Känner mig lika svag idag som jag gjorde igår, men känner mig mer känslosam idag! Saknar min pappa något otroligt o det är just det som gjorde mig svag igår o som bla gör mig svag idag! Sitter o lyssnar på följande låt:

Jag känner precis som den rösten som frågar " Pappa när kommer du hem?!"... Det är så jag känner det, visst känner jag av hans närvaro emellanåt, vissa må tro jag är korkad eller liknande men jag känner hans närvaro, dock har jag inte känt den på ett bra tag nu!

Allting känns jobbigt för stunden, ingenting känns bra! Vill åka till din grav men jag kan inte förmå mig att göra det... Det är för tungt, det är för jobbigt, har ett par kort som är tagna vid din grav plats Far, ett hänger på väggen hemma hos mig själv sedan har jag nog ett par stycken till som jag inte satt i någon ram än! Dem får räcka, igår var det 1 månad kvar till jag fyller år!

Jag längtar inte längre efter min födelsedag då jag vet att 16 dagar senare så har ännu ett år gått sedan du somnade in! Alla högtider o liknande som jag tidigare tyckte om eller längtade efter är som bort blåsta nu, jag längtar inte längre! Jag har börjat öppna mig mer o erkänna att jag saknar dig mer o mer!! Något som jag inte gjorde förrän drygt 5 år efter din död, jag sa aldrig att jag saknade dig, höll tillbaka tårarna då jag pratade om dig o din död...

Idag går det inte, gråter av bara tanken på dig o att vi inte hann fram till dig, du dog ensam där i rummet på avd 1 på sjukhuset i Ystad! Om jag bara kunde fått en sista kram av dig, jag stötte bort dig då du ville komma mig nära, du avgudade o älskade mig o Millis något så otroligt o du var så stolt över oss, detta har jag fått veta via Bo-Åke... Känns som jag inte längre vet vem du var, eller någonting om dig! Bosse har sagt till mig att är det något jag undrar över så kan jag fråga honom, ni var inte bara bästa vänner ni stod även varandra nära! Detta är något jag fått veta av Bosse i efterhand!!

Jag har många gånger velat gå döden till mötes för att få komma till dig, morfar, mormor, farfar... Jag är inte rädd för döden, men det är inte min tid än att lämna jorda livet, det vill ha mig kvar... Jag är så otroligt orolig o ledsen över att Mojan kanske inte längre finns med oss så himla länge till... Hon har varit svårt sjuk i rosfeber fler gånger det senaste året, samma dag som jag fyllde år förra året så blev hon inlagd pga detta!! Hon blev inlagd på torsdagen den 9/9 o jag orkade inte åka upp till sjukhuset för var rädd att samma sak skulle gå henne till mötes som med dig! Tisdagen den 14/9 blev hon utskriven samma dag som jag tagit mig mod o åka upp för att besöka henne, fick då reda på att hon varit nära att dö under helgen så sjuk som hon varit!

Är så rädd att även hon ska tas ifrån mig för tidigt, att hon inte ska få se mig gifta mig, få träffa sina o även dina barnbarn o hela den biten... Hon säger åt mig att inte tänka på det, att hon med är en människa o en dag ska även hon gå döden till mötes! Det är som att hugga mig ett flertal gånger om i mitt hjärta, jag vill inte höra det, inte nu när jag är så svag som jag är!! Jag är inte så stark som jag försökte o även var då du gick bort, jag gick in i skolans värld under första o andra året av gymnasiet nästintill topp betyg i de flesta ämnen o lärarna förstod inte hur jag orkade eller kunde med att få så höga betyg o göra så bra ifrån mig! Men det var min flykt ifrån att tänka på att du inte längre fanns!

Tredje o sista året fallera allt träffade en kille, en psykopat i mina ögon o även mina vänners, mina betyg föll o likaså min närvaro i skolan! Kraven ifrån honom o ifrån mig själv blev för höga, dem blev för stora, för tunga! Jag gick in i väggen, dagen efter min student så blev jag sjukskriven så att säga, för att nu i juli månad i år få reda på att jag är klassad som förtidspensionerad, jag kommer aldrig kunna jobba eller studera, målet är att få mig o må bättre... Jag är sjuk, jag är invalidiserad både psykiskt så som fysiskt! Det blev ett hårt slag i mig, då jag haft mina mål länge vilket du visste om o allt! Men inget av detta kommer till att ske, mina drömmar är sönder smulade, för mig gäller det att klara vardagen utan att göra något som jag inte ska göra osv! Jag gjorde ALDRIG mig själv illa så länge du levde, började att rispa mig den 25 december 2005 för att Millis insjuknat i vinterkräksjukan under natten! (Vilket hon inte kunde hjälpa såklart!! Så jag skuld belägger INGEN för mitt självdestruktiva beteende mer än mig själv...!!!) 

