Ann-Charlotte

Direktlänk till inlägg 12 maj 2012

Ett försök till att öppna upp mig

Av ann-charlottesjogren - 12 maj 2012 22:11

Kanske är det bäst för min egen skull att VERKLIGEN försöka släppa taget om/på min mask/fasad o samtidigt även försöka släppa min sk gard som det kallas inom boxning! Tror jag måste göra det INTE bara för min EGEN skull, utan även för att oron hos personer som vill mig väl o är oroliga för mig ska minska... Jag vet med mig att ett ytterst fåtal personer DAGLIGEN oroar sig över om jag lever eller inte! Jag vill inte känna att jag är en av kanske flera anledningar till att personen/personerna känner en ständig oro på ett eller annat sätt o vis! Känner mig som en börda då bara...


Min mamma sa till mig för ett par veckor sedan att jag MÅSTE sluta fly ifrån mina problem o psykiska/-o själsliga smärtor! Jag VET om att hon har rätt, nekar det inte längre... Det hjälper inte mig att jag ligger här hemma i min ensamhet o gråter! Men jag har lagt på SÅÅÅÅ många lock på min "låda" o min ryggsäck, ja den bara fylls på... O jag vägrar eller rättare sagt så vågar jag nog inte öppna den! Tidigare gånger då jag slagits omkull psykiskt så har jag ändå på något sätt lyckats ta mig upp till ytan igen, om än att det så bara är precis ovanför vattenytan så har jag varit ÖVER! Men denna gången så kan jag verkligen INTE resa på mig, denna gången var droppen som fick MIN inre bägare att rinna över!


Mina ben har slagits undan o ifrån mig tidigare, men denna gången var ALLT annorlunda! Det finns bara TVÅ personer som kommit förbi min fasad/gard/mask! Dessa två personerna jag pratar om är min mamma o min bästa väninna, det har tagit tid för min mamma att ta sig förbi ALLA mina hinder som jag byggt upp för att hålla personer utanför mitt inre o mitt hjärta... Så min mamma o väninna har under ungefär lika många år varit mig så tätt in på livet o närmare kommer dem mig! Jag släpper inte in någon, att jag skriver om det HÄR i bloggen innebär inte att ni kommit mig in på livet... Men de gångerna då jag väl släppt in någon så har jag nätt o jämnt kunnat resa på mig igen, jag är bara bra o ha för ett tag, när man SJÄLV är sårad, vem vänder man sig då till o utnyttjar om inte mig?! Men ska försöka få ett STOPP på det nu!!


Idag har varit en väldigt skum dag, kan nog ärligt säga eller i alla fall gissa på att jag varit med om min FÖRSTA mani period, om än att den "bara" varade i ett par timmar! Vaknade o började plocka undan saker i lägenheten TROTS att min underkropp vill säga ifrån höfterna o hela vägen ner ut till tårna skrek "VAD FAN GÖR DU?!"... Under dessa timmarna kände jag det som om att jag LÄTT hade kunnat klara av PRECIS vad FAN som helst!


Men nu har dessa känslorna o tankarna försvunnit, dem började avta runt kl 15.30 något sådant, nu är jag tillbaka i/med det jag känner till o dagligen har o lever med, ja frånsett stycket ovan då! Min mamma kom på besök för o se min lägenhet ser ut nu... Under tiden hon var här hos mig så log, skrattade o dansade jag o var uppe i varv så det hette duga, det var kusligt! Jag kan inte beskriva eller sätta ord på det hela heller!! Men det var helt enkelt INTE JAG!!! Kollade igenom hela min kropp ett par gånger då jag gick över till MITT "normala" mående/tillstånd, anledningen till detta var bara för o se så att jag INTE gjort mig själv illa...!


