Du lovade o alltid finnas där för mig o stötta mig... Men här står jag ensam, dagarna blir allt jobbigare o jobbigare!! Vet inte hur detta kommer att sluta, ska bli inlagd för o göra en undersökning nästa vecka för o se om jag har cancer eller inte... Inte för att jag tror att jag har det själv, men det måste uteslutas pga  att jag har så ont i min mage som jag har... Visar det dock sig att jag har cancer så vet jag inte om jag kommer orka med behandlingen utan väljer o kasta in handduken istället...

Jag är LIVRÄDD för undersökningen, förberedelserna men även resultatet av undersökningen... Hade en person som lovade o alltid finnas för mig men nu står jag ensam... Behöver någon att luta mig mot innan allt är för sent, de ringde ifrån psyk tidigare idag o ifrågasatte att jag överdoserade Stesolid vilket jag INTE gör/gjort... Är så sjukt ledsen o förtvivlad, finns ingen jag kan luta mig mot som lyssnar eller förstår!!

Gråter floder nu, detta året har varit en pina o sjukt tufft för mig o trots det så har ändå inte halva året gått än!! Vet inte var detta kommer att sluta, men är rädd för att det kommer sluta fel!! Säg mig vad har jag gjort eller sagt för att du ignorerar mig efter o lovat o alltid finnas för mig? Inte ens ett svar på det får jag, det tär på mig o inte få några svar!! Känner hur jag faller allt djupare o djupare utan o visa det för någon eller ens tala om det för någon... Har ingen ork kvar att kämpa för att få reda på svaren som jag vill ha o önskar att jag hade...

Tårarna bara rinner o rinner, hur kunde jag låta mig luras ännu en gång? Hur kunde jag tro att någon FAKTISKT VILLE finnas för mig (frånsett min mamma o Sanne!)? Jag orkar inte längre med lögner, säg bara saker till mig som du menar o som kommer ifrån ditt hjärta, annars var tyst o låt mig gråta o försvinna bort i min egen ensamhet o värld... För det är JUST DET jag börjat göra igen, börjat stänga dörrarna som jag så sakta började öppna... Vill du mig inte väl eller håller inte vad du säger o lovar håll dig då borta ifrån mig!! Jag orkar inte längre, trodde på orden som sades men som alltid visade sig vara motsatsen... 

Nu orkar jag inte kämpa längre, håller bara masken uppe när jag är utanför mitt eget hem, men innanför min egen dörr så faller världen sakta men säkert sönder o samman allt mer o mer... Vill du rädda mig så får du FAN visa att du MENAR det du säger o skriver o inte bara gör det för att det känns rätt... Det var allt för stunden...

Än så länge har dagen varit rätt okej, mötet gick rätt hyfsat... Ska gå på två "studiebesök" ett på ett ställe som heter/kallas för Kärnan var man sysslar med lite olika aktiviteter... Jag ska även göra ett sk studiebesök på Rehabcentret här var jag bor tillsammans med min handläggare på Försäkringskassan! Studiebesöket på Kärnan ska jag göra med arbetsterapeuten på psyk... Känns bra på ett sätt men samtidigt inte på ett annat, men det är nog bara för att jag inte känner till något annat än att bara gå hemma o må dåligt!

Anledningarna till de här studiebesöken är att jag ska komma ifrån allt vad som har o heter sjukvård... För det är det enda som finns o kretsar i mitt liv så är det saker osv som rör sjukvården... Dem vill ha ut mig till den "andra sidan/världen", så att jag kan börja må bättre i och med mig själv plus så att jag kan se andra saker än bara sjukvård o sjukdomar o skador!! Det kan jag hålla med om, men det är väl det som skrämmer mig... För jag känner bara till "denna sidan" om jag säger så...

