Nu innan jag glömmer det eller så, så måste jag faktiskt tacka http://meeis.bloggplatsen.se/ för att ha gjort den riktigt snygga headern till mig =) Är riktigt grymt nöjd med den, vill med lära mig hur man gör headers osv, så jag ständigt slipper be någon om hjälp!! Meeis undrar om du möjligen skulle vilja göra en till header till mig till min privata som enbart jag kommer till att ha tillgång till o ingen annan!! Vore jättesnällt om du vill/kan göra det =)!!! Tack än en gång för min överfina header =) Kärlek till den  

Sitter o funderar på om jag ska göra en blogg som bara jag själv kan komma åt o läsa i, med privata tankar o sådana saker... Hmm det får funderas över till imorgon

Säger även god natt o sov gott alla kära men få läsare som jag har =)

Vet inte riktigt vad det är med mig, varför jag är så blödig.. Jag kan som nu börja gråta över ingenting bara av musiken jag lyssnar på!! Men det är nog för att jag antingen snart ska ha mens eller så är det för att där är en känsla inom mig som gnager o säger att 2:an i andra trappuppgången inte kommer att bli min... Jag vet inte!!

Känns som om att jag bara skulle vilja vända ut o in på mig själv o tömma mig på allt o sedan vända mig tillbaka.. Men det går ju inte det både vet o förstår jag!! Har provat en hel del terapiformer men ingen har hjälpt eller så har dem hjälpt mig för ett tag.. Jag vill börja finna stabiliteten i mitt liv, kunna göra något av mitt liv, min mamma har startat en grupp inne på Facebook http://www.facebook.com/home.php?sk=group_129346920479823&ap=1, 

sedan så valde jag att skapa ett evangemang men någon JÄVEL tycks ha tagit bort detta!!

Läser man o följer man min blogg så får man följa min hårda väg för att ens klara av vardagen, visst jag vill kunna jobba jag med, kunna göra något av mitt liv!! Men kan jag detta..? NÄ för jag klarar det inte pga mitt psyke o sen för att jag har andra FYSISKA åkommor en del av dem uppstår då jag blir stressad eller pressad då förlorar jag känseln i mina ben, då blir jag sjukskriven för det o tynger samhället på det sättet istället!!

Ni som inte vet hur det är o leva såhär eller må såhär vet inte hur jobbigt det är o bara försöka klara av hur vardagen är... Jag kämpar, kämpar FAN mer än vad någon annan ser!! Livet är inte rättvist så är det bara tyvärr, att leva med psykisk ohälsa, ha fysiska åkommor som man vet att man numera kommer få leva med livet ut o att ha börjar inse hur mycket man saknar sin pappa som gick bort för snart 6 år sedan!!

Jag har mycket i min ryggsäck, jag skulle lätt vilja tömma den om så bara gått, jag har o gör mig själv illa nekar det inte, tar en JÄVLA massa tabletter till viss del bara för att inte skada mig själv!! Utan dem är jag som ett monster utan dess like mot mig själv, jag skadar inte min omgivning mer än att dem vet aldrig om jag längre är i livet eller inte!! Men har försökt att lugna dem, jag skulle ALDRIG ta steget längre så jag kommer över på den andra sidan= den fega utvägen!! Jag kämpar o kämpar, men kommer ingenstans, står o stampar o stampar på samma ställe som jag gjort så länge!!

Tänk er att ni måste lära er o leva om era liv på nytt, ALLTING i livet, det är DÄR jag befinner mig.. Jag försöker dagligen att lära mig saker som är så simpla för andra men är raka motsatsen för just mig!! Visst vet jag att en del av detta infaller under min diagnos ADHD, blandad form.. Men jag kan inte skylla på en sjukdom/en diagnos längre!! Jag måste lära mig stå för mina handlingar o ta lärdom av dem!! 

Jag är inte dum, jag är så mycket smartare än vad många tror, har till o med överraskat mina läkare med min intelligens.. Alla inom psykiatrin som träffar mig häpnas över mina kunskaper o allt!! Jag sitter inne med kunskaper som jag inte har någon användning för att jag inte kan studera eller jobba!! Jag är som en fånge i mig själv!!

Detta är ett inlägg som jag enbart o personligen tänker tillägna ENBART Lasse, hans fru Åse o deras dotter Sanne!!

