till en kompis katter i två veckor, hoppas att hennes två honor (norska skogskatter!) som börjar komma sig till åren gillar/accepterar Felix så att vi kan bo där så jag slipper vara på två olika ställen osv!!

Har varit duktig idag tycker jag, i alla fall rätt så... Först ta mig upp till vårdcentralen för att lämna journalerna kring min fot eftersom att jag ska vara hos läkaren imorgon kl 11.00!! Träffade även på min fina vän Linda som jag ska vara kattvakt åt då hon o hennes franska bulldog åker upp till Stockholm på tisdag i två veckor framåt!! Träffade på henne vid vårdcentralen så hon följde med mig in o lämnade journalerna i receptionen som avtalat, sen pratade vi lite snabbt o kort.. För jag skulle som sagt vidare...

För jag skulle som sagt vidare upp till tandhygienisten, INGA hål eller något bara en liten tandsten bakom tråden som jag har på insidan av framtänderna på min underkäke!! Stolt över mig själv eftersom att jag inte sköter mig när det kommer till o borsta mina tänder o att jag dricker läsk!! Dock INTE i samma mängder som tidigare... Sen fick jag telefonnumret till tandspecialisterna med för att kunna ringa o boka en konsultation angående ny fast tandställning!! 

En sådan bekommer inte mig ett dugg, men väljer att vänta lite med o ringa till dem med tanke på att ENBART konsultationen för sig kostar 825 eller 875 kr!! Visst låter kanske inte så värst mycket men jag har en begränsad inkomst o en del saker kommer faktiskt före mina tänder!! Så dem kan vänta lite till..

Dagen har förövrigt bestått av ENORM både ångest o panik, trodde jag skulle spy när jag skulle in på vårdcentralen, likaså när jag satt o väntade på o bli inkallad till tandhygienisten!! Tog ett tag innan det släppte, sen släppte dem för att sedan flyga på mig igen när jag väntade på bussen för o åka ner till Valen o handla lite saker!! Kan bero på att jag vaknade inatt o precis hann ut på toan innan allt rann ur mig (ursäkta infon!!!), sen hade jag inte fler tabletter hemma för o stoppa detta!! 

Men tror jag har funnit tjuven i det hela varför jag har ont i min mage o varför allt rinner ur mig om jag inte äter Loperamid... De flesta av mina mediciner innehåller laktos o jo vad är jag? Jag är laktosintolerant, men jag MÅSTE äta dessa medicinerna för att klara av dagen, så ska fråga läkaren imorgon om hon kan vara snäll o skriva ut Loperamid till mig!! Så får ta upp det med min läkare på psyk den 19:de den här månaden (skriver inte ut ADHD-läkare längre eftersom att jag bara har honom nu o ingen annan!).

Sen när jag väl kom hem vad såg jag då? JO mitt mobila internet var/ÄR sönder så ringde min mamma smått förtvivlad o irriterad/arg över detta... Men skickade inte allt för många minuter efter det till henne att jag lyckats rädda modemet så att det FÖRHOPPNINGSVIS håller ett tag till!!!

Ah jag vill se det på mitt konto NU så jag kan åka till IKEA på lördag, men annars får det bli nästa helg istället om inte annat!! Inget jag kan göra åt saken, jag är fortfarande förkyld o mår dåligt, men nu har det övergått till att jag hostar istället o vågar inte hosta för mycket... Känns som om att jag kommer att spy då, så håller igen vissa hostattacker!! 

Efter att jag varit hos läkaren imorgon så ska jag upp en sväng till min fina vän Linda som jag nämnde i början av detta inlägget!! Sen så ska jag hem o städa, kolla igenom vissa saker, skriva ner en del saker utifall det blir att jag åker till Svågertorp på lördag!! Men måste dammsuga o ska verkligen gå loss med dammsugaren imorgon på mina bananflugor... Ska se till o bli av med så många av dem som möjligt genom o dammsuga upp dem så det så!!

Felix är duktig o hjälper till han med genom att försöka fånga dem, han lyckas emellanåt, för den delen så har han numera fått smeknamnet Flipp också... Han får såna ryck o flyger runt i lägenheten så Flipp kallar jag honom allra främst då han får dessa tok rycken, tur jag ska köpa nya möbler osv... Sen ska jag se om jag kan få upp min takfläkt med så jag slipper den som står på bordet...