När jag lämnar min lägenhet så sätter jag på en fasad/mask för att andra inte ska se att jag mår dåligt, nu menar jag psykiskt då... Det fysiska kan jag inte dölja, foten/underbenet är rejält svullet, foten följer inte med mig när jag går, det enda jag kan röra o göra med min fot är o röra mina tår... O går jag inte med kryckorna för att INTE stå på huvudet så har jag en gipsskena som gör det tydligt, men går jag med gipsskenan så brukar jag gå med kryckorna bara för att vara på den säkra sidan... Men gjorde en ny magnetröntgen förra veckan av foten för att få en bättre bild av förkalkningen som jag har framför fotleden!! Så inväntar att ortopeden ska höra av sig...

Men men efter detta avstämningsmötet med Försäkringskassan o min läkare o arbetsterapeut på psyk så skulle jag vidare till tandhygienisten... Hon började som vanligt med o ta röntgenbilder av mina tänder... När vi kollade på bilderna på datorskärmen tillsammans frågade jag om jag hade några hål o fick svar om att det inte såg ut som det, men hon ville ändå göra den vanliga standard kontrollen som man alltid gör... Det var vid denna kontrollen med instrumenten de använder som hon upptäckte två hål i två olika tänder plus att en tand (samma tand som där även är ett hål i) behöver lagas... Trodde detta skulle kosta mig skjortan så tänkte o sa till tandhygienisten att jag väntar med det till jag är uppe i mitt frikort igen för då kostar det inte mig något =P...

Men fick reda på att tack vare att jag har ett grönt kort (kan man ansöka om då man äter mediciner som ger muntorrhet. Info om vad grönt kort är kommer under detta stycket inom parantes i annan färg!) så kommer mitt besök hos tandläkaren o laga mina tänder "bara" kosta mig 150 kr eller 180 kr vilket känns rätt skönt ^^, därför ska jag laga hålen o fixa min tand redan den 19 juli... Ska även ringa till specialist tandläkarna för o boka in en tid o få reda på vad det besöket kommer till att kosta för att få reda på vad en eventuell behandling av min överkäke kan komma till att kosta! För denna gången reagerade även tandhygienisten på hur smal min gom är o börja bli.

Något vi båda fann konstigt då vi eller hon kunde konstatera att mina visdomständer "redan" har vuxit fram/ner/upp eller vad man vill kalla det... Hon hade förstått det om mina visdomständer var på väg men nu är dem redan framme... Men ska även höra vad tandläkaren säger den 19 juli då jag ändå ska till tandläkaren! 

Men nu är jag hemma o har varit i ett par timmar nu... Det är väl ungefär allt jag har o berätta för tillfället, kanske återkommer senare... Ha det fint så länge o njut av det fina vädret o värmen =)

Så har ännu en dag nått sitt slut, har tagit mina sömntabletter men än har inget skett o det är därför jag är vaken än! Jag vill sova NU, för ska upp tidigt för o hinna duscha innan jag ska i väg på mitt möte o sedan till tandhygienisten... Men har på TOK för mycket saker som rör sig i mitt huvud som jag önskar att jag kunde prata med någon om men nä får hålla det för mig själv!! God natt o sov gott själv hoppas jag på att få somna inom kort!!

Bilden är tagen ifrån Google!  

Tänker börja detta inlägget med o säga grattis till min kompis Ann-Sofie som fyller år idag =), stort grattis till dig vännen hoppas att du får en bra dag =)!

O nu över till inlägget...

Har i veckor tänkt ta nya bilder på mig själv, men känner att till vilken nytta ska det vara? Kan LÅTSAS se glad ut men tittar man ordentligt på mina ögon så ser man hur lusten till livet inte längre finns kvar där! Mår SKIT över att man inte kan hålla sina löften, pga detta så är ALLT kvittar vem det än är som säger något till mig så är det tomma ord till man visat mig motsatsen... Jag gillar det INTE själv, men det blir så när man inte håller det man sagt eller lovat mig... Trots att det kanske bara är en eller två personer som inte hållit sina/sitt löften/löfte så går det ut över alla andra, o jag är ledsen över att ni alla andra som jag egentligen vet håller det ni säger ska bli drabbade...

