Har efter dagens möte på psyk efter o fått beskedet om att jag ska utredas för att fastställa vilka diagnoser jag har etc, på något sätt nu under kvällen börjat misstänka att jag nog är biopolär!! Jag har faser som kan ses som maniska medan jag har perioder som nu t.ex att jag känner mig riktigt nere! Jag ALDRIG fått ångest eller panik vid mina besök då jag varit i byggnaden som allmän psykiatrin ligger.. Men idag fick jag det, inte bara en gång utan TVÅ gånger.. 

Första gången var då jag var inne på toaletten o den andra större då jag o sjuksköterskan gick in i rummet för o väga mig o göra de vanliga rutin kontrollerna!! Jag vet inte varför jag fick en panikångest attack, den kom som en blixt ifrån en klar himmel, misstänker att jag var rädd över vad vågen skulle komma o visa, med jeans, leggings, två linnen, en tunn långärmad tröja plus en tjocktröja samt mina skor stod vågen på 70,4 kg.. Så jag är under 70 kg nu... Jag är rädd för att jag kommer bli så smal igen när man såg fysiskt hur tunn jag var på bara 43 kg som minst...

Men ska börja ta tag i träningen på allvar nu för då blir jag inte "sjukligt" smal på samma sätt plus att jag bygger muskler rätt lätt när jag kommer in i rytmen på nytt!! Men jag ska utredas för alla troliga diagnoser som jag har, den ENDA säkra diagnosen är att jag har ADHD, blandad form!! Min läkare är toppen för han tar mig på allvar o lyssnar på mig o gör o tar saker i min takt o förklarar för mig om jag inte förstått mig på vad han menade eller syftade på... O han talar om för mig varje gång vi träffas hur intelligent o smart jag är trots mitt inre mående, han kan inte förstå hur jag klarar av o hålla upp fasaden som jag gör, att jag klarar av o avstå ifrån o skära mig trots att vi båda två vet hur nära jag är o verkligen göra det, bara det i sig är ett mirakel för oss båda två egentligen...

Jag vill bara börja med utredningarna o få svaren o få rätt på mina mediciner o förhoppningsvis kan börja må bättre, orka mer, känna att jag duger trots att jag kanske inte nådde fram till målet jag satt upp personligen o kunna ta till mig när någon säger att jag var duktig som klarade det trots att mitt mål inte uppfylldes på det sättet jag själv önskat...

Jag är rädd men samtidigt så är jag det inte, för att få reda på vilka psykiska åkommor jag lider av!! Men det är på tiden att någon tagit tag i saken o står på min sida... Nä ska lägga mig nu hade jag tänkt... Rätt trött men svårt o koppla av... God natt o sov gott alla mina fina läsare =) Hoppas ni haft en bra alla hjärtans dag

 

Sandra

15 februari 2012 07:34

Jag tycker du är otroligt stark som orkar genomgå allt detta, fortsätt med det! Jag har själv en vän som vart psykiskt sjuk hon låg samt inne på psyket men äntligen är hon tillbaka som sitt vanliga jag, samt att min nära väns lillasyster genomgår massa undersökningar av vilken grad ADHD som hon har, men det var tydligen en väldigt allvarlig grad för att vara så ung som hon är. Fortsätt kämpa som du gör för livet har verkligen en mening det kände jag efter min mamma gick bort. så kämpa kämpa kämpa för en vacker dag kommer allt bli bra och du är stark som har dina mål!

http://lifegoes-on.bloggplatsen.se

ann-charlottesjogren

15 februari 2012 22:30

Tack för dina komplimanger, jag ser o känner inte mig själv som stark trots att andra tycks se det så!! Jag är riktigt nära på o bli inlagd o det sa min läkare rakt till mig igår... Jag har grov ADHD med tanke på att min slutsumma på poängskalan blev 108 poäng o de flesta med ADHD ligger på en poängskala mellan 50-100 poäng... Vilket räknas som grov ADHD, MEN jag har en blandad form o vet drf inte hur pass "grov" min ADHD är... Den är inåtriktad o inte utåt som många förknippar ADHD med... Jag ser inte meningen med livet då jag bara får slag på slag på slag osv rätt upp i ansiktet ungefär... Mina mål vet jag inte än iaf om jag kmr att nå osv, jag är nollställd gällande diagnoser frånsett min ADHD då vill säga!! Tack än en gång!!

 

viktor

15 februari 2012 15:49

hej, väldigt stark och bra blogg, du ska vara väldigt stolt som kommit dit du har, forsätt kämpa! jag är väldigt imopnerad av din historia!!

ann-charlottesjogren

15 februari 2012 22:31

Tack för komplimangen... Jag har svårt o vara stolt då jag vet vad jag är kapabel till att göra o är nära o göra det varje dag =/... Jag vill nå ut till allmänheten om det som så många andra tystar ner osv... Tack än en gång!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...