För dem ska bort de borden, behöver dem inte, förutom att jag ska in på IKEA så ska jag in om Siba o Rusta, så att jag kan måla klart o hela den biten plus köpa tvätt o sköljmedel med mera!! Så hade varit bra med ett körkort o bil nu, men äh det löser sig på ett eller annat vis!! Jag kom ju på en lösning till mitt trasiga mobila internet modem... Så då ska jag nog allt kunna komma på en lösning på dessa problem med!!

Har inte vilat idag heller är skit trött men kan inte få någon ro i kroppen, jag orkar inte duscha innan jag åker till läkaren imorgon utan det får bli efter!! För imorgon är trots allt ingen vanlig dag för det är faktiskt MIN FÖDELSEDAG!!! Det jag först hade önskat mig strök jag rätt fort då jag såg vad det skulle komma till o kosta o min mamma höll med om den saken!! Dem pengarna kan vi lägga på annat!!

Felix aka Flipp ligger helt utslagen här bredvid mig o sover... Inte konstigt så som han har flugit runt här hemma innan!! Usch idag är det  3 veckor om man räknar med den 25/8 sedan jag lät Puma somna in... Det känns än idag som om att det var idag jag gjorde det... Vill ha hunnit vara på IKEA innan jag hämtar hennes aska/urna, för hon ska få en helt egen hylla med ljus o bilder på henne själv, Puma o jag när hon somna in, bilder med Felix o henne!! Sen ska så klart urnan stå där på den hyllan så att hon vet om att hon aldrig kommer att bli bortglömd o att jag skänker o tänker på henne dagligen samt visar hur mycket jag saknar henne...

Hon var mitt första helt egna husdjur, jag betalade allt gällande henne själv, betalade henne med mina egna pengar, köpte saker till henne för mina egna pengar, jag la ner mycket pengar på henne, summor som många inte tror!! Men de personerna har jag raderat ur mitt liv som tror att jag lät henne somna in bara för att bli av med henne eller för att så skulle vara!! 

Detta inlägget har verkligen INGEN som helst röd tråd alls, men idag orkar jag inte bry mig... Har en obehagskänsla inom mig, eller känslor då det inte bara är en känsla... Gillar INTE dessa dagarna alls, blir inte en sen kväll idag plus att jag ska ta Loperamid innan jag lägger mig tillsammans med de andra kvällsmedicinerna plus sömntabletterna!!! 

För jag är den att har någonting hänt mig så är jag rädd att samma sak ska upprepas dagen o veckorna efter med!! Irrationellt jag vet, men i mitt huvud så är det inte det!! Inser nu att jag är sjukare nu än när jag insjuknade som många sagt till mig... Men det går inte i mitt huvud, visst ser jag själv att jag är sjukare o märker av det, det är jag som får tampas med mig själv dagligen!! Har velat skära mig något otroligt mycket idag, men har jag gjort det?! NÄ, jag har lovat o ALDRIG mer göra mig själv illa om än att man aldrig ska säga aldrig!! 

Med tanke på att jag ska vara hos läkaren kl 11.00 så måste jag gå hemifrån kl 10.30 som SENAST, bara för att jag ska vara ute i god tid o inte komma försent!! Detta gör att jag måste gå upp ALLRA senast  08.30, för jag vet hur jag är o har blivit... Jag skjuter upp saker hela tiden o i sista sekunden så gör jag det jag skulle gjort för si eller så länge sedan!! Räcker o kolla på städningen egentligen, visst nu är här inga sopor inne mer än en som jag har o kastar sopor i... Men jag har inte dammsugit eller dammat eller något sådant som jag så länge sagt att jag ska göra... Men jag måste ta tag i det imorgon oavsett om jag vill eller inte, orkar eller inte det måste göras ifall jag ska till IKEA inom kort!!

  Insåg nu ikväll att jag är mer komplicerad o invecklad än vad jag själv trott, insåg det när jag mailade med en annan tjej!! Vill inte uppge vem då det inte känns rätt!! Mina svar o framför allt mina mail var invecklad, jag menade en sak men uttryckte mig som det motsatta o svarade med undermedvetna svar!! Jag HATAR detta, jag är ett kontrollfreak så det inte räcker att kalla det duga!! 

