Jag inser idag att jag förnekade min pappas död förlänge o tillät inte mig själv att sörja honom, för inom mig var det fortfarande som ett slags hat emot honom! Men jag hatade aldrig min far, det kändes bara som det eftersom att han aldrig såg att jag for illa mer än pga mobbningen... Att förtränga en sådan sak som att jag bryr mig inte om att min pappa inte finns mer gör sjukt ont då man väl INSER att han inte finns längre o han inte kan trösta mig som bara en pappa kan göra!!

I år den 26 september så är det 7 år sedan du somnade in på sjukhuset far, i 6 år förnekade jag allt som hänt, för mig var det bara skolan som gällde... Jag hade precis börjat gymnasiet då du blev sjuk o även somnade in ensam på sjukhuset!!! Det finns SÅ mycket som jag vill berätta för dig o allt, men du finns inte med mig fysiskt o jag pratar inte ut i luften som om att du vore här... För det känns bara fel, jag var bara 16 år o skör som bara den när du gick bort men jag blev mer skör dagen du dog o dagen då du begravdes!!

Som tur var så fanns din bror o min farbror precis nära mig innan jag höll på att falla mot marken efter din begravning... Familjen har börjat falla isär känns det som om, vi träffas inte lika ofta längre, har jag tur så blir det en gång om året... Men LÅNGT ifrån då du levde, då träffades vi ofta, något som jag saknar för ingen förstår mig eller hur jag mår eller något!! Jag vill ta den fega vägen för o möta upp dig igen, men det går emot min egen moral att ta den vägen... Jag vill ta den för att slippa allt som gör ont, inte för att låta personerna som gjort mig illa vinna över mig...

Var du än befinner dig idag så tror jag att du ser på oss alla som älskade o älskar o saknar dig, du ser säkert att jag gråter nästan dagligen... Idag är en extremt jobbig dag, vill bara sova bort den men det går inte... Det är idag 5 månader sedan du tog emot Puma, tårarna rinner av saknaden efter henne o imorgon är det 6 år o 4 månader sedan du min älskade far somnade in ifrån cancern o oss alla som blivit kvar här på jorden!! Finns så sjukt mycket som jag vill säga o berätta för dig men som kommer att stanna inom mig till den dagen då vi ses på nytt!!!

Har börjat lyssna mer o mer på Westlife igen o i år är det sista året som de kommer att vara ett band då dem går skilda vägar när 2012 är slut!! Du vet själv hur mycket jag älskade Westlife o att deras musik gjorde så otroligt mycket för mig, visst nu gråter jag mest när jag ser eller hör deras låtar, för du fanns med när jag lyssnade på dem o många av låtarna berör mig på ett eller annat vis!! Att förlora sin pappa i mitten av tonåren är inte det lättaste, men jag hade så mycket annat som gick runt i mitt huvud att jag förträngde att du inte längre fanns med oss... Mina lärare kunde inte förstå hur jag kunde klara av skolan med de betygen som jag fick under första o andra året på gymnasiet men skolan blev väl min räddning antar jag!!

Nu vet jag inte vad eller varför jag kämpar, det är kanske du far som ser till att jag inte bara lägger mig ner o låter mitt liv tyna bort... Det är en svår fråga, men att mista dig 5 år efter morfars död har väl gjort att jag försöker uthärda o hoppas på att livet någon gång kan ge mig lite ljus i o på det hela o få mig o inse att livet inte är så jobbigt som jag tycker att det är, men att få fler o fler kroniska diagnoser o smärtor fysiska som psykiska gör allting så sjukt jobbigt!! Jag skulle börja detta inlägget på ett annat sätt men jag mindes inte var eller hur jag skulle börja när jag väl satte mig för o skriva...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...