Hela dagen har det känts som om att jag har för lite plats i mitt huvud, allting får inte plats o det som inte får plats bildas o blir till tårar istället! Har tänkt mycket på hur jag mår o känner mig o insåg när jag tänkte på detta att jag har aldrig känt mig hemma någonstans eller vidare bra på något speciellt! Jag trodde att jag skulle känna mig hemma efter alla flyttningar osv men det gör jag inte! Jag kände mig hemma på fotbollsplanen var jag kunde åstadkomma något o vara bra på... Men min kropp har aldrig varit bygd o är inte bygd för att idrotta knappt styrketräna ens...

Det som jag var bra på var något som tog kol på min egen kropp, jag har aldrig känt mig så vilsen i mitt liv som jag gör nu o sedan jag insjuknade den 5 juni 2003 så att andra märkte av det! Jag känner inte igen mig själv, vem är jag? Det som jag så så gärna ville när jag var yngre innan jag insåg vad det innebar att växa upp o mogna o hela den biten... Jag kom in i puberteten i början av sommaren 1999, alla de åren som jag gått miste om dels för att jag mognade snabbare än de andra i min omgivning o alla åren som tagits ifrån mig pga mitt mående!!

Jag vill bara spola tillbaka tiden, få uppleva så mycket mer av mitt liv än vad jag gör idag o vad jag upplevt... Minnena jag har är få ytterst få, om än att mardrömmarna jag har skrämmer skiten ur mig varje natt! Att må som jag gör o som många många andra gör i dagens samhälle är sjukt men värst av allt SKRÄMMANDE att personer väljer att ta sitt liv istället för att be om hjälp, söka hjälp osv... Jag har fått psykiatrisk hjälp sedan november 2003 då jag var som smalast men även väldigt sjuk, dock är jag sjukare idag vilket gör mer ont än man kan tro eller ana eller ens se på mig!!

Har även suttit o tänkt idag på vad är jag bra på EGENTLIGEN?! Det ENDA jag kunde komma på var är att jag är sjukligt duktig på diverse sjukdomar o smärta... Men vem vill vara bra på detta?! Inte jag i alla fall, detta är det ENDA som finns i mitt liv, det skrämmer mig o jag vet inte var min resa kommer att sluta men det känns som om att detta bara är början på något mycket större o svårare... Jag är ingen skönhet i mina egna ögon, jag kan inte få vilken kille som helst, mitt psyke skrämmer dem... Jag är under 69 kg nu, men jag är inte nöjd... Det skrämmer mig för jag vill inte se ut såhär igen:

Men jag vet om att jag är på väg åt det hållet igen o det måste stoppas, blir jag inlagd så måste jag lämna bort de två som jag älskar SÅ högt o det är Felix o Adidas!! Min läkare sa till mig förra veckan att både han o jag visste om hur nära jag är på att bli inlagd men vi kämpar för att det inte ska ske... Jag har lurat mig ur det SÅ SÅ många gånger att det skrämmer mig själv!! Jag vet om att jag borde ligga inlagd men jag vägra o göra det, då jag var yngre så hade jag målet att jag ALDRIG skulle vara beroende på eller av någon...

Men det räcker o titta på mig idag, jag är i beroende av SÅ många olika personen o enheter osv!! Jag vill lära mig leva, jag är inte rädd för att dö men jag vill inte dö än... VISST jag har mina sk inre demoner/spöken, NÄ jag är inte schizofren eller lider av någon form av personlighetsstörning etc, jag har bara varit med om SÅ mycket redan i mitt liv att tårarna rinner längs mina kinder pga mina inre spöken som jag inte själv kan komma åt eller ta på! Min läkare trodde att det var vi som pratat om inre spöken om än att det var min mamma som dagen innan sagt det här om inre spöken!!

På ett sätt har hon förlorat sin förstfödda dotter, men samtidigt på ett annat inte... Jag sitter här o skriver o tårarna rinner längs mina kinder, dels för vad jag har gjort o gör o utsätter min egen kropp för o för vad min mamma har o får utstå för att jag mår som jag gör!! Hon säger att hon älskar mig oavsett vad, det visar bara vilken underbar mamma jag har... VISST hon kan inte ta hur jag mår pga egna erfarenheter som hon samlat på sig under sina år o efter att ha haft en svårt sjuk bipolär mamma... Sen att hennes make min far togs ifrån oss allt för tidigt gör att hon inte kan dela mitt mående med någon!! Jag är rädd för att jag aldrig kommer att finna någon att dela resten av mitt liv med förrän det är för sent o bilda familj o hela den biten..

Jag är rädd, men jag visar INGEN hur jag egentligen mår, troligen kommer min fasad o mask som jag är expert på utåt att falla när utredningarna drar igång för i skrivande stund kan jag bara säga att jag har ADHD, blandad form o svåra sömnstörningar/svårigheter... Men när jag ska träffa läkaren för o börja utredningarna så kommer min mamma att närvara o då brukar min mur som jag byggt upp falla o då o först DÅ tror jag att min läkare kommer att förstå o se hur dåligt jag mår, för som det är nu är det skrämmande att hade han inte vetat om hur jag mått så hade han inte trott att jag var sjuk SÅ väl o bra expert är jag på min mask o fasad... Ingen kan se igenom den bara bitvis men det är sällan!! Jag vill finna ett ställe var jag känner mig hemma o var jag trivs med mig själv, men det är för mycket begärt av mig själv!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...