Har även kommit på tal om att flyttar min mamma upp till Jönköping så kommer jag till att flytta upp dit med! Varför ställer nog många sig frågan? Svaret ur min synvinkel är enkelt, när jag mår som sämst så MÅSTE jag ha min mamma nära mig jag har ingen annan, är hon då flera mil bort så ställer det till stora problem för både henne OCH framför allt mig!! Hon kommer dagligen gå o vara orolig över ifall jag lever eller inte om jag mår dåligt, därför är det säkrast o vara nära!!

Personerna som jag trodde jag kunde luta mig emot tidigare o som lovade o finnas för mig gör det inte längre o jag har egentligen ingen att luta mig emot... Min mamma orkar inte med hur jag mår psykiskt men när jag är hemma hos henne eller hittar på saker med henne så kan hon hålla mina tankar på annat håll o hålla mig precis ovanför vattenytan... VISST man ska inte behöva vara beroende av andra personer, jag har aldrig velat vara det egentligen men nu är läget som det är o jag kan inte ändra så mycket på det!!

Jag vill ta nya kort på mig själv, det är YTTERST få personer som känner igen mig när dem passerar mig på stan... SÅ mycket har jag gått ner i vikt o förändrats utseendemässigt, visst jag har o är sjuk det är därför som jag har blivit så smal som jag blivit... Om det ligger en allvarligare orsak bakom det hela det lär jag väl få veta om 11 dagar, risken finns att det gör det men jag hoppas INTE att där är en allvarligare orsak till detta... O ser inte framemot undersökningen men lika bra o få gjort den så jag kan släppa allt kring den biten o veta att dem uteslutit något där!

Jag är ledsen o sårad över att en del personer ser mig som en leksak, något man kan utnyttja när det passar en själv för att sedan bara slänga mig på golvet o springa över mig... Eller att man säger saker till mig bara för att det ska vara sagt ungefär o sedan inte mena det eller finnas där som man lovat!!! Jag vet snart inte vem/vilka personer jag har kvar i mitt liv, känns som om att jag förlorar alla person för person!! Lova ALDRIG mig saker du INTE kan hålla eller menar, för det jag säger o lovar det kommer ifrån mitt hjärta o jag MENAR o HÅLLER det till 100% o mer därtill om det inte visar sig att man bara lekt eller spelat med mig... Då har man sårat mig o mitt hjärta, men trots det så har jag ÄNDÅ lovat något o jag sjunker inte så lågt att jag skiter i det jag lovat... Då har jag sjunkit UNDER min egen moral o UNDER mina egna värderingar o ALLT!!

Tänk på vad du säger o lovar mig framför allt, lova o säg inget bara för att det passar bra in för stunden... Lovar o säger du något tänk då på att hålla det med o kan du inte hålla det, SÄG DÅ FÖR HELVETE det till mig istället för att ignorera mig o när jag hör av mig... Nä ska väl diska lite nu o laga mat tidig kväll idag eftersom att jag har ett viktigt möte kl 09.15 imorgon sedan ska jag till tandhygienisten kl 11.20 Bilder kanske kommer vem vet...?!

Känner att jag vill ha en ny header men jag vet inte hur man gör en själv så har fått hjälp varje gång! Vill lära mig o kunna göra mina headers själv utan o behöva be om hjälp! Men nu är läget som det är att jag inte kan göra headers, känner du att du vill hjälpa mig eller göra en ny header åt mig så maila mig då;

ann-charlotte.sjogren@live.se o skriv i ämnesraden "Vill hjälpa dig med en ny header!"... Skriv gärna din bloggadress så att jag kan gå in o kolla på din blogg o skickar sedan över detaljer på hur jag önskar att headern ska se ut =)!! Jag kommer klart o tydligt skriva ut personen som hjälpt mig plus denn* personens bloggadress, så att den personen får den "credit" för o ha varit så snäll o hjälpt mig!!

