Var hos min läkare på psyk i torsdags o vi diskuterade om mina mediciner, det verkar som om att dem vill sätta ut alla mina mediciner för o se hur jag är/mår o blir utan mediciner i kroppen! Jag kan säga att jag inte tagit några andra tabletter än Propavan, Valdoxan o 2-3 st Oxascand sedan i torsdags... Jag har vaknat genomsvettig o med ångest o panik fredag, lördag o idag!! Det blir värre o värre för varje dag som går, jag har gråtit EXAKT varje dag o inte velat eller tagit kontakt med någon! O dem jag tagit kontakt med har jag skickat att jag ber om ursäkt om jag sagt eller gjort något fel o att jag inte ska skicka/störa mer!

Detta är ett STORT varningstecken för mig egentligen som jag vet om, jag är på väg tillbaka o må o bli som jag var UTAN medicinerna var jag behöver EXTREMT mycket bekräftelse på att jag duger som jag är o att jag inte är i vägen! Men det är känslorna inom mig som säger till mig att jag är i vägen o att jag stör, att jag inte duger som den jag är... Jag vill visa ALLA nu att jag mår SKIT o att dem kan inte sätta in mediciner o sedan ta dem ifrån mig igen för att dem är osäkra på diagnoserna osv... Jag har varit skadefri sedan april månad då jag senast hörde ifrån X, men tankarna o känslorna växer inom mig o jag vet inte hur länge till som jag kan låta bli rakbladet =(!!

Jag vill INTE bli ifrågasatt eller liknande att NI inte ser HUR jag EGENTLIGEN mår är för att jag byggt upp min egen mask o fasad utåt för att ingen ska komma åt mig!! För att ingen längre ska kunna göra mig illa, men ändå så lyckas folk göra mig illa o då rivs masken o fasaden ner för ett tag i min egen ensamhet men inte utåt... Utåt är jag precis som att jag är glad över att leva osv, men jag är inte glad över att leva, inte efter att folk ifrågasätter mig, det jag säger att jag varit med om o blivit utsatt för osv... Det känns som om att ingen tror på mig, att ingen ser att det jag berättar om smärtar mig inombords...

Jag skär mig inte var det är synligt för jag vill inte att alla andra ska se när eller om jag skurit mig, jag vill inte att mitt mående ska vara tydligt utåt... Jag vill inte vara i vägen eller någon som drar ner stämningen för att jag är i närheten! Jag VET med mig att i en hel del sammanhang så vågar många inte prata som vanligt för att dem är rädda för att jag ska ta åt mig eller ta illa vid mig... Men lyssna nu på vad jag har o säga: SLUTA SPELA O VAR ER SJÄLV, det är jag som står för spelet o jag tar inte illa upp eller vid mig, jag har lärt mig o stänga av o ute sånt jag inte orkar med!!

Jag har ALLTID varit utanför o aldrig passat in, men det är den jag är o det är det som gör mig unik o speciell om än att jag önskar o inte vill ha det på det här viset!! Jag har svårt för o visa o kontrollera mina känslor utåt o därför kan jag kanske verka känslokall när jag berättar om saker som hänt mig, men ni vet inte hur mycket jag sitter o kämpar med för o hålla min mask o fasad uppe... För inombords där rinner tårarna likt ett vattenfall, precis som dem gör ner för mitt ansikte nu när jag skriver detta... Än en gång jag har inte valt att må såhär, se ner på mig själv, blivit utsatt o utsatt för sakerna jag blivit o blir än idag... Jag lever inte mitt liv som jag vill eller önskar att jag skulle o borde göra det med tanke på den kapaciteten som jag sitter inne med som så många säger till mig!!

Jag vill kunna studera eller jobba, men sanningen är den att det går inte, varför det inte går det kan jag inte svara på men det går bara inte!! Stressa inte mig o stressa inte fram med saker här i livet för mig, jag är hård nog mot mig själv o sätter en ENORM press på mig dagligen o få YTTERLIGARE press o påfrestningar utifrån det stjälper mig mer än hjälper mig trots att ni tror att det hjälper mig! Men jag har börjat lära känna min kropp nu o mina begränsningar o Ni sätter för stora förhoppningar på mig o då säger jag o min kropp SLUTA DETTA GÅR INTE... Dörrar i mitt liv som börjat öppna sig har börjat sluta sig igen o gör dem det så kommer ingen att få upp dem igen...!!!

Jag ber Er ifrågasätt mig INTE, lyssna på mig o säger Ni att Ni finns för mig o lyssnar på mig så GÖR då det med, träng Er inte på för då sluter jag mig för Er TOTALT... Jag är annorlunda o jag har börjat inse o förstå det nu om än att jag önskar att jag vore som de flesta andra så är jag inte det, utan jag är jag med mina begränsningar etc!!! Vill Ni hjälpa mig o må bättre stanna då upp o lyssna på mig när jag känner mig redo eller stark nog för att berätta något!!!

Nä nu ska jag torka tårarna, sminka mig o sätta på min mask/fasad o sen ta kryckorna o gå o köpa godis o mat något jag var sugen på redan igår... Men jag ville inte gå ut pga Palmfestivalen o där är en annan sak jag hade börjat våga gå o titta o möta folks ögon/blickar men nu undviker jag dem o går o tittar ner i marken på nytt!!! 

Ha det fint, Puss o Kram