Mojan fick inte komma nära mig, jag höll andan så fort jag gick utanför dörren till mitt rum!! Jag kom inte på något sätt hur jag skulle hantera det jag kände, så provade rakbladet första gången då, sen fortsatte jag till Mojan fick reda på det under mars månad 2006, dem frågade mig var jag gjorde det o varför! Jag visade var o sa att jag är trött på livet jag orkar inte mer, det blev på tal om att lägga in mig....

Men Mojan sa att ni tar inte min dotter ifrån mig också, jag miste min man i september, det blev bestämt att vi skulle komma tillbaka dagen därpå o få reda på hur dem tänkte gå tillväga! Mojan har VERKLIGEN kämpat för min skull o jag är glad över att hon har gjort det o gör det i en del sammanhang, speciellt då hon vet att det är något jag inte klarar av!! Jag ÄLSKAR min mamma något otroligt, det gör nog de allra flesta, men jag älskar min mamma för allt hon gått igenom, hur hon har kämpat för att få mig o Millis, hur hon kämpat för min rätt o allting!! Jag kommer aldrig kunna tacka henne nog för ALLT hon gör för mig o för ALLT hon får stå ut med ifrån min sida!!

När vi kom hem så gav jag allt som jag använde då jag rispade mig med till Mojan o Kjell hennes särbo såg då jag gav henne allt o frågade mig även är det säkert att du gett oss allt nu! Ja det var det, dagen därpå så var det BUP som gällde på nytt, dem hade då pratat med överläkaren som även tidigare varit min läkare o han ansåg att nä vi kan inte ta ifrån henne hennes dotter när hon nyligen mist sin make, sen undrade han varför dem satt ut min antidepressiva medicin! Svaret dem gav vet jag inte, men fick i alla fall insatt en ny antidepressiv medicin, så slapp att bli inlagd!! Jag är fortfarande trött på livet vissa dagar men det är bara till att stå ut, för ett par dagar senare så mår jag hyfsat okej igen för att vara mig!!!

Tyvärr föll jag tillbaka under mars månad förra året Far, men denna gången var det inte rispningar utan det var riktiga skärsår, använde mig av samma metod som jag gjort 4½ år tidigare!! Jag HATAR VERKLIGEN ärren o att jag gör mig själv illa, men det är inget jag skryter med eller om, ärren syns inte då jag placerat dem så pass bra att ingen kan se dem! Mojan vet om detta, men hon orkar inte med, jag förstår henne... Därför talar jag inte om för henne om eller när jag gjort något! Men hon frågar eller säger ibland "- Eller du vill inte visa dig eller träffa mig för att du skurit dig så mycket!", dem orden gör ont o höra men det är ord som jag MÅSTE höra!!! Men hon vet även om att jag inte gör det för att jag vill dö, utan det är pga självhat o då frustrationerna mm inom mig blir för stora som jag tar till rakbladet! Jag vet att jag lovade dig o aldrig gör mig illa, förlåt Far att jag svikit dig, men mitt liv har blivit riktigt tufft de senaste åren, i alla fall sedan 2008 eller snarare ifrån då jag träffade han som jag anser vara psykopat!

Mitt liv har bara gått utför därefter! Jag skryter INTE om mitt mående, att jag inte äter som jag ska osv, jag vill inte dra till mig uppmärksamhet som så många andra vill o som ropar på hjälp! Jag får redan hjälp o jag säger ifrån till läkarna osv på psyk OM/NÄR jag skurit mig, att jag inte äter som jag ska o vill träffa en dietist,  jag döljer INGENTING för dem! Det tjänar inget till o ljuga för dem eller undanhålla saker, för då får jag inte den hjälp som jag vet att jag behöver!! O dem går med på mina krav o liknande, jag säger ifrån när jag anser att nu får ni hjälpa mig mer detta funkar inte, det har dem gått med på o dem har godkänt det!! Nu har jag inte skurit mig sedan mars-april något sådant! Men jag är otroligt nära dagligen o även detta vet dem om!!