Känns som jag har sagt allt nu men som där är mer jag vill säga... Men istället för att få fram ord så kommer tårar!!! Fattar inte vad jag ska säga eller göra, det gör för ont i mig, trodde jag skulle slippa detta ännu en gång... Men följande låt säger rätt mycket, för kan inte skriva av mig idag utan tårarna talar o jag är smått orolig över ett par saker, men jag kan inte påverka något!! Vill bara försöka hitta en ny väg här i livet åt vilket håll den vägen lutar det vet jag inte än, vill inte tänka för mycket på det som jag mår nu!!! Mår för dåligt för o tänka på något, har blivit sårad o sviken som gör allt mycket ont o påverkar mig!!

Take That- Said It All

Låttexten

When the tears fall away
And there's no conversation
There's nothing left to break
That's not already broken
You're staring into space
And every inch of silence
Been standing here for days
And days

Said it all
Nothing to say at all
Nothing to say that matters
Haven't we heard enough
Said it all
Nothing to say at all
Nothing to say that matters
Doesn't matter anymore

In the sudden light of day
No weight of expectation
The hurt begins to fade
As you find a new direction
Been talking here for days and days and days

Said it all
Nothing to say at all
Nothing to say that matters
Haven't we heard enough
Said it all
Nothing to say at all
Nothing to say that matters
Doesn't matter anymore

All of the miles of words we've spoken
All of the lines that got away
Didn't we take the time to say them all
All of the miles of words we've spoken
All of the lines that got away
Didn't we take the time to say them all

Said it all
Nothing to say at all
Nothing to say that matters
Haven't we heard enough
Said it all
Nothing to say at all
Nothing to say that matters
Haven't we said it all

Besviken, ledsen, sårad o övergiven är nog orden som bäst beskriver hur jag mår o känner mig! Säger man nått till mig så antar jag personligen att man menar o håller det man sagt o lovat, är själv sådan att säger jag något eller liknande så HÅLLER jag det med OAVSETT vad, har jag lovat o säga ifrån om något är eller känns fel så säger jag det med... Har blivit sjukt sårad de senaste två åren o nu har min ork till livet börjat försvinna! Jag orkar inte längre, få behandlar mig som en människa o person o tar mig för den jag är o hur jag mår... Utav tio personer så är det nog bara två kanske tre personer som behandlar mig med respekt o håller vad dem sagt o lovat mig... Fick frågan igår om jag saknar en man i mitt liv både som pojkvän men främst en fadersfigur... Tårarna bara rann för det är PRECIS vad jag saknar, trodde jag hade en person men nu verkar jag sitta ensam!  Gråter så fort ingen ser, tanken över denna frågan gjorde att jag inte kunde somna igår... Saknar det som en gång var o fanns, men det är o var väl som allt i mitt liv bara något för ett tag... Är så EXTREMT besviken o ledsen, vet snart inte var mitt liv tar mig... Är så vilsen i mig själv o mitt mående att jag inte vet var något är på väg... Det enda jag vet är att smärtorna inom mig o i min själ växer sig större o större... Det gör så ont i mig att jag börjat avboka saker som är viktiga i mitt liv, o det är för att jag känner ingen lust till livet... Är ledsen men kan inte neka det längre, behöver en manlig förebild som jag kan luta mig mot o som kan hjälpa mig o finna det jag känner att jag förlorat... Sitter på bussen hem nu efter o varit o magnetröntgat min fotled inne i Malmö, så bara till o invänta något ifrån ortopeden... Känner bara hur allting inom mig byggs på o tårarna bränner bakom ögonlocken... När ska jag bli behandlad med kärlek o respekt o att man håller det som man sagt/skrivit eller på något sätt lovat mig?! Frågorna är många o oändliga :(

Har o tänker inte namnge eller skriva ut kön eller liknande på personerna, inte heller hur många det rör sig om osv... Läser dem detta så vet dem nog själv om dem är berörda eller inte!! Så fråga inte i kommentarer om vem det rör sig om osv för jag kommer inte svara på det!!! Bara så ni vet om det för vill o tänker INTE utge vem/vilka det är osv!!! Här inne ventilerar jag hur jag mår osv UTAN att specificera diverse person/personer osv i mitt liv!!!

