Denna gången så trodde jag VERKLIGEN att jag o mitt liv men främst mitt mående var på rätt håll o spår! Men så släpper 

man taget om mig o slänger mitt hjärta i marken, jag som försökt o bygga upp mig själv för att slippa slå i så hårt gång på 

gång... Det hade ingen nytta slog i hårdare än jag gjort tidigare, hur ska jag orka kämpa på o vidare då folk bara slänger 

lögner rakt upp i ansiktet på mig eller släpper taget om mig o mitt hjärta?! Jag kan bara gråta, smärtorna inom mig i min 

själ, dem läker inte o kommer aldrig att göra det! Min mamma sa till mig igår att jag måste sluta fly ifrån min problem o 

mina smärtor o att gråta hjälper inte... 

Jag MÅSTE lära mig o leva med att såhär är mitt liv o det är inget jag kan ändra på mer än o inse det o acceptera det o 

försöka hitta saker som gör MIN vardag dräglig! Jag kan inte hjälpa andra hela tiden, för då flyr jag bara mina egna 

problem... Efter de hårda orden igår o många tårar så har jag väl smått börjat inse att jag kan inte fly längre... 

Smärtorna o mina problem kommer att vara en del av MIG o mitt liv tills jag dör... Jag kan prata o prata o återigen prata 

om dem, men det gör inte så att dem försvinner!

Jag måste inse att jag inte kan ändra mitt öde eller hur mitt liv har blivit, en gång i tiden så visste jag precis vad jag ville! 

Men den personen, ja tyärr så är den sedan länge borta! Avskyr o titta i en spegel, för jag känner inte igen ansiktet som 

jag möts av! Jag vet ju med mig att det är jag själv som står där, men jag ser inte ut som jag en gång föreställde mig! 

Aldrig trodde jag att jag skulle falla såhär djupt eller ens göra mig själv illa! Det var bara patetiska människor o idioter 

som sökte uppmärksamhet som gör sig själv illa! 

DET var min bild av självskadebeteende/självdestruktivitet, men jag har blivit en av dessa patetiska idioterna till 

människor! Jag kan inte neka till att jag gör mig själv illa, då ljuger jag inte bara för mig själv men även för dem som 

VERKLIGEN VILL hjälpa mig... Jag har lärt mig att man inte ska ljuga utan att man ska vara öppen o ärlig om än att detta 

ibland kan såra... Det är min mamma som lärt mig detta, jag fick smaka på sanningen som den faktiskt är igår när min 

mamma sa allt det hon sa! Jag är inte arg eller något på henne, jag visste om allt det hon sa, men jag har förträngt det, 

förnekat det... För jag vill INTE se det, men nu är det det enda som snurrar runt i mitt huvud... Det som min mamma sa 

till mig igår, enda sedan vi avslutade samtalet över telefon, så har dialogen o allt som sades malt om o om o om igen i 

mitt huvud!

Jag vet om att jag flyr ifrån det jag valt o förtränga, men smärtorna i mitt inre o i min själ dem kan jag inte förtränga det 

är bara omöjligt! Jag vet inte hur jag ska komma åt det jag förträngt när jag är vaken, kommer bara åt det när jag 

sover... Det är DÅ jag ser ALLT, jag känner sakerna som jag inte kan känna i vaket tillstånd!! Jag är rädd för att möta det 

jag flyr ifrån, för att skadar jag mig som jag mår nu o det jag KAN komma åt, hur blir det då när jag möter det jag 

omedvetet valt att fly ifrån? Jag är rädd för att jag inte kommer att klara av det o ta den fega vägen ur livet, jag gör mig

 redan illa som det är NU... Rädslorna o smärtorna tänk om dem är o blir mer än vad jag klarar av TROTS att dem som 

jag valt o släppa in på mitt liv säger att jag är stark o kommer att klara allt om jag bara vill o bestämmer mig för det så 

är jag LIVRÄDD!!

Det är väl EN av alla anledningarna till att jag väljer att fly istället för än illa fäktas, men jag vet inte, känns som jag inte 

vet NÅGONTING längre!! ALLTING som jag levde för en gång i tiden togs ifrån mig bit för bit, det började med fotbollen 

som gjorde att jag orkade med livet, sedan togs min gnista o ork för att studera o lära mig saker ifrån mig pga att jag 

börjat fly o då hade börjat välja o hjälpa andra för att slippa mina egna problem o smärtor! Den här killen som gjorde 

detta mot mig är en STOR del till att jag sitter var jag sitter idag... Jag litar inte på någon, inte ens på mig själv! Är det SÅ 

livet ska vara o se ut? Man ska väl ändå känna att man kan lita på sig själv, men med tanke på att jag saknar självkänsla 

o självförtroende så hör det väl samman!

Sen mitt hat emot mig själv gör väl inte saken direkt lättare, saken är den att jag gör inte mig själv illa pga ångest eller 

panik! Jag gör mig illa pga mitt hat mot mig själv som person, frustation, smärta o aggression/ilska! Att jag redan när 

allting som jag förtränger/förträngt pågick valde att stänga andra ute o hålla det för mig själv, jag är sådan som person att 

jag inte vill störa andra eller besvära andra med hur jag mår o känner det i mitt inre o i min själ! Flykten är då MYCKET 

lättare att ta till, men jag måste inse att jag kan inte fly längre, jag måste inse att det är dags o möta det som gör ont i mig 

o det som jag inte kan komma åt!!

Jag blir 23 år gammal i september, men jag känner ingen lust eller ork för livet då jag bara stöter på hinder o motgångar i 

allt jag gör... Att fly är mitt enda ljus, jag tar inga droger, är inte alkoholist eller liknande, tidigare skötte jag mina mediciner 

men på senare tid så känns det liksom varför ta dem när jag ändå inte känner någon ork eller lust för livet för att mitt 

hjärta o min själ har så många ärr o öppna sår?! Visst medicinerna gör så att jag mår bättre o håller mig på en mer jämn nivå i mitt

mående, men det är så många tabletter o så måste jag ta Imodium liknande preparat för att kunna ta mina tabletter...

Bilden är ifrån Google!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...