Jag har allt mer o mer insett att fan vad jag ska göra ALLTING invecklat istället bara för att dra ett kort o simpelt svar eller exempel!! Det räcker egentligen o kolla på mina inlägg, här inne... Dem är långa o egentligen efter mindre än halva inlägget så har jag fått ur mig eller fram det budskapet osv som jag ville!! Jag drar ut på saker o ting!! 

Jag har ALLTID känt på mig att jag inte är eller varit som alla andra, vilket stämmer, jag har varit mer invecklad o komplicerad än de flesta andra!! Visst detta är en del av mig, men jag känner att det börjar bli för mycket o en för stor del utav mig!!! Jag vill inte längre känna mig invecklad eller komplicerad, jag vill stilla lugnet ÄNNU MER i mitt huvud för att kunna reda ut saker o försöka finna vem fan jag själv egentligen är i allt detta!! 

För vem FAN är jag egentligen?! Jag vet inte, frågar någon mig om vad jag har för intresse så kan jag egentligen inte svara på det, för jag vet det egentligen inte!! VISST fotbollen har länge varit ett stort intresse men nu har jag inte ens koll på när det är större matcher osv på Tvn!!! Det står ett stort frågetecken mitt i stormen inne i mitt huvud, vem fan är jag?, vart är jag på väg? osv... 

Inga svar kan jag heller finna, man måste känna mig rätt väl för att kunna läsa mellan raderna o förstå mig o vad jag egentligen menar o inte bara läsa saker o ting rakt upp o ner som det står skrivet!! För jag kan skriva en HEL roman men läser man mellan raderna så ser man tydligt att budskapet fanns där redan 1/4 av romanen!! Jag släpper inte in folk på mitt liv, då jag INTE litar på ANDRA men ej heller på mig själv!!

Det finns ett ytterst fåtal personer som jag släppt in o som vet mer bra mycket mer om mig än många andra gör o jag kan lätt räkna upp dem på en hand!! Men de här personerna vet PRECIS vilka dem är o hur värdefulla dem är för mig o mitt liv!! Jag kommer aldrig till att kunna tacka dem nog, för att ha stått ut med mig, men jag är evigt tacksam över att dem stannat o stannar o inte lämnar mig i sticket då jag behöver dem som mest!! En del av de här personerna har börjat kunna läsa av mig nu o visst kan jag ljuga för dem o undanhålla saker för dem utan att dem har någon som helst vetskap om det... 

Jag har ett sk pokeransikte, ingen kan syna mig eller läsa av vilka kort jag sitter inne med... Men när allt blir för mycket så släpper jag min sk gard o låter en del av personerna se mina kort som jag då öppet visar för dem!! 

Nä får väl försöka sova nu, tur man får påminnelse sms ifrån tandläkaren, trodde jag skulle vara där kl 13.30 imorgon men visade sig hoppsan jag ska visst vara där redan kl 12.30!! Så kan det gå, måste upp till Kattens Läkargrupp med mina journal anteckningar angående min fot innan dess imorgon eftersom att jag ska träffa min nya läkare på fredag på min egen födelsedag kl 11.00 eftersom att jag troligen håller på att få ett sår nere i närheten av det FÖRRA såret/nekroset var som tog mig dryga 4 månader o SJÄLVBEHANDLA (AJ som FAN säger jag bara!!!)!!! 

Sen ska jag även be läkaren o kolla på min mage, för går o har ont i den nästan hela tiden vilket inte känns riktigt bra!! Så vill få det kollat samtidigt!! Så nu ska jag leta fram journalerna o stoppa ner i väskan, ställa alarmet på mobilen så att man vaknar i tid o hinner med allt innan man ska iväg, borsta tänderna o så, sen ta Propavan o förhoppningsvis somna!! God natt ni som går in här o läser vad jag skriver om o vad jag skriver angående vad som snurrar runt i mitt huvud o lite så!! Ni får mer än gärna lov o kommentera, är det något elakt eller liknande så tar jag bort kommentaren!!! 

GOD NATT & SOV GOTT, DRÖM SÖTT!!