Jag hittade inga sår, så jag har inte gjort mig själv illa denna gången (drog en suck av lättnad!!!). Fick höra många fina saker igår på Känsloskolan, personer som inte känner mig eller något, sa till mig att efter jag gråtit, så fick jag en HELT annan kroppshållning, det syntes att jag mådde liiiite bättre, för jag satt inte tyst längre o bara stirrade rakt ner i bordet utan det märktes att jag blev närvarande i det dem höll på med o pratade om...!!! DÄR visar att jag måste våga öppna mig o visa hur jag mår o HUR PASS sårbar jag faktiskt ÄR!!!


Att gråta i sin ensamhet hjälper inte även om man tror/vill tro det, många tror inte att jag mår dåligt eller så, eftersom att utåt så låtsas jag som att allting är okej/bra, men det är det INTE! Men sanningen är faktiskt den att jag mår SKIT, jag hör o känner hur döden ropar på/efter mig! jag är INTE schizofren o jag har inte heller någon personlighetsklyvning! Men då tar jag den fega utvägen (ta sitt eget liv!) enligt MIN synvinkel o åsikt! ALLA som gjort mig illa på ett eller annat sätt vinner då, det är INGET jag tänker ge till dem! Jag lever för att jag MÅSTE o även trots att jag mår som jag gör o blivit utsatt för det jag blivit så har jag liksom var enda person här på jorden NÅGON/NÅGOT syfte att uppfylla här på jorden INNAN jag återförenas med dem som inte längre finns med mig o många andra!!


Jag fick även berättat för mig att jag är mycket äldre o klokare inombords än vad jag är åldersmässigt! Personen som sa det till mig hade fått ett brev av mig eftersom att personen ifråga gett mig ett brev så kände jag att jag var tvungen o svara tillbaka! H*n la nätt sin hand på min axel/i mitten av bröstkorgen då h*n sa det till mig! 


Jag misshandlar/skadar mig själv genom att skära mig på ställen var det inte syns samt så skiter jag i o äta! Det tjänar ändå inget till längre känns det som om för jag orkar inte resa mig denna gången! Mina ben har slagits undan under mig, så det ENDA jag ser o KÄNNER är mörker o smärta eller rättare sagt smärtor av diverse slag! Mer än såhär kan jag inte öppna mig trots att jag vill, men något inom mig säger STOPP o jag kommer INTE åt mer! Jag är ledsen ville/vill verkligen öppna mig o ge mer! Vem vet när jag väl läser detta högt för de tänkta personerna så gråter/har jag gråtit vid detta laget!! Har nämligen texten på vanliga randiga A4:a-papper sådana man har i block... Valde att INTE skriva av två av dessa sidorna då jag inte känner att jag vill skriva ut det!


Men som Take That sjunger i sin låt Patience (en del av refängen!):

"My heart is numb,

has no feeling!

So while I'm still healing

Just try and have a little patience!"


Jag kommer nog inte bli hel någonsin igen för vet inte om jag någonsin har varit hel på insidan, för jag kan prata o åter prata osv osv osv om ALLT, men jag blir inte av med det för det, för det är inpräntat i mitt minne för ALL FRAMTID... Men ni som känner mig o som läser/följer min blogg ha tålamod med mig! Låt mig göra saker i MIN takt o på mitt EGET sätt så blir det bäst för alla, låt det ta hundra gånger längre tid än om du själv kanske gjort det, men JAG får gjort det o då i MIN egen takt... Så ha tålamod, har själv ett ENORMT stort tålamod, förväntar mig inte att alla ska ha lika mycket eller förståelse för min situation... God natt o ha en fortsatt trevlig kväll o natt!!! 


xxx A-C

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ann-charlottesjogren - 27 november 2013 23:25

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Av ann-charlottesjogren - 25 december 2012 22:40

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Av ann-charlottesjogren - 22 december 2012 22:09

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Av ann-charlottesjogren - 20 december 2012 22:21

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Av ann-charlottesjogren - 20 december 2012 22:21

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Presentation/Profil


Behandla mig på samma sätt som du själv vill bli behandlad! Min blogg handlar om hur det är o leva med psykiska problem/handikapp men även fysiska sådana!

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Fråga mig

22 besvarade frågor

Gästbok

Antal besökare

Översätt bloggen


Ovido - Quiz & Flashcards