När jag är med er så känns som om att ni är mer än bara vänner till mig, ni känns PERSONLIGEN som en andra familj för mig! Ni finns där, ni lyssnar, ni försöker att förstå allt det jag berättar... Jag har ingen far längre o kommer aldrig att få honom tillbaka, det är jag så väl medveten om, visst jag har min mamma o min syster som ligger mig ALLRA ALLRA närmast mitt hjärta, ingen kan någonsin ta deras plats!! Men det är inte dem som detta inlägget ska handla om, utan det är till Lasse med familj!!

På något sätt så känner jag det ibland som om att DU Lasse går in som en pappa roll i mitt liv, något jag är glad över, det ska DU veta om!! Du, Åse o Sanne har ställt upp så mycket för mig o ni gör det än!! Ni bjuder in mig i ert hem i er familj, INGEN kan som sagt ta ifrån mig min riktiga familj, men ni finns där alltid o stöttar mig, ni har inte sett mig gråta, med du Lasse har hört mig ledsen då vi pratat i telefon! Jag har inte behövt säga det rakt ut, för du säger sen när vi ses att du hörde det på mig!!

Jag känner mig alltid lika välkommen hem till er, Åse dig har jag inte pratat så mycket med utan att det blivit mer snack om din bror.. Men du har ändå varit med i samtalsämnena som jag o Lasse haft, likaså har du Sanne!! Ni betyder något otroligt för mig, det finns många ord att använda sig av här i livet, men jag finner inget ord än som stämmer in på hur jag känner för er o vad ni betyder för mig!!! Jag ser er PERSONLIGEN som min andra familj som jag kan prata om allt med o att ni tar mig för den jag är även om jag så skulle få panik eller ångest!! 

Ni vill o försöker att förstå er på mig, det är jag glad över, det kommer säkert en dag då ni kommer se de synliga tårarna! Helt ärligt så sitter jag o gråter nu eller fäller tårar när jag skriver detta!! Ni är helt UNDERBARA människor o som det är ett under att jag lärde känna egentligen!! Men jag är sjukt glad över det, att ni tar er till mig trots att jag inte är ert eget barn!! Hur UNDERBARA ni är det finns inga ord till det o det kommer det aldrig att göra heller!! Som sagt ni bjuder in mig, stöttar mig i den mån som ni kan o vet, samtidigt som jag försöker att på nytt anpassa mig till omvärlden.. Men då finns NI, min mamma o min syster där o i viss mån min farbror o min mammas särbo!! Ni FINNS där då min mamma inte orkar med mitt mående, men då har jag ert stöd o det vet ni inte hur sjukt glad jag är över att ha egentligen!! Min mamma är underbar, det är hon o hon bryr sig, men det finns gränser i hur jag mår som hon inte förmår sig att nå upp till, så ni får ABSOLUT INTE tro något annat, min mamma är min mamma o det kommer hon för alltid att vara levande som död!!! Det är hon som satt mig till världen efter många om o men, dock inget jag tänker lägga upp här!! För hon är sjukt underbar, en av de mest underbara personerna som ligger mig nära om hjärtat o det hoppas jag att hon vet om hon läser detta!!

Ni ligger mig sjukligt varmt om hjärtat o det kommer ingen kunna ta ifrån er!! Det lovar o svär jag på!!

Som i en utav Celine Dions känner jag det för tillfället o har nog undermedvetet gjort det hela veckan eller tom ett tag, låten jag o titeln jag syftar på är It's all coming back to me now! Många ställer sig säkert frågan vad menar hon? Sedan jag fick min diagnos ADHD,blandad form så har hela mitt liv vänts upp o ner!! Det är skönt att ha diagnosen, men nu måste jag lära om mig så mycket på nytt som jag tidigare trodde var rätt eller utfördes rätt!!

Sen har jag börjat tänka en hel del igen dessvärre på framför allt en viss person, men denn* person har inte hört av sig till mig!! Detta tolkar jag som om att personen ifråga har gått vidare men inte vågat konfrontera mig med o säga det, utan personen sa istället "Vi hörs", det var sista gången jag hörde ifrån personen!! Skickade  1-2 sms i veckan till personen tills dess att jag insåg att det var onödig energi jag la ner, personen svarade inte varför skulle jag då höra av mig?!

Det gick otroligt bra ett tag o faktiskt nästintill glömma denn* personen, men som låten säger it's all coming back to me now! Jag har aldrig känt så som jag gjorde med någon annan än den här personen som vi kallar X...

Men nu har allting börjat komma tillbaka, alla minnena vi hade tillsammans dock att du var full de flesta av gångerna men ändå! Du tyckte inte om att jag tog tabletterna som jag gör, men du kunde ändå tillåta det, för du sa till mig det är dig som person jag gillar!! 