NATTI NATTI

Jippi eller inte har gått o blivit en aningen förkyld med feber, HATAR o vara sjuk för tror ALLTID att jag ska spy, det räcker att jag har huvudvärk eller är dålig i magen för att min kräkfobi ska triggas igång ännu mer!! HATAR det, känner blandade känslor som FAN idag, vill gråta men samtidigt inte!! 

Jag känner hur tårarna bränner bakom mina ögonlock, har ju smått ont i min mage... Nä jag kommer inte att spy, så sluta tänka o ha den tanken i huvudet nu A-C, jag är inte paranoid eller liknande men jag skriver ALLTID så då jag säger till mig själv!! Jag har ingen personlighetsstörning eller så heller!!! Jag har en OTROLIG bakterie samt- sjukdomsfobi, jag är livrädd bara för att bli förkyld!!

Det är sjukt, jag har försökt att arbeta bort detta sedan jag kom i kontakt med psykiatrin men inget har funkat!! Tankarna kring saker o ting är många, för många enligt mig själv!! Imorgon så ska jag i alla fall först bort om min nya vårdcentral för o lämna in journal anteckningarna som jag har angående min fot, sedan ska jag åka upp till tandhygienisten!! O kl 11.00 på fredag så ska jag träffa min nya läkare med tanke på att jag känner att jag håller på att få ett nytt sår på foten som sagt!!

Orka med all skit, kan det inte bara ta slut...?! Tror jag duschar redan ikväll istället för att göra det imorgon bitti!! Visst är det skönt o vara nyduschad o piggna till efter o ha duschat men med tanke på att jag har en del o stå i under förmiddagen imorgon o sedan ska vara hos tandhygienisten kl 13.30 så kan jag lika bra duscha nu ikväll!! 

Gud vad jag avskyr o må som jag gör nu, hatar verkligen dessa känslorna!! Men har ätit mer idag än vad jag gjorde igår o sen så ska jag ner o handla ett par saker efter jag varit hos tandhygienisten imorgon med!! Fyller som sagt år på fredag, sen hoppas jag på att kunna åka till IKEA under helgen med, men får se hur jag mår!!

Ska vara kattvakt from den 13/9 o två veckor framåt, så Felix o jag ska inte bo hemma på två veckor... Så får se till att städa osv innan den 13/9 samt diska så jag kan bli av med mina avskyvärda bananflugor helt o hållet!!! Hoppas bara att Felix o min kompis katter går ihop, men det gör de säkert... Han är lugnet själv den katten, visst kan han flippa ut han med, men han är inte vuxen än, så det är förståeligt!! 

Kan inte bara denna jobbiga känslan inom mig försvinna? Hatar o ha den, vet om att det är ångest o panik, vill bara slippa skiten för en stund... Men vi tycks inte dela samma mening jag o min ångest/panik!! Sitter o gråter nu, varför vet jag helt seriöst egentligen inte!! 

Känner mig tom men ändå så fylld med känslor att jag inte vet varken ut eller in!! Önskar att jag någon gång kunde få känna en hyfsat okej känsla under en längre stund... Men det är som jag sa till min handläggare på Försäkringskassan att jag är för sjuk, jag kommer aldrig kunna jobba, det har tom min nu fd läkare på psykiatrin sagt rakt upp i ansiktet på mig då jag ställde frågan!! Jag har fått svar nu, o jag försöker att ta in det trots att jag vetat om svaret inombords länge!!

Men som sagt inte trodde jag att mitt liv skulle bli såhär!! Vill leva så normalt o fungera så normalt som möjligt, men det kommer jag aldrig kunna göra!! Jag kommer bara till att kunna fungera så normalt som möjligt som bara jag kan o det är vad jag gör idag, mycket bättre än såhär tror jag inte att jag kommer till att bli egentligen!! Visst justeringar av medicinerna osv kan göra små förändringar men inga STÖRRE eller drastiska förändringar kommer till att ske!!

Har så mycket jag vill skriva om o få ur mig för tillfället, men jag får inte det ur mig, kommer kanske senare vem vet?! Så avslutar detta inlägget här o så ser vi om jag återkommer med något mer senare... Ha det fint o sköt om er!!

