Saknaden efter att stå på en fotbollsplan o vänta på att domaren ska blåsa i pipan, är sjukt stor! Jag kände mig hemma där på planen, men min kropp tyckte o klarade inte av det!! Tidigare kunde jag kolla på fotboll o prata om det som om att det inte var något! Men bara tanken på fotboll idag får mina ögon att tåras o tårar rinner längs med mina kinder!! Jag saknar det så otroligt mycket, varför är min kropp skapad till o inte kunna göra saker som jag en gång bra för?

Fotbollen var mitt ett o allt en gång i tiden, nu har jag inget.. Jag har SÅ många stora hålrum i mitt hjärta o inom mig som jag inte vet var dem ska ta vägen eller hur jag ska fylla hålen igen! Jag vill börja spela igen, men det går inte, har min fot som är rent fucked up o sedan mina knän som inte klarar av trycket eller ens att springa utan o skrika utav smärta!

Varför ska o har allting tagits ifrån mig som jag en gång brann för o som jag älskade så högt? Är jag dömd? Men dömd för vad i så fall? Dömd att leva med smärta o en massa hålrum inom mig, är det vad mitt liv var o är menat till o vara?! Jag som verkligen älskade fotbollen o den höll mig uppe så att mitt huvud var precis ovanför vattenytan... Idag så finns det inget som kan ta mig upp dit där precis ovanför vattenytan! Till sommaren är det 8 år sedan jag tvingades o ta valet o sätta skorna för alltid på hyllan o bara låta allting vara ett minne blott!!

Visst har jag medaljerna som vi vann, men det är inte samma sak som att stå på planen var jag kände mig hemma!! Jag har ingenstans var jag känner mig hemma längre, jag glädjes åt o för dem som kan spela än idag... Trots att en hel del av dem är personer jag inte tycker om, så är jag glad över att dem än idag kan utöva sporten som jag själv inte kan!! Jag kommer aldrig kunna spela igen o det är ett faktum, ingen läkare tror på att där är något fel på mina knän utan det sitter i mitt huvud, foten kan dem inte säga något om då det är så tydligt att något är fel på den!!

FAN vad jag saknar att stå där på planen o känna att jag var någon o att jag var ett med något!! Idag är jag ingen mer än en person som bara pratar om sjukdomar o smärtor, jag är inte ett med något o jag känner inte att jag är någon längre, fotbollen fick mig o känna det jag behövde känna!! Men nu finns inte det längre o har inte gjort på snart 8 år... Saknaden är enorm o likaså smärtorna fysiskt o psykiskt!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...