Men som min huvudrubrik lyder så är jag less på o sårad både av o på falskheten.. Var sakerna du sa till mig äkta eller var det bara ord du sa då du var full? För du visade då inte att du ville att jag skulle vara nära dig när du var nykter.. Var allt bara fyllesnack eller menade du faktiskt något av det du sa?

Förra året vid denna tidpunkten alltså midsommar skulle vi firat tillsammans men vi bröt upp innan det, eller JAG tolkade det så... Fick reda på månader senare att du inte alls velat säga upp kontakten med mig men du hade bara så mycket runtomkring dig!! Jag vet inte om det var samma sak denna  gången, när du helt plötsligt inte visste vad du ville eller något, men att bara sluta svara sådär tvärt det gör fortfarande ont i mig!! Är ÖVER 1 år sedan vi sågs för första gången o jag minns det så väl än... Jag vet att jag sagt åt mig själv att jag måste släppa taget o gå vidare, för du leker bara med mig, men något hindrar mig ifrån o ta klivet vidare!

Jag vet inte vad som väntar på mig där, många tårar o tankar har gått åt till dig!! Vet att talesättet är att man inte ska gråta över en kille/tjej. Men i mitt fall så är det kille då jag bara attraheras av killar.. Har lust att skicka iväg ett sms, bara för o se om du svarar, vilket jag knappast tror!! Egentligen så plågar jag bara mig själv mer o mer!!! Men jag kan inte släppa taget om dig, du har säkert funnit en ny kärlek, vad vet jag, jag har inte en aning!!

Skickade precis iväg ett sms, inte för att jag tror att X kmr till att svara mig, har gått ner ett antal kilo sedan han såg mig senaste o det var i början av februari något sådant, då vägde jag fortfarande över 90 kg idag ligger jag på runt 82-83kg o det är många som säger till mig att det syns att jag blivit smalare!! Men smalare o starkare ska jag bli, bara tanken på dig o xx gör så att jag får tårar i mina ögon!! Det både finns o fanns så mycket jag ville säga dig, ord som aldrig kommer till att nå ditt öra!!

Har aldrig i hela mitt liv på något sätt känt det som du fick mig o känna, känslor som är svåra att greppa, svåra att formulera på ett sätt så det tolkas så som just JAG menar o ingen annan!! Har försökt o träffa andra killar men det är bara du i mitt huvud, jag får väl ge det mer tid antar jag, mer än så kan jag inte omöjligt säga eller göra!! Du var den första som fick mitt hjärta o slå dubbelslag o det är något som ingen kan ta ifrån dig!!

Har även börjat få tillbaka minnen ifrån tider som jag så länge förträngt o gömt undan, men sedan jag började med Ritalinen så har dessa känslorna o minnena smugit sig fram allt mer o mer!! Det mesta av det är minnen då jag blivit sårad eller någon gjort mig illa!! Under en period så grät jag konstant fick min ADHD-diagnos o medicin, tårarna slutade nästan med ens att rinna o jag började hitta en form i mitt liv, sen kom smällen dosen var för låg o så höll det på ett tag, vi laborerar än om att få in rätt styrka!!

Har bara testat i en dag men det hjälper inte allt för mycket eller så många timmar den borde men dem ökar timmarna då som effekten sitter i, har jag riktig tur o nu pratar vi om riktig tur så håller effekten i sig i upp till 6 timmar, men ofta brukar den börja dala efter 4-5 timmar o det är då jag ska ta 50 mg Ritalin till! Den dosen höll inte i sig så länge mer än så kan jag inte säga!!! Måste ge det minst till den 1 juli innan något görs!!!

Problemet nu är att min läkare ADHD-läkare går på semester from imorgon då han slutar o jag har inte fått någon tid till min vanliga läkare uppe på psyk, vill hinna träffa honom MINST 1 gång innan han slutar o en ny doktor tar över mig som patient!!

Jag vet om att jag måste ringa handkirurgen angående mina handleder för att få dem upp kollade på nytt o även ha med ADHD-intyget.. Har fortfarande stora problem med tummen o så o Folksam vill ha in mina journal anteckningar på NYTT för att kunna bedöma invaliditetsgraden av min hand!! Har ju även nu i efterhand fått veta av en annan läkare att de första idioptiska benmärgsödemet som man kunde se var faktiskt i just mitt båtben o därefter nere i fotleden!!! Knappt 9 månader efter att man gjorde den sista MR-undersökningen på min handled/båtben/tumbas så syns detta på en dåvarande skada i språngbenet! 