Önskar så att jag kunde prata med dig Far o du kunde ge mig svar, hålla om mig, prata med varandra i vanlig ton o inte höja rösterna åt varandra som vi brukade göra!! Mitt liv är tomt utan dig o ingen kan någonsin ta din plats i mitt hjärta, du är min pappa, jag är till hälften ditt kött o blod resterande halvan av mitt kött o blod är Mojans! Du är ofta i mina tankar o tårarna rinner ofta eftersom att minnena av dig börjar tyna bort mer o mer !!  

Jag stoppar inte dem längre, det som inte kom ut de fem första åren efter din död kommer nu istället o inget kan få mig till att stoppa dem, för jag saknar dig!! Jag älskar dig Far o det har jag ALLTID gjort även om jag inte sa eller visade det för dig.. Men alla säger att du visste om att jag älskade dig trots att jag aldrig sa eller visade det!! 

Du är o kommer för evigt att vara saknad i mitt hjärta o inom mig, precis som du är för o hos så många andra!! Önskar jag fick träffa o prata med dig en sista gång bara EN sista gång o få sagt det jag vill säga dig!! Men du finns med mig vid varje andetag jag tar o i allt jag gör, trots att du inte är i livet !! Jag tror att du vet vad o när jag tänker på dig, tror att du känner det på dig var du än må vara!!

R.I.P. Ulf Christer Sjögren 491118-050926, cancern tog ditt liv o höll på att kosta din bror livet med, men han är med oss än idag! Det känns emellanåt som om att det var DU som såg till att han inte skulle gå döden till mötes lika tidigt om än tidigare än dig... Det är den känslan jag får, DU ÄR O KOMMER FÖR ALLTID ATT VARA ÄLSKAD O SAKNAD!! Smärtorna dem kommer vi alltid att få bära med oss om än att vi måste lära oss o leva med dem istället!! 

Nä ska faktiskt ta o lägga mig o sova nu, så jag får in en någorlunda hyfsad dygnsrytm! Som det är nu så har jag vänt mitt dygn totalt, men har bestämt mig för att imorgon får INGEN störa mig eller något, för jag ska städa o nu menar jag STORSTÄDA!! Så att här blir rent o så igen!!

Sen kissade Puma kattjäveln på en av mina handväskor, tur att det inte var den som jag använder dagligen... Så bestämde mig för o sätta tillbaka den andra lådan med, så nu har dem två låder att göra sina behov i!! Störigt som fan dock att hon gjorde det, men inte mycket att hänga läpp för.. Hon blev då inte glad när jag tog tag i henne o visade henne vad hon gjort o santidigt sa "FY SÅ GÖR MAN INTE!!" Det var inte populärt kan jag lova, glad över att mina händer/fingrar är o sitter vad dem sitter utan klös märken!!

Förutom att städa o diska så ska jag ringa Folksam angående två saker dock inte inom samma område eller liknande... Har i alla fall tömt ett par 33 cl burkar, varit uppe hos en granne som bjöd mig på klyftpotatis o wok, det blev faktiskt riktigt gott, har vikt en hel del tvätt, plockat undan lite smått på golvet o sorterat bland mina räkningar o så, fick även städat båda lådorna i mitt sk sängbord... Hittade ÄNTLIGEN min efterlängtade nagelsax som jag har när jag klipper mina tånaglar!! 

Jag står hellre ensam kvar än o släpper in dig på mitt liv, med tanke på hur du är o varit mot mig så NÄ TACK!! Jag kommer ALLTID att ha min älskade o allra allra bästa vän vid min sida SANNE , vi ses inte lika ofta längre hon jobbar o jag förtidspensionerad i stort sett.. Blir svårt o ses då som vi gjorde tidigare!! Men nu rusar klockan iväg här ser jag så måste se till att komma i säng med mig nu!! Kuddens röst hörs allt närmare o närmare mig nu!! God natt o sov gott ni som ännu är vakna... Blir jag klar med städningen imorgon (vilket jag SKA bli!) så ska jag lägga ut mina inlägg här inne ifrån ut till dokument då det är lättare o kunna ta med laptopen då o inte vara i behov av internet då jag ska ta med mig laptopen för att läsa upp inläggen, eftersom att jag har lättare att skriva ner saker, än att prata!!

Mycket på TOK för mycket rör sig i mitt huvud o jag kan inte skilja sakerna åt då jag pratar, eller det går säkert men ingen kommer att förstå någonting o jag kan först prata om en sak o glömma det för att sedan komma in på något annat för att sen plötsligt minnas vad jag började prata om... Därför är skrift lättare för min del... Nä nu MÅSTE jag sluta o lägga mig...

