Du lovade o alltid finnas där för mig o stötta mig... Men här står jag ensam, dagarna blir allt jobbigare o jobbigare!! Vet inte hur detta kommer att sluta, ska bli inlagd för o göra en undersökning nästa vecka för o se om jag har cancer eller inte... Inte för att jag tror att jag har det själv, men det måste uteslutas pga  att jag har så ont i min mage som jag har... Visar det dock sig att jag har cancer så vet jag inte om jag kommer orka med behandlingen utan väljer o kasta in handduken istället...

Jag är LIVRÄDD för undersökningen, förberedelserna men även resultatet av undersökningen... Hade en person som lovade o alltid finnas för mig men nu står jag ensam... Behöver någon att luta mig mot innan allt är för sent, de ringde ifrån psyk tidigare idag o ifrågasatte att jag överdoserade Stesolid vilket jag INTE gör/gjort... Är så sjukt ledsen o förtvivlad, finns ingen jag kan luta mig mot som lyssnar eller förstår!!

Gråter floder nu, detta året har varit en pina o sjukt tufft för mig o trots det så har ändå inte halva året gått än!! Vet inte var detta kommer att sluta, men är rädd för att det kommer sluta fel!! Säg mig vad har jag gjort eller sagt för att du ignorerar mig efter o lovat o alltid finnas för mig? Inte ens ett svar på det får jag, det tär på mig o inte få några svar!! Känner hur jag faller allt djupare o djupare utan o visa det för någon eller ens tala om det för någon... Har ingen ork kvar att kämpa för att få reda på svaren som jag vill ha o önskar att jag hade...

Tårarna bara rinner o rinner, hur kunde jag låta mig luras ännu en gång? Hur kunde jag tro att någon FAKTISKT VILLE finnas för mig (frånsett min mamma o Sanne!)? Jag orkar inte längre med lögner, säg bara saker till mig som du menar o som kommer ifrån ditt hjärta, annars var tyst o låt mig gråta o försvinna bort i min egen ensamhet o värld... För det är JUST DET jag börjat göra igen, börjat stänga dörrarna som jag så sakta började öppna... Vill du mig inte väl eller håller inte vad du säger o lovar håll dig då borta ifrån mig!! Jag orkar inte längre, trodde på orden som sades men som alltid visade sig vara motsatsen... 

Nu orkar jag inte kämpa längre, håller bara masken uppe när jag är utanför mitt eget hem, men innanför min egen dörr så faller världen sakta men säkert sönder o samman allt mer o mer... Vill du rädda mig så får du FAN visa att du MENAR det du säger o skriver o inte bara gör det för att det känns rätt... Det var allt för stunden...