Min fot/fotled mm räknas inte längre som en skada utan det räknas till/som en sjukdom... Men vad eller vilken är det som jag väntar på att få reda på ifrån Folksam!! Men dem bra bara ut på tiden känns det som, jag vill börja få svar på saker o ting om min fot sedan kan allt som ska omprövas få omprövas igen men jag vet redan att invaliditetsgraden kommer till att öka pga diagnoserna jag fått efter 2008 då den första bedömningen gjordes!!

Som sagt allting börjar att komma tillbaka till mig igen, det som jag trodde tillhörde det förflutna o det jag trodde jag glömt, men som vanligt så var fallet inte inte denna gången heller!! Men får väl ta 50 mg Ritalin nu o sen alla de andra tabletterna!! Så god natt o sov gott, en annan ska försöka att sova i alla fall men ögonen fyllda med tårar som troligen kommer till att rinna längs mina kinder!!! Har lovat mig själv dyrt o heligt att aldrig göra mer göra mig illa, men om jag kan hålla löftet till mig själv det är en annan femma!! Känns inte som om att jag kommer till att kunna göra det!! Men god natt nu ska jag lägga mig med tårarna rinnandes längs med mina kinder, kan inte hålla tårarna, känslorna eller något tillbaka längre, vet inte hur länge till jag orkar att bry mig

Under hela mitt liv så har jag haft stenhård koll på mig själv framför allt o även andra saker! Det känns som om att mitt liv håller på att fallera, jag känner inte igen mig själv längre.. Är det meningen att livet kan/ska vända bara sådär...?

Det känns som om att mitt liv tog en vändning över bara en natt, jag känner inte igen mig själv.. Var är den tjejen som visste vad hon ville o hela den biten?! Jag finner inte henne inom mig, känns som om att jag egentligen är bort blåst..

Visst jag är glad må låta konstigt att jag fått en av de större diagnoserna ADHD, blandad form! Nu måste jag bara lära mig o leva med detta också, lära mig att anpassa mig till allt o alla... Känner mig som ett spädbarn som måste lära sig allt på nytt igen!! Varför blev mitt liv såhär, varför kunde ingen stoppa mig ifrån o göra mig illa? Var fanns dem som skulle o kunde förhindra det som hände mig?

Känner bara för att ge upp, idag är en tung dag, mycket som MÅSTE göras så får göra det.. Foten sviker mig mer o mer, jag går o trillar i stort sett ja hela tiden.. Igår kväll stod jag på huvudet REJÄLT just pga foten!! Trampade ner foten höll inte, jag trillade rätt på min pall, svor inombords eftersom att mitt fönster var o är öppet!! Så har rejält ont i foten, fina blåmärke på höger överarm samt på insidan av vänsterlår!!

Men jag kan inte ge upp jag får inte ge upp, ni behöver inte vara oroliga, den fega vägen har jag sagt att jag ALDRIG tar o det står jag för, det lovar jag er!! Försöker göra så mycket som möjligt för att undvika att skada mig själv(skära mig)!! Det är inte lätt att stå emot frestelsen, men jag måste, måste försöka klara av det som är så lätt för en person som inte mår som mig!! INGEN ser hur jag kämpar bara för att klara av vardagen, städat har jag inte gjort på sjukt länge, ingen ork, ingen lust, men idag MÅSTE jag göra det, så får bli att jag först går ner i tvättstugan efter jag varit på Ungdomsmottagningen o bara skifta kläderna från maskin till maskin, sen blir det upp o städa det får fan göra ont i min fot, men det måste städas såhär kan det inte se ut längre!!

Jag som var så pedant o allt när jag var yngre, var har det tagit vägen? Ser ut som om att någon släppt en bomb här inne, SÅ stökigt o skitigt är det!! Sen måste jag diska o allt sånt med!!