Innan jag träffade dig var jag en vilsen själ
Du fick mig o blomma ut
Fick mig o känna mig speciell
Men du tog tillbaka glöden
Blomman som jag varit
Är på väg o vissna o tyna bort
Till den vilsna själen jag var innan du
kom in i mitt liv
Men nu har du troligen gjort valet
Jag ska inte ingå i ditt liv
Du vet ingenting längre eller något
Blomman jag var, den är en vilsen o visen själ
Önskar bara att jag kunde förstå
Hjälpa dig i din osäkerhet
Men det är inget som du verkar vilja
Farväl är nog något som mest passar för tillfället
I samråd med tårarna på mina kinder o smärtan inom mig

Låt texten till videon (ovan!) med Chris Medina- What are words:

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I'll keep
'cause what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they're torn
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, they never go away
They live on, even when we're gone

And I know an angel was saved 
Just for me and I know I'm meant 
To be where I am and I'm gonna be
Standing right beside her tonight
And I'm gonna be by her side
I would never leave when she needs me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they're torn
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, they never go away
They live on, even when we're gone

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I'll keep
'cause what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

I'm forever keeping my angel close

OBS! Blir du inte rörd utav låten så har du antingen inga känslor i kroppen eller så sitter ditt hjärta på fel plats enligt min mening o synpunkt/åsikt!!! OBS!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag ska tatuera in "I'm forever keeping my angels close!" på insidan av min vänstra överarm!! Det är det enda stället som jag kan tatuera in det tillräckligt nära mitt hjärta!!  

Gråter nästan varje gång jag hör denna låten, VARFÖR kan inte fler killar vara som Chris Medina?! TROTS att hans blivande hustru råkade ut för en allvarlig bilolycka o fick svåra skallskador o men efter detta så har han stannat vid henne sida!! Låten i sig är skriven till henne, om hans kärlek till henne, att vad skulle han vara för kille om han lämnade henne när hon behöver honom som mest...!! Han visar vilken ENORM kille han är o HUR MYCKET kärlek han sitter inne med till denna tjejen!!

Finns det någon kille där ute som kan älska mig o ta mig för den jag är på samma sätt som Medina tar sin flickvän?! Känner mig så ENSAM, jag vill med ha någon som tar mig för mig o inget annat!! Tårarna är mina vänner, dem är de enda jag kan lita på, MEN det är jobbigt att ständigt gråta o känna hur tårarna rinner.. 

Tänker hela tiden "Oh fan vad jag längtar tills jag är nere i 62 kg, då kanske någon kille som ser bra ut i MINA ögon vill ha mig, inte bara för sex utan VERKLIGEN vill ha MIG o ingen annan!! Att han vill visa upp mig o göra saker med mig osv!" Det är tankarna som ofta snurrar i mitt huvud, jag VET med mig att jag har svårt när det kommer till den sociala o kommunikations delen då jag inte kan avläsa situationen o saker blir fel! 

Jag MÅSTE acceptera mig själv, på något sätt finna ut på hur jag ska kunna förstå mig på dessa små små detaljerna som kan avgöra så mycket i ett socialt sammanhang!! Jag är intelligent o smart, men fan inte då det kommer till denna biten o det är en del av detta som gör ont i mig!! När det kommer till denna biten är o känner jag mig som den mest korkade o dummaste människan i hela världen...!!

Vad KAN o vad BÖR jag säga o inte säga eller berätta, NÄR är RÄTT tillfälle?! Är det för tidigt att berätta det eller det nu eller är det försent eller är det runt ut sagt rätt tidpunkt?! Jag verkligen AVSKYR när jag inte vet eller kan kontrollera en situation utan är ständigt rädd att något jag gör på ett eller annat vis blir fel!! 

Vet om att kärleken inte är en dans på rosor ständigt, jag måste verkligen lita på killen för att kunna släppa efter.. Vet om att konflikter etc uppstår o liknande, men även JAG behöver någon som håller om mig o säger att jag är det finaste han vet o att han älskar mig för den jag ÄR!! Att det kvittar att jag har den eller den sjukdomen eller det eller det problemet utan säger att han finns där o hjälper mig oavsett väder o vind!!

Men jag har inte stött på denna killen än, visst jag sitter bara hemma, (mitt eget fel jo tack jag vet! Men är man osäker i det sociala sammanhanget så vill jag inte ge mig ut i det!) jag sitter hemma för att jag inte har någon att gå ut med, har socialfobi, rädd för att jag faller för en kille som senare eller efter ett tag visar sig vara en annan än den han uppgav sig för att vara!!