Ett tag i år trodde jag verkligen på att allt i mitt liv skulle vända o bli bättre, träffade en kille som jag VERKLIGEN tyckte (tycker om!) o som jag trodde delade det samma tillbaka... Men som det verkar vara så var inte mina känslor osv besvarade, jag vet inte för har o får inga svar... Det känns så i alla fall, en annan person lovade att ALDRIG lämna mig o ALLTID finnas vid min sida!! FLERA personer lovade mig en massa saker varav INGEN har hållit sina löften, o det sårar mig o gör ont i mig... För det jag hade börjat bygga upp föll samman på mindre än en bråkdels sekund!!!

Personen gör inte det längre, h*n svarar inte då jag hör av mig, jag mår skit då alla dessa personerna lovat mig dyrt o heligt att vara ärliga mot mig o säga till om det var något, säga sanningen till mig!!! Något som INGEN av dem gjort, kontakten bara bröts o anledningarna vet jag inte o få svar på mina frågor vet jag inte om jag någonsin kommer att få... Det gör ont, för behövde o BEHÖVER någon att luta mig mot nu mer än någonsin, någon som jag kan ventilera mina tankar med saker som jag tyvärr inte kan prata om med min mamma då det rör hur jag mår psykiskt!

Tolka inte detta fel, jag har en SJUKT underbar mamma som älskar mig men mitt mående har tyvärr blivit mer än vad hon orkar med o jag klandrar inte henne eller något! Hon är min mamma o precis som alla människor har eller i alla fall de flesta en gräns hur mycket dem orkar med osv, men hon finns för mig ändå o vill inte se mig må dåligt...! Älskar min mamma något otroligt o vet inte vad jag skulle gjort om jag inte haft henne!!

Det känns som om att mycket av det som blivit sagt under slutet av vintern o början på våren bara var ord som sades för att det skulle sägas eller något åt det hållet... Jag känner mig ensam o övergiven av personer som jag VERKLIGEN trodde på o det dem sa!! Gråter återigen dagligen o känner o undrar varför livet gör såhär mot mig, de här personerna ser inte mina tårar eller hur jag mår!! 

Känner mig så JÄVLA dum att jag åter gick i SAMMA "fälla" eller spår, kalla det vad man vill... Jag började smått lita på en del personer, men mina ben slogs undan under mig o jag föll handlöst mot marken... Tilliten o det lilla jag hann bygga upp har splittrats o existerar inte längre... Det känns numera som om att man bara säger saker till mig för att ha sagt det, men sedan efter ett tag så försvinner det man sagt o lovat ifrån personernas liv, men det gör det inte ifrån mitt!!

Tidigare älskade jag ensamheten, det gör jag inte längre, allra minst nu efter det som hänt hittills i år men även det som hände under perioden maj-juni 2010 sedan november 2010-slutet på februari 2011!! Jag vill bygga upp mig själv men jag behöver stöd o hjälp, sådant som jag TRODDE o HOPPADES på att jag skulle få utav en del personer... Känner mig sårad, ledsen men mest besviken över att man bara lämnat mig sådär efter o lovat att finnas för mig, säger/lovar jag något så håller jag det med... Jag säger/lovar INGET bara för att det passar in o kan hjälpa just i en viss situation eller liknande..

Är väl därför som jag blir utnyttjad o sårad gång på gång, jag orkar inte längre... Jag sitter med en oviss situation för tillfället o har INGEN att prata med det om... Ser ni mig nere på stan skulle ni nog inte känna igen mig för det är så ALLT detta har påverkat mig plus att jag varit o är kanske riktigt sjuk... Något jag inte vet än, men hoppas på att få svar på inom en relativt snar framtid!!

Behövde bara skriva av mig lite, ha en fortsatt trevlig kväll! God kväll o god natt på er allihop nu ska jag återgå till det jag sysslade med...