Sitter o önskar o hoppas att mina pengar ifrån Folksam snart kommer att dem kommit fram till invaliditetsgraden vad det gäller min fot!! Den är klassad som en sjukdom mer än så vet jag inte, sen inväntar jag en tid till ortopeden... Ska visa upp pappret för honom som intygar på att han inte kan skylla på mitt psykiska mående utan att jag faktiskt är "frisk" men ändå sjuk!! Att det med min fot inte ALLS har ett dugg med min fot o göra, står KLART O TYDLIGT "Pat. uppfyller alla kriterierna för ADHD, blandad form!", så i mitt huvud sitter det då inte!! Har ett depressionstillstånd o ångesttillstånd/paniktillstånd, att jag har ett självskadebeteende samt att jag har mitt tvångssyndrom! Men detta försöker jag att stå emot till det allra yttersta, för det är inte snyggt med ärren!! MEN dem är en del av mig o den jag är o har blivit (TYVÄRR!).. Men jag ska lära om mig saker o ting på nytt igen så att inga saker tolkas fel mm, jag SKA lära mig o det kommer att ta tid men det får det göra!! Tänker inte stressa fram något som jag inte kan göra något åt eller som bara gör saken ett värre!!!

MEN att skada/slå eller liknande på en kroppsdel som jag redan har rejält ont i vad ger det mig? Inte ett dugg, så alla personer där ute som tror att jag skadar min fot, ni kan GENAST släppa den tanken!! Svär på min morfars/mormors/farfars samt min egen pappas gravar att jag inte skadar min fot!! Men går det inte in i era tröga huvuden utan att ni vill fortsätta o tro detta så är jag då inte den som tänker stoppa era o tro på något som inte är sant! Sanningen är något som BARA JAG VET, INGEN annan, mer än dem som tror på mig att jag inte göra mig själv illa mer än o skära mig!!

Mina inlägg blir långa för det är mitt sätt att få ut det som ingen vill lyssna på, kan förstå eller liknande, här kan jag "vädra" mina tankar, sen om folk väljer att läsa den eller inte det är ER ensak INTE min!! Jag säger inte att folk ska gå in o kolla på min blogg, det är varje persons eget val om dem vill följa min blogg o det jag skriver, eller väljer att inte läsa den!! Det är er privata o personliga vilja, jag söker inte läsare, detta är mitt sätt att stilla det som jag inte kan göra på något annat sätt!!

Måste nog lägga på ett kol alltså, ska in i duschen nu, fixa ner all tvätten i tvättkorgen o invänta till att klockan blir ca 13.55 o sen gå ner i tvättstugan o börja tvätta!! För börjar tvätta 14.00 o ska vara på UM kl 14.30, visst inte så långt bort men tar tid för mig o ta mig fram o tillbaka pga just min fot!! Men jag löser det, brukar alltid finna ut på lösningar på än det ena eller än det andra sättet!!

Tro att jag är sjuk i huvudet om du vill det bara för att jag misstolkar saker o ting, men jag är inte sjuk i huvudet jag lider bara av ADHD, blandad form samt psykisk ohälsa, jag är INTE farlig för någon annan än mig själv!! Har dock nog INTE skurit mig på tror det är 3 veckor nu, ska försöka o fortsätta i samma takt!! Trots att jag verkligen vill göra det, men ska i största mån låta bli!!! Hörs senare.. Ni får ha en bra så länge tills jag hör av mig igen, vill ni veta mer om det jag skriver om i min blogg eller bara vill ha sagt något så är ni mer än välkomna att kommentera eller skriva i min gästbok!!

Är så trött på allt nu, bara för att jag är udda inte som alla andra så blir jag en slags slagsäck åt andra! Tror man kan säga o göra vad F*N man vill med eller till/mot mig.. Men det är slut med detta nu, jag SKITER TOTALT i detta.. Orkar inte bry mig, min energi krävs o behövs på annat håll!!

Kom inte till mig bara för ett litet ynka problem eller för att du/ni vill ha med mig ut pga någon anledning! Det är SLUT med denna tiden nu, jag vet att jag förtjänar bättre o att jag absolut inte ska behöva behandlas på detta sättet utav personer i MIN närhet!! Ni fattar inte hur ni sårar, hur ni utnyttjar mig bara för att jag är "svag"!! Men vet ni vad, jag börjar bli starkare nu, NU börjar ADHD-medicinen få bättre effekt men långt ifrån den effekt den ska ha!! Men jag kommer dit, jag kommer att komma till rätt dosering! 

Har varit en sk slagsäck för ALLA under hela mitt F***ING liv, alltid lyssnat på andra inte vågat säga till eller emot!! Men den tiden den börjar FAN komma nu alltså, min tid är inne den är kommen!!! Att använda mig som en anledning till än det ena eller än det andra är det slut med!! Sen att säga du är fan sjuk till mig är bara patetiskt att man inte kan ta sina egna ord som man sagt till mig då jag skriver ut dem!!!

