Ja igår var väl en rätt stor dag för mig, läste upp mitt inlägg "Hur man tappar lusten att andas" för min sjuksköterska på psyk!! Hon blev väldigt glad över att jag delade med mig av detta till henne för hon o som så många andra säger till mig så syns det inte på mig hur dåligt jag mår på insidan! Skickade även iväg texten till min handläggare på Försäkringskassan, hon har med läst texten o förstod nu hur pass dåligt jag EGENTLIGEN mår!! När jag ska träffa min läkare tillsammans med min mamma så kommer jag att läsa upp samma text för dem bägge två...

Jag har sedan länge tappat lusten o orken till att andas o finner ingen anledning till att fortsätta andas... Men jag fortsätter ändå i samma gamla fotspår som jag gjort under så lång tid... Jag är rädd för att avvika ifrån mina fotspår för jag blir så SJUKT sårbar i de lägena... Jag håller mig hellre för mig själv än är ute bland andra personer då jag måste kämpa för o upprätthålla min mask o mitt mående... Jag tillåter inte mig själv o visa mig svag för jag vet DIREKT vad det innebär o leder till!!

Sitter o gråter för tänker tillbaka på ALLT som jag gått miste om i mitt liv pga hur mitt liv är o sett ut plus hur jag mår o mått de senaste 9 åren... Nästa vecka så ska jag o min sjuksköterska göra en sk livslinje, var vi grovt går igenom åren o saker som jag minns men inte fördjupar oss i... Jag minns inte mycket av mitt liv o det är hemskt, hur ska jag berätta för mina framtida barn om en barndom som jag inte minns eller som jag förträngt?! Vill bara ha svar på varför jag mår så dåligt inom mig som jag gör o har gjort SÅÅÅ länge nu, jag vet inte hur länge till jag orkar hålla detta uppe...

Kämpar dagligen med o inte ta rakbladet eller o bli inlagd, blir jag inlagd så tas de två mest värdefulla sakerna ifrån mig o det är mina två älskade katter... Jag lever pga för jag vet att dem måste ha mat o vatten o få sina lådor rensade/byta sand i dem... Jag är deras ett o allt, precis som dem är för mig...

Fick även pratat med ortopeden igår o han som inte ville ha något återbesök ansåg att med tanke på vad jag beskrev för honom så krävdes det en mottagningstid... Jag vet inte men det känns som om att något är av i fotleden, men det är säkert inte så... Må låta sjukt men jag bryter inte något när jag skadar mig (DOCK ej självmant utan ofrivilliga skador) utan jag får bara mjukdelsskador, men jag önskar som det är nu må låta sjukt att något faktiskt gick av eller att jag bryter fotleden så att jag kan slippa o ha så ont som jag har!! 

Jag vet inte var mitt liv eller jag är på väg men jag är rädd för att detta bara är början på något större... Något som jag inte kommer kunna handskas med själv eller att jag aldrig blir o får rätt medicinering utan att jag till slut inte orkar med livet som det är... Jag skrämmer inte bara min omgivning utan även mig själv!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...