Jag vill finna ro o stillhet i mitt liv o med kärleken, men det tycks vara på tok för mycket begärt! Vågar inte visa hur eller vad jag känner av rädslan att bli avvisad.. Vilket jag allt som oftast blir, jag har lättare att uttrycka mig så som jag gör här genom att skriva än att prata!! ALLTING blir bara fel, jag är rädd att en kille inte gillar mig om han tidigare skickat mycket sms o plötsligt slutar svara o hör av sig... Det här leder bara till dåliga saker, jag skickar för mycket sms han får inte den friheten han behöver eller så kommer han med jag vet inte till svar på mina frågor!!

ALLTING gör för ont, nu ska jag o mina tårar ta o tömma ut burkarna med läsk i då det visat sig att bananflugorna dras till dessa istället o sedan ska jag diska o där efter så ska jag sortera vad som ska tvättas o inte tvättas!! Så imorgon får jag börja ta o städa överallt, torka av överallt osv... Det hjälpte inte med rödvins vinäger o YES-diskmedel eller ättika, visst många av bananflugorna dog men det visade sig att det var långt ifrån alla som gjorde det!! Så får börja tömma burkarna (33 cl burkar) o skölja av dem REJÄLT med vatten så dem inte drar till sig bananflugorna!! 

Ska vara hos barnmorskan imorgon på ungdomsmottagningen kl 09.00, för att prata om hur hon ska göra då hon sätter in kopparspiralen på mig, sen ska hon kolla där nere mm. Men jag är inne i fel vecka men det gjorde visst inte så mycket så det blir väl till att få insatt kopparspiralen i nästa vecka i så fall om jag tolkade det hela rätt!! Får gå in o läsa om det sen o jag måste duscha redan nu ikväll med för annars så måste jag upp kl 06.30 imorgon bara för att hinna med allt jag ska INNAN jag går...

Vet ju själv med mig numera att jag har en tendens att dra ut på tiden rätt så bra, mitt tidsperspektiv är mindre bra numera vet inte varför, får höra med läkarna om det kan ha med ADHDn o göra eller något annat!! Skriver kanske mer sen, kanske här inne eller så i min privata blogg som ingen annan än jag har tillgång till!! Jag lämnar inte ut uppgifterna heller om lösenordet osv till den bloggen för den är bara MIN o det är BARA JAG som ska kunna läsa i den INGEN ANNAN!!!

På mitt himlavalv så finns det ett par stycken stjärnor som lyser lite mer än andra! Men den här stjärnan hon lyser starkare rätt så mycket starkare, men inte långt efter kommer min mamma! Den här starka stjärnan jag syftar på är min allra bästa o finaste vän Sanne.. Jag är idag OTROLIGT glad över att vi hamnade i samma klass andra året på gymnasiet o hur vår vänskap utvecklas med tiden.. Jag vet inte vem eller var jag skulle varit om jag inte lärt känna dig gumman..

Jag räddade ditt liv o nu försöker du hjälpa mig att rädda mitt liv! För vi än INGENTING utan varandra!! Jag vet om att du skulle släppa allt du har i dina händer om du fick reda på att jag gjort något eller att någonting hänt mig!! Jag skulle gjort o såklart göra det samma, jag skulle inte lämnat din sida förrän jag vetat om att du varit utom fara, men inte ens då skulle jag lämnat din sida..

Du förstår mig på ett sätt som ingen annan gör o du kan fylla i mina meningar då jag inte kommer på vad jag skulle säga, jag vet DIREKT(!!) om något hänt trots att jag inte ser dig, utan att jag bara pratar med dig i telefon!! O du vet om att jag vet, så sanningen kommer fram ändå fastän vi båda vet att den andra redan listat ut det...

Skulle vår vänskap någonsin förstöras eller vad som helst så kan jag lova dig Sanne gumman, att då går även jag under!! Det är bara så förbannat synd att det nu mer är så långt emellan oss o avståndet mellan oss kommer till att bli ännu längre då du väl flyttar  !! Jag behöver dig i mitt liv för du dömer inte mig eller någonting, du tar mig för DEN JAG VERKLIGEN ÄR, inte för en person som är psykiskt handikappad (menar pga mina psykiska åkommor osv...)  men även fysiskt!!

Du är en av dem allra vackraste stjärnorna på himlen o du är min ängel här på jorden som vakar över mig precis som jag gör över dig!! Det finns så mycket att kunna berätta om dig, om vår vänskap, om våra upplevelser ja rent ut sagt ALLTING som vi gått igenom tillsammans, men ska sanningen fram så finns det inte ord nog att beskriva vår vänskap!! VISST vi ses inte så ofta, var på TOK för länge sedan jag såg dig senast, men vi smsar med varandra om inte varje dag så är det ändå ett par dagar i veckan som vi hör ifrån varandra!!