OBS! Till att börja med så har jag gått o blivit förkyld med feber, haft smått ont i magen men kan vara för att jag frös då jag var ute igår, får INTE lov o gå speciellt mycket på min fot.. I alla fall så får jag inte ha något på som trycker eller skaver!! Håller nämligen på att få ett NYTT sår fast större denna gången på min fot!! INGET jag vill ha, räcker att jag nuddar vid något så gör det sjukt ont där TROTS att jag har nedsatt känsel i just det området av foten med!! Men men var inte det som detta inlägget skulle handla om, var bara tvungen o skriva det!! OBS

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu till det som inlägget faktiskt ska handla om, låg o skrev ner det på mobilen innan, eftersom att det var det stället som var mest tillgängligt för stunden så börjar med det!

Känns som om att jag står mitt i en affär o så kommer det fram ett butiksbiträde o frågar mig "- Letar du efter något speciellt?", mitt svar hade blivit ett klart o tydligt JA, o sedan fortsatt meningen med "men jag kommer nog inte att finna det jag söker efter här..."!

Till följd på detta frågar butiksbiträdet mig vad det är jag letar efter, för det kan hända att dem har det trots allt! Svaret jag hade givit den här personen hade blivit "- Jag letar efter mig själv, finna vem jag är osv, har du något mot detta så tar jag mer än gärna emot det....!!"

Svaret är ganska givet att ingen butik eller någon i världen har svaret eller produkten som hjälper mig att finna mig själv, vem jag är etc., den ENDA som bär på detta svaret är jag själv, så butiken som det känns som om att jag befinner mig i är egentligen jag!! 

Att jag använde just butik samt butiksbiträde var av rena metaforiska skäl! Jag hör inga röster eller något sådant, jag har bara tappat bort mig själv i mig själv helt o hållet! Det är något jag gjorde för länge sedan, men som jag nu allt mer dagligen undrar över! Mitt liv skulle inte bli eller se ut såhär i mitt huvud då jag var yngre, hade jag vetat det jag vet IDAG så hade jag varit den spermien som simmat motströms mot de andra spermierna... Det var något en kompis sa till mig så sent som igår, jag kan inte annat än hålla med den här personen!!

För hade jag vetat om att jag skulle sitta o befinna mig var jag är o gör idag så skulle jag med simmat tillbaka, för inte skulle jag vilja leva detta helvete till liv som jag gör!! Många tror ju inte att jag är så pass sjuk som jag faktiskt ÄR, men det är för att jag inte visar det... Varför ska hela omvärlden se hur pass dåligt jag mår innerst inne i mig själv?

Jag anser att det har inte dem med att göra, då dyker SÄKERLIGEN frågan upp i en HEL DEL personers huvuden; "Varför skriver hon då om det i sin blogg, när hon inte visar det utåt så att andra kan se det?! Söker hon uppmärksamhet eller..?".

Mitt svar på detta är att här inne kan vem som helst läsa vad jag skriver, många tycker att det är starkt av mig o skriva om det såhär öppet som jag gör! Jag tvingar INGEN att gå in o läsa här i min blogg, det är ett val som varje person själv avgör om Du/Ni vill läsa det jag skrivit eller inte!! O när det kommer till frågan kring om jag söker uppmärksamhet, så är svaret ett KLART O TYDLIGT NÄ!!! jag söker inte någon uppmärksamhet... Varken här inne eller ifrån personer som jag möter då jag lämnar min lägenhet!!

Jag har inte gjort mig illa, var folk kan se ärren, jag FÅR hjälp o jag tar en JÄVLA massa tabletter varje dag!! En del ser mig som en missbrukare, men jag är o kan OMÖJLIGT vara en missbrukare av något som är en ordnation till mig, för att underlätta MIN vardag etc.! Jag har ÖVERDOSERAT EN gång o jag säger då det ALDRIG FÖR MITT LIV ATT DET SKA SKE IGEN!!!! Så uppmärksamhet är verkligen INGET som jag söker o det HAR jag skrivit om i tidigare inlägg!! Jag HATAR o vet om att det är ett OTROLIGT starkt ord att stå i centrum med allas ögon tittandes på MIG!!

Många vrider på huvudet då jag passerar på stan, MEN det är bara för att jag går konstigt när jag inte använder kryckorna, men även då jag HAR kryckorna så går jag konstigt.. Jag har ju en fot som inte följer med mig när jag går, det är klart att folk vänder sig om för att kolla en extra gång..!! Märker jag att mindre barn kollar på mig o frågar sina föräldrar "Varför går hon med såna *pekar på kryckorna*?", då brukar jag ofta stanna eller kan ta ett ex. som i förra veckan när jag satt på Mc Donalds så satt en liten tjej på snart 4 år (fick reda på det av hennes mamma) o tittade på mig o ställde då frågan till sin mamma som jag skrev ovan! 

Jag såg att mamman blev lite så, hon verka tycka att det var pinsamt att hennes lilla dotter tittade på mig, så jag sa till henne (dottern då!) att titta så skulle jag visa henne varför jag gick som jag gjorde o varför jag gick med kryckorna! Hon tittade med stora ögon av ren nyfikenhet o jag visade henne skenan jag hade på foten, berättade varför o så frågade hon vad jag gjort.. Jag svarade snällt o inte alls besvärad över vad som hänt o att doktorn inte visste vad som var felet mer än att jag hade ont!! Hon blev nöjd över svaret o hennes mamma hade hört allt, trots detta så berättade hennes lilla dotter ivrigt över vad jag råkat utför!! 

Hennes mamma tackade mig för att jag visat hennes dotter skenan o vänligt svarat på hennes frågor, mamman var även höggravid för att tillägga!! Jag svarade bara vänligt att det är bättre att visa dem o förklara istället för att bara låtsas som ingenting för det är DÅ som jag personligen kan anse att föräldrarna kan tycka att det är pinsamt o genant eftersom att deras barn så gärna vill veta!! Men att föräldrarna inte vet svaret mer än svarar sina barn att hon har ont eller något i den stilen!

Så där har ni svaret NÄ jag söker som sagt inte uppmärksamhet men är det någon som undrar över något så är jag faktiskt vänlig nog o svarar på det dem undrar över, för det är i största mån faktiskt yngre personer eller rättare sagt BARN som oftast undrar över saker o ting!! I alla fall det dem kan se så som hon såg nu med kryckorna o att jag gick konstigt... 

Men för att återgå till rubriken än en gång så jag är verkligen vilsen, vet inte vem jag är eller vad jag gillar osv.. Sanne min allra bästa vän, min andra halva som jag dessvärre inte träffar så ofta längre skrev i ett sms till mig innan idag o jag citerar DIREKT rakt av ifrån smset som hon skrev o som sagt jag citerar nu hela smset!

Vi hade pratat om en del andra saker innan  o jag vill inte att ni lägger tyngden eller fastnar vid detta utan lägger den här fokusen emot slutet av hennes sms till mig! 

"Du kommer hitta en kille tro mig.  Och du är ingen belastning vad du än tror! Det är skönt att du får pengar men förstår dig. Hellre utan pengar och må bra. Men det kommer hjärtat, det kommer." Ps (ÄR HÄR JAG VILL ATT NI LÄGGER ER FOKUS RIKTIGT NU!!!, FÖR DET ÄR HÄR DET VIKTIGASTE I SMSET KOM för min del!!!) Ds.. Fortsätter på hennes sms " Du är fortfarande lika smart som innan. Din hjärna har bara arbetat mycket så förstår den tar paus nu. Är det något finns jag hjärtat. Sen skrev hon något privat som jag inte vill skriva ut här!  O så avslutade hon smset med Älskar dig puss puss"... 

Det stämmer min hjärna HAR o arbetar FORTFARANDE på hög varv, jag har ADHD, jag är tjej vilket för de flesta tjejer resulterar i att ADHDn är INÅT VÄND, vill säga att man tänker mycket, har svårt att koncentrera sig, tappar bort sig i vad man pratade om för 5 min sedan om man börjar prata om något annat för att sedan återgå till det som jag personligen pratade om, jag har svårt att skilja mina tankar åt, det är som jag beskriver det för min ssk o min ADHD-läkare som tycker att det låter lika komiskt varje gång; Tänk er en HÅRT trafikerad motorväg i en STORSTAD i USA som är HÅRT trafikerad 24/7, 365 (366) dagar om året det är så det är inne i MITT HUVUD DAGLIGEN!!

Visst jag äter medicin emot detta men den lugnar bara ner den inre stormen för någon timme sedan är jag tillbaka där igen, jag tar 80 mg+ 80 mg Ritalin dagligen, för att få ett par någorlunda lugna timmar om än att det är LÅNGT ifrån så länge som den ska hålla i sig!! Det visade sig igår efter jag varit iväg på en sak med min mamma, jag hade tagit Ritalin INNAN vi gick dit o det var runt 14.00- tiden o vi var klara lite efter kl 16.00 o DÅ hade REDAN Ritalinet slutat ha effekt!!

O ligger man på denna doseringen så ska den hålla i sig i alla fall minst 6 timmar, men som ni ser den höll i sig i knappt 2 timmar o detta märkte min mamma som fick lugna ner mig!! För det blev för mycket på en o samma gång!! ADHDn är säkert en stor bov i varför jag inte kan hitta mig själv o hela den biten!! Jag har ju INTE bara ADHD, blandad form jag är emotionellt instabil med så pendlar i mitt humör o det gör inte saken lättare att finna sig själv då.. Sen har jag även som jag skrivit i tidigare inlägg med depressionstillstånd, panik -o ångest tillstånd, tvångssyndrom, insomningssvårigheter! 

Allting tar sin tid sägs det, visst nu har jag börjat komma en bit på vägen, jag står inte HELT o trampar där jag gjorde under större delen utav 2003 o framåt!! Nu vet jag vad som fattas mig om än att jag inte vet allt än, att medicineringen inte är rätt osv, men jag är relativt ny diagnostiserad med något som jag måste leva med i resten av mitt liv o som jag måste ta till mig o även lära mig att leva med, men även lära mig o leva med alla dessa hinder som uppstår under livets gång!! Jag vill inte vänta längre, men jag har inget val... 

Jag blir 22 år på fredag o grattis jag är redan i stort sett förtidspensionerad då jag mår så dåligt som jag gör men inte visar, för att andra inte har med o rota i mitt privatliv, i alla fall inte personer som inte känner mig!! Jag bär min mask, fastän att jag vill ta av den o visa mitt rätta jag, så kan jag inte göra det... Det blir för mycket o allting säger o skriker stopp!! Jag som trodde livet skulle bli o te sig annorlunda men idag ser jag världen ur ett annat perspektiv, ett perspektiv som jag måste lära mig o leva med... Detta är livslånga psykiska handikapp, visst finns det mediciner emot det o det är jag glad över!!

Jag har lovat o inte skära mig mer, det är o kommer till att bli en kamp dagarna då jag känner suget efter att skära mig!! Men Sanne kommer till att skälla ut mig PRECIS som jag skällde ut henne den där dagen i skolan då taket lyftet, mina kusiners kusins sambo/fästman kommer att kolla igenom mig NOGGRANT VARJE gång vi ses bara för o se så att jag håller mitt löfte om så att jag måste stå naken inför honom kommer jag till o göra det, för han BRYR sig o vill mig bara VÄL det är ENBART därför han kommer till att göra det o jag har godkänt det!!, jag vill inte såra min mamma mer, vill inte att hon dagligen ska gå o vara orolig över om jag lever eller inte om hon inte får tag i mig!! Jag VET hur hon o min far kämpade för att få både mig o min syster!!

Den fega utvägen är inte min väg ut ur livet, jag må lida o jag må, må PISS psykiskt rent utsagt men det finns en mening med att jag ska må som jag gör o utsättas för de prövningarna som jag dagligen möter, för jag ska ha klarat prövningarna innan det som vill ha tillbaka mig o var jag kan träffa min pappa m.fl men främst Puma o troligen Felix då han inte längre orkar med livet längre!!! Men det är då inget fel på honom, han mår som en prins, så tro INGET annat för Guds skull...

Han är min älskling o han håller sig vid mig hela tiden om än att han inte kan jama utan låter mer som pipande eller försök till ett mjau så är han mitt ett o allt, såklart är mina vänner o min familj med det!! Men Felix är med mig från det att jag vaknar tills dess att jag lägger mig, han är vid min sida dag som natt, i vått som i torrt, i med som i motvind!! 

Men som det känns idag o har gjort ett tag för att återigen återgå till Rubriken så känns det som om att jag befinner mig i en affär o söker efter en vara eller ett svar som inte går att köpa eller finna i denna affären!! Gud vad långt detta blev men blev andra saker inblandat med i inlägget!!