JA, jag ÄR sjuk, kommer vara det resten av mitt liv, take it or leave it!! Personerna som stannar o inte kallar mig för diverse saker eller använder mig bara för att "Oh jag vet att A-C ALLTID ställer upp!", DET är mina sanna vänner dem som verkligen finns där o ser på mig när jag mår som sämst, när någon slagit mig med ord!! 

Sjuk är något jag kommer att vara resten av mitt liv, det är bara det att nu har jag diagnosen, nu måste jag bara lära mig o leva med/efter den också!! Det är inte det lättaste men jag som alltid varit envis kommer till att fortsätta vara det!! Kan ni inte ta detta så säg upp kontakten med mig, för jag vill BARA ha personer i MITT liv som jag vet älskar o tar mig för den jag är, som inte slår på mig sk eller ser ner på mig, ni kan då ta ert pick o pack o försvinna ifrån mitt liv!!!! Det är inte lönt att ni försöker komma tillbaka igen heller, har ni gjort mig illa en gång så kommer ni med all säkerhet o göra det igen med!!

Min mamma o min syster vet om hur mycket jag älskar dem o hur mycket de båda betyder för mig... Trots att vi allt som oftast har delade meningar om saker o ting, men det är en annan femma!

Sedan har jag Lasse, Åse o deras dotter, dem har inte känt mig länge men ändå så ställer dem upp något så otroligt för mig!! Dem ligger mig varmt om hjärtat det ska jag lova er!! Dem vet saker om mig som många andra inte vet, dem har sett ärren jag själv orsakat, visst dem blev inte glada men trots det tar dem mig för den jag är, dem försöker lära sig leva efter min sjukdom o jag försöker att anpassa mig till min omgivning!! Det är något dem vet o det är något dem tillåter ta sin tid!! Dem använder o ser inte mig som en slagpåse... I deras ögon är jag frisk men samtidigt sjuk, en tjej som behöver hjälp att anpassa sig till samhället! Men det kommer..

Sen har jag min allra allra bästa vän Sanne, fick ett sms av henne igår, tårarna föll längs mina kinder precis som dem gör nu!! Hon trodde att jag blev ledsen för det hon skrivit men det var glädje tårar som föll längs mina kinder!! Hon skrev följande i smset: 

"Alltså J tar upp J hela jävla tiden! Att jag träffar honom osv snackar med honom bakom hennes rygg o allt. Jag orkar inte med det längre. Lotte o jag kom fram till att jag har en enda riktigt sann vän. Det är du. Du har alltid stöttat mig hur svårt du än haft det. Du har aldrig dömt mig eller ljugit för mig. Du har aldrig berättat saker som jag sagt i förtroende. Hade så gärna velat få gråta ut hos dig. Du får mig alltid att skratta o se det positiva hur jobbig jag än är. Du är guldvärd och jag önskar att vi kunde ses oftare. Tro aldrig jag tar dig för givet eller glömmer dig. Du är en del av mig. O jag vill aldrig förlora dig. Jag hade aldrig klarat mig utan dig. Du ser inte det men du betyder så mycket för så många. Du är underbar o en räddande ängel. Mitt hjärta blöder nu o jag vill inte tillbaka till allt. Älskar dig. Puss"... Den sista meningen är det bara jag som förstår vad hon menar o det är inget jag tänker lägga upp eller ens nämna här!! Det stannar hos mig för jag vet vad hon menar!!

Detta är väl just dem personerna som jag kan säga tar mig för den jag är om än att dem i vissa stunder önskar att jag vore någon annan, men jag är jag o så är det med den saken!! Jag är ingen jävla slagpåse längre, jag orkar inte med att folk ständigt tror dem kan säga o göra vad dem vill osv till mig, för att inte inse att det FAKTISKT sårar mig!! Men jag tänker inte ta till mig av detta mer, jag tänker låta folk snacka bäst FAN dem vill, för jag har annat jag måste o SKA lägga min energi på!! Är så trött på att folk bara ser mitt sjuka jag o inte det friska, för där finns en frisk bit inom mig med tro det eller ej men det gör det!! Se mig för den biten istället o stå för dina ord du SJÄLV sagt till mig o kalla mig INTE du är fan sjuk eller liknande efter du sagt det o jag återberättar det!! Nä får väl börja göra mig i ordning nu så jag hinner bli klar tills en av mina kusiners studentfirande!! Nu blev det långt igen o jag som inte trodde det skulle bli så men men...