Ann-Charlotte

Direktlänk till inlägg 9 januari 2012

Gone

Av ann-charlottesjogren - 9 januari 2012 14:23

Ett tag så rann inte tårarna varje dag, men i fredags började dem göra sig påminda på nytt!! Hörde Westlifes låt I'll see you again (videon kommer upp längre ner!), kände min fars närvaro o tårarna rann o dem slutar inte... Jag önskar så sjukt mycket att saker inte vore vad dem är, men tiden går inte att förändra... Saker som jag önskar att jag skrikit eller sagt till diverse personer kommer att förfölja mig i resten av mitt liv... 


Foten o knäna blir sämre, sitter o funderar på om jag ska ringa ortopeden eller inte, dock lutar det åt att jag låter bli.. Varför? JO för det finns inget ortopeden kan göra åt saken, livet är o känns orättvist, men vem har sagt att livet skulle vara lätt eller rättvist?! Allt jag har är mina tårar, de hemska minnena, min ensamhet, personer runt mig som inte förstår hur jag mår eller känner mig... Som jag skrev till min pappas bästa kompis inne på Facebook, önskar att det var jag som insjuknade o dog istället för min pappa... Han visste om att mitt liv var sjukt svårt o var frustrerad över att inte veta vad han skulle göra eller ta sig till!!!


Han visste knappt HÄLFTEN av allt det hemska o jobbiga som pågick i mitt liv under tiden han levde, men han såg att något inte stod rätt till o det gjorde det inte heller!!! Ett antal personer har ringt mig nu inom loppet av ett par minuter o jag har fått samla mig o göra så att dem inte märker att jag gråter... Det kvittar hur mycket jag tänker på att jag kommer se min pappa, morfar, Puma med flera igen nu när allt känns som tyngst så hjälper inte dessa tankarna...


Detta året började inte bra, satt ensam på nyår... Orkar inte, ska träffa läkaren på psyk på torsdag lär väl börja gråta där med om inte den JÄVLA fasaden o masken sätter stopp för allt, som den allt för ofta gör... Är i min egen ensamhet som tårarna rinner, var finns styrkan att kunna orka möta morgondagen då man bara vill ge upp allt..? När man inte ser någon framtid, om någon bara kunde förstå, finnas o lyssna o inte döma mig utan stanna o göra allt för o hålla mig kvar i livet... Jag tar inte mitt liv då det är den enklaste men i mina ögon den ABSOLUT fegaste vägen ur livet, men det känns ofta som att ja jag vet inte... Tårarna har övertaget o jag vet inte om jag kan släppa taget om dem då jag vet vad jag kommer göra mot mig själv!!! 


Far du är död o borta men du är inte bortglömd, jag klarar bara inte av o åka till din grav, inte med Mojan eller Millis, kan bara gråta i min ensamhet... Har känt av din närvaro de senaste dagarna, vet att du finns någonstans o ser hur jag mår, hur jag lider o allt!! Vill bara vrida tillbaka tiden men det är totalt omöjligt det vet även jag... Kan ingen förstå att jag mår skit o försöker göra allt för att stanna kvar hos er alla..? Ni kan läsa er till att jag mår piss men ni ser det inte, för jag döljer den riktiga sanningen bakom fasaden o masken som jag bär... Vill känna mig älskad o sedd för den jag är o hur jag mår det finns dagar då tårarna inte rinner, men det krävs en del för att jag inte ska gråta... Är rädd för ensamheten o AVSKYR verkligen ensamheten, men vad gör man då ingen kan ses etc...? VISST jag har katterna men det är inte samma sak!!


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ann-charlottesjogren - