Jag är inte som alla andra o det VET jag mer än väl om, jag har inte valt detta livet eller det jag blivit utsatt för... Men nu är det så att jag faktiskt HAR blivit utsatt för sakerna jag blivit, det är svårt att inte få inre ärr, jag VET mer än väl med mig att det finns dem som blivit utsatt för liknande saker som jag personligen blivit... Men att detta inte hindrar dessa personerna o deras mående, troligen så har dem ett starkare psyke än vad jag har samt förmågan o kunna förlåta o gå vidare efter händelserna...

Vi mognar alla på olika sätt, en del kan förlåta det som hänt o personerna som utsatt dem för de diverse sakerna o bli bra vän/vänner med personen eller personerna... Men jag tillhör inte dem som kan förlåta, jag har alltid varit annorlunda på än det ena än det andra sättet, jag kan inte säga att jag tillhör eller kan falla in under en viss kategori eller flera olika kategorier... Jag faller under min egen sk kategori, jag har ALLTID gått min egen väg, kanske därför som folk har svårt o ta mig för vem o den jag faktiskt är! 

Det är snart 9 månader sedan jag fick reda på att jag lider av svår ADHD, blandad form o att jag är emotionellt instabil... O nä jag har inte borderline för jag saknar personlighetsstörningen för att få diagnosen borderline istället för emotionellt instabil... Hade jag fått dessa diagnoserna TIDIGARE så hade mitt liv kanske sett annorlunda ut o inte varit så som det är idag, men det är rena spekulationer! Jag kommer ALDRIG få veta om mitt liv varit eller sett annorlunda ut, symtomen på ADHDn blev allt starkare för varje år som gick efter jag tagit studenten... Men det var väl på dagsjukvården som jag insåg på riktigt att något fattades i mitt liv, diagnoserna jag hade, det fattades något... Men vad visste jag inte då eller under sommaren 2010... 

Men den 26 april 2011 så fick jag min diagnos ADHD, blandad form... Efter 1½ timme med min läkare som idag är min huvudläkare, kändes det som att alla bitarna föll på plats... En ENORM lättnad för mig, nu visste jag vad den sista pusselbiten i mitt psyke var... Jag är INTE mina sjukdomar/diagnoser/handikapp, dem är en del av mig o den person som jag faktiskt ÄR!!! Men det är en SKAM o OTROLIG BÖRDA att leva med detta, för så fort någon frågar mig vad jag jobbar eller studerar med/till, så är det ALLTID lika svårt o svara... Det är en ständig kamp o balansgång mellan o bara nämna att det är av personliga anledningar för jag känner på mig att säger jag sanningen så blir jag dissad... Det är nämligen så att de flesta killarna jag pratar med som får reda på mina diagnoser o att jag gör mig själv illa, slutar o prata med mig... O det gör sjukt ont det med, för som jag skrivit ett antal gånger om än på olika sätt så har jag INTE valt detta!!

Jag har inte valt o ha det såhär, men det är min vardag o hur hemskt det än är o känns o säga det så har jag börjat inse att detta faktiskt är mitt liv o det enda jag kan göra för att underlätta saker o ting är o ta mina mediciner o ta dagen som den kommer... VISST jag har fler dåliga o jobbiga dagar än vad jag har någorlunda bra till bra dagar... Mer än 75% av årets alla dagar är jobbiga för mig, visst varierar dem i graden av hur jobbiga dem är... Jag försöker att inte visa utåt eller prata så mycket om att jag mår dåligt, vill inte att mitt liv ska cirkulera kring hur jag mår av utomstående men ÄVEN av de som står mig nära...

Är OFTA som jag spelar o får sätta på en mask eller fasad som de inte kan se igenom, dock har min mamma lärt sig o höra på min röst o mitt tonläge om jag har en extra jobbig dag o om jag inte mår bra... Men jag kan lura henne med, kan sitta o gråta PRECIS som jag gör nu, o se att min mobil ringer, samlar mig o försöker o låta så neutral som jag bara kan för att ingen ska märka något... Allt som oftast så lyckas jag med det, men jag kan inte säga att jag gör det varje gång!! Jag är kluven, vet inte vem jag själv är längre, det har jag inte gjort på flera år, jag har tappat bort mig själv o gnistan på o om livet... Jag har inte många vänner, men de få personerna jag har o framför allt en person Sanne har funnits med i mitt liv i 5 år nu som min allra bästa vän... Hon om någon vet saker om mig som ingen annan gör, hon har funnits där för mig i vått o torrt vilket hon gör än idag, tack gumman du vet inte hur mycket du betyder för mig, älskar dig vännen min!!

Det finns inte ord nog att beskriva vad hon gjort för mig, ej heller vad hon betyder för mig o hur mycket jag älskar o ha henne som vän... Hon ser o tar mig för den jag faktiskt ÄR, är jag ledsen så lyssnar hon om än att det är via sms så vet jag att hon finns i andra änden o svarar mig, precis som jag gör för henne!! Hon ser inte mig för mina diagnoser eller handikapp hon ser den VERKLIGA personen bakom allt detta!! Hon har aldrig dömt mig utan istället funnits där då alla andra gått sin väg... JA jag är ensam av mig, jag önskar att jag hade fler personer i mitt liv som kunde förstå mig, det enda jag känner till o pratar om i stort sett är om hur jag mår, diverse handikapp etc... Varför?! JO för det är MIN värld, jag känner inte till något annat, jag har svårt att prata med nya personer osv för jag vet inte vad jag ska prata om eller vad jag ska säga då jag är rädd för att säga fel saker!!!

Utåt säger jag att jag inte skäms över den jag är o vad jag gör emot mig själv o min kropp, men det ingen vet förrän nu är att jag skäms som FAN över den jag är o över ärren som jag satt på min kropp o jag vet med mig i mitt bakhuvud att jag INTE gjort mig själv illa för sista gången... Såhär är det att inte vara som alla andra, fast ur mitt eget o privata perspektiv... Alla som lider av någon form av handikapp etc ser saker o deras mående utifrån deras syn på livet o deras eget perspektiv!!!

 

malin

17 januari 2012 14:27

Bra skrivet men sorjligt, jag har med adhd, och borderline. men det har blivit bättre eftersom jag har försökt lära mig tips o knep för att inte flippad ut helt när det är svårt. Men det är bara till att kämpa det är nog fan det enda man kan göra i livet.

ann-charlottesjogren

17 januari 2012 14:53

Kämpar för varje dag o timme som går... Så fort jag vaknar vill jag bara att det ska bli kväll igen så jag kan få lägga mig igen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...