Många säger att man inte kan älska en vän, men att älska någon innebär inte bara att man älskar någon så som att vara kär! Utan man kan älska en person som en vän, precis som jag älskar Sanne o hon älskar mig, att vi älskar varandra innebär inte att vi är kära i varandra utan det innebär att vi inte kan leva utan varandras vänskap, för så pass stark är våran kärlek till varandra ännu en gång SOM VÄNNER!!

Vi heterosexuella båda två o skulle inte kunna göra något med den andra personen, i början tvekade jag på "Tänk om jag VERKLIGEN ÄR kär i henne på riktigt mer än bara som vän!!". Men jag insåg att nä jag skulle aldrig för mitt liv kunna göra någonting med en annan tjej!! Så vår kärlek till varandra har INGENTING med sexualitet eller liknande...

Utan för oss betyder frasen "Älskar dig!" samma sak "Jag kan inte leva utan dig o din vänskap!!." Men tror att ni förstår skillnaden nu!!! Det tyder o anspelar inte på något sexuellt alls, trots att en del kanske tror annat, men jag är rätt så säker på min sexuella läggning, finner killar mycket mer intressanta o blir attraherad av dem, men jag kan tycka att en annan tjej ser bra ut UTAN att för den delen varken vara homosexuell eller bisexuell!!

Sanne gumman, som jag redan skrivit du betyder något så ENORMT mycket för mig o jag vet att du alltid finns här för mig, precis som jag gör för dig, jag är som sagt inte hel utan dig i mitt liv... Du får mig alltid att må så bra som bara du kan o jag behöver inte sminka mig i din närvaro, jag kan gråta när jag pratar med dig, för du tar mig verkligen för den jag är o peppar o motiverar mig till att göra saker... Som hade du kommit hit till mig så vet jag om att du börjat städa direkt, men jag hade helt plötsligt hängt på o blivit motiverad till att få saker gjorda!! Allting är så ömsesidigt mellan oss, vi både ger o tar lika mycket av varandra, vår vänskap går ut på just det GE O TA!! Behöver du någon som lyssnar eller något sådant så finns jag där o behöver jag dig så finns du där för mig !!! Ingen av oss bara tar o den andra tar, utan vi både ger o tar lika mycket till varandra!!!

Men nu måste jag lägga mig, klockan slog nyss över till 00.00 på klockan på datorn, jag ska vara hos sjukgymnasten kl 13.00 o mina ögon går snart i kors, så god natt på er alla ni få som läser min blogg!! Hoppas att ni som redan sover, sover gott o att ni precis som jag är vakna får en god natts sömn   En läkare ifrån vårdcentralen ska även ringa mig imorgon förmiddag, så vi kan bestämma ett datum då jag kan komma till h*n, för en ny utredning av mina knän tycks det som om att det krävs o göra... Men god natt o sov gott var du än är o var du än befinner dig, ensam (som jag!) eller med  härligt mysigt sällskap!! Natti natti    

Sitter o gråter även idag, jag undrar var min ork har tagit vägen? Jag VET om att jag MÅSTE städa min lägenhet o att jag måste gå ut med soporna osv för att bli av med bananflugorna!! Men jag orkar inte o desto mer jag tänker på det, desto mer känner jag att känseln i mina ben börjar försvinna.. Jag vill ha tillbaka den orken o glöden jag hade då jag spelade fotboll!!

Det fanns inget som satte stopp för mig då, trots att jag inte orkade eller ville träna så när jag väl kom dit så orkade jag!! Men var har allt detta tagit vägen? Jag vill INTE ha det såhär... Känns som om att jag kämpar o kämpar men det är mot en betongvägg som jag inte kan rubba, gå runt eller ta mig över!!

Har sån ångest över hur här ser ut inne, jag som älskar o ha det rent, städat o fint omkring mig... Varför orkar jag inte, börjar jag så får jag nästan lika snabbt sätta mig igen för att mina ben inte orkar med!! Hur FAN kunde allt gå så JÄVLA FEL?

Jag vill inte stå ute i köket o kan därmed inte diska, fullt av alla dessa bananflugor!! Varje gång jag närmar mig vasken så svärmar dem upp därifrån... Jag vill diska o jag vill städa men orken, var FAN är den?!

Känner att jag behöver dig nu Sanne, har inte träffat dig på jag vet inte hur länge, behöver dig o ditt stöd o din hjälp vid min sida... För jag vet att du hjälpt mig o sagt okej nu börjar vi här o så gör vi så o så osv!! Du hade inte sagt fan som här ser ut till mig utan du hade istället börjat plocka undan o fått mig att hänga på, du motiverar mig o hjälper mig!!

Visst Sofie du ska ha tack för att du hjälpte mig o städa sist... Det är jag tacksam över!! Men  just nu känner jag att jag behöver Sanne, min andra halva min allra bästa vän o trognaste... Det är HENNE jag behöver NU, ingen annan egentligen!! VISST är tacksam för all annan hjälp jag får med, så ni får inte tro något annat, men Sanne o jag har ett speciellt band mellan varandra o en OTROLIGT stark vänskap!! Hon är mitt ett o allt frånsett min mamma, min syster, min farbror m. familj samt mina katter!!!

Men det är en annan sak o prata med Sanne, vad skulle jag göra utan dig gumman?! Absolut troligen inte sitta här idag, men det har jag även min mamma att tacka, men du Sanne du lyssnar o säger att du finns!! Jag behöver dig verkligen nu för att återfå min ork, jag kan inte åka någonstans delvis för att jag inte har några pengar sedan ja så ser lägenheten ut som den gör!!!

Tårarna bara rinner, jag önskar att dem kunde försvinna o istället bli till ork för mig!! Men jag kan inte stoppa dem ifrån o rinna o benen ifrån att mista känseln... Jag blir så psykiskt stressad av o veta om att här ser ut som det gör o jag vet om att jag MÅSTE städa!! Jag har TOTALT förlorat mig själv, vet inte var jag själv finns längre eller om jag ens existerar, nu syftar jag på den delen av mig som har orken o den jädrar än amman, den delen har jag varit av med sedan psykfallet kom in i mitt liv 2007 då allting bara försvann o rann ur mina händer!!!

För bara ett par timmar sedan rann tårarna längs med kinderna på mig som jag inte visste vad.. Visste inte var jag skulle ta vägen eller någonting... Tårarna bara rann o rann precis som om att dem inte hade något slut! Men när jag väl fått i mig medicinerna o dem börjat få effekt så pö om pö så slutade tårarna att rinna.. Men jag har trots detta ändå en enorm smärta inom mig o vill  inget mer än att klockan ska bli så mycket att jag kan lägga mig igen...

Jag vill bara sova bort dessa dagarna, brukar ligga på ca 3-4 sådana dagar på rad för att sen övergå till ett mer acceptabelt mående, var jag inte känner för att gråta hela tiden! Tur att medicinerna finns, vet mycket väl själv vad det kunde lett till om jag inte tagit tabletterna... O jag gör ALLT i min makt för att inte komma så långt ner att detta ska ske som jag är kapabel till o gör... För jag vill det INTE!!

HATAR mig själv för att jag gör det o jag gör det för att jag hatar mig själv, låter helt ologiskt jag vet, men det är så det är!! Jag HATAR sedan det som kommer efter att jag gjort det jag inte vill ska hända!! HATAR att se det, men jag har själv orsakat det pga HAT GENTEMOT MIG SJÄLV(!!!) o jag hatar mig själv ännu mer eftersom att jag gör såhär mot mig själv!! Orkar inte o ha det så, vill bara slippa  det men jag kan inte alltid kontrollera det !!!

Vet att jag inte bara skadar mig själv utan jag skadar även dem som älskar mig o bryr sig om mig o kan ta mig för den jag är o för mina sjukdomar/handikapp o mina brister!! Det är nog egentligen dem som tar störst skada av det jag gör, dem som vet om det i alla fall! Men sen samtidigt så vet även dessa personer att jag inte gör det för att ta den fega vägen utan att jag kämpar emot o möter mina problem osv...

Jag önskar att jag aldrig börjat men tyvärr så gjorde jag det, var det som fanns närmast mig då ingen fick komma nära mig för att dem varit nära någon som spytt eller något i den stilen!! Var fri i ca 4½ år sedan föll jag tillbaka o denna gången djupare...

Det syns inte o jag kommer se till att det inte kommer att synas NÅGONSIN öppet ute bland en massa folk osv, jag söker INTE uppmärksamhet eller sympati!! Det är bara mitt sätt att handskas med det om än att det är fel vilket JAG VET om!! Men personerna som MÅSTE veta om detta dem gör det, för att jag är öppen gentemot dem då det kommer till denna biten!!

Många som inte känner mig eller följer min blogg undrar säkert vad jag syftar på, en hel del har säkert redan räknat ut det, men jag tänker inte skriva ut det!! Alla behöver inte veta allt trots att jag är otroligt öppen av mig i min blogg om mitt mående o allting egentligen.. Men detta kan folk lista ut själv om dem läser mellan raderna osv!!

Det är MITT sätt att handskas med saker då det blir FÖR mycket, TROTS att jag vet om att det är FEL!! Så ingen behöver tala om det för mig, jag är inte dum, jag vet om att det jag gör är fel o att det gör ont i andra då dem finner ut på det!! Önskar jag funnit något annat att skrivandet i sig hade räckt men det gör det inte.. TYVÄRR!!! Jag är hemskt ledsen att jag sårar er, gör er besvikna o allt men jag kämpar emot till det ALLRA YTTERSTA o det vet personerna om som ligger mig närmast hjärtat!! O det är något som jag vill att ni ska veta om också, jag älskar er PÅ tok för mycket för att lämna er o en del VET jag om inte skulle klara sig utan mig   !!!!

Vill kunna bli så pass stark som det bara går för att inte falla då någonting går mig emot, kunna må så pass bra att jag kan stå emot... DET är vad jag kämpar för, men det är så mycket mycket lättare sagt än vad det är gjort dessvärre!!! En del har sagt till mig hade jag haft ett trollspö så skulle jag trollat bort allt det sjuka hos dig både fysiskt som psykiskt... Men vi är alla medvetna om att detta trollspöet inte existerar utan istället får jag ta till medicinerna resten av livet!! Jag måste bara lära mig o äta ordentligt o hela den biten, så MÅSTE komma i kontakt med en dietist för att få hjälp med detta!!

(Bilden är hämtad ifrån Google!!)  

Vilka under egentligen som rubriken lyder menar jag mina tabletter hur dem kan rädda mig ifrån att göra vissa saker som jag vet är fel!!   

Dagen idag precis som igår består av tårar o att jag verkligen inte vill lämna sängen, men jag vet att jag måste!! Har perioder då jag är ledsen nästan hela tiden o många tårar faller.. Vissa gånger så vet jag inte varför, utan jag känner bara en enorm smärta inom mig o jag får inte hålla tårarna inne längre säger läkarna till mig!! Jag som hållit dem inne under så många år ja i nästan 14 år eller inte riktigt så många år men 8 år utav dessa 14!!

Ingen får se mig svag, ingen får se mina tårar, jag kan inte prata om det som gör så ont. Jag får inte fram orden, det är därför jag skriver, det är så mycket lättare för mig!! Jag blir av med en hel del tankar just för stunden o dagen, men jag vet att dem återkommer, mina få vänner där ute jag är glad över att ni finns o stöttar mig o säger att jag ska prata med er, men läs här istället, för jag kan inte prata om det!! Jag är sjukt glad över att jag har min mamma som ställt upp o fortfarande ställer upp enormt mycket för mig.. Kanske är jag ledsen för att hon återigen har fått rosfeber?

Att jag o min lillasyster var nära på att mista henne den helgen efter jag fyllt år i just samma sjukdom som hon nu haft ett x antal gånger därefter! Hon är mitt allt, hon försöker så gott hon kan o jag förstår henne att det är jobbigt att se sin egen dotter må så dåligt då hon levde med en svårt psykiskt sjuk mamma under den större delen av sitt liv.. Hon vill inte veta om hur jag mår o jag förstår henne!

Dem gångerna hon hör mig ledsen o vill att jag ska förklara vad det är som gör mig ledsen, vad det är som gör så ont, säger jag bara att det inte går att sätta ord på det! Att ha blivit behandlad så som jag blivit av andra under större delen av min uppväxt har satt sina spår, djupa sådana med riktigt djupa!! Jag litar inte på någon inte ens på mig själv, önskar att ödet vore annorlunda, att MITT öde vore annorlunda... Jag är handikappad både fysiskt o psykiskt, jag kommer troligen eller nästan till 99% säkerhet aldrig kunna jobba, målet är att jag ska må bättre!!

Jag har kämpat sedan sommaren 2003 med mitt psykiska mående, med maten, med det sociala o allting har o får jag dagligen kämpa för!! Jag vill bort för att kunna samla krafter att hitta något sätt att få mig att må bättre, för frisk det kommer jag aldrig att bli... Det enda jag vill är o må bättre o få bli älskad m.m., men det tycks vara för mycket begärt! Nu måste jag ta något o äta o ta tag i mig själv o låta tårarna rinna samtidigt som jag städar här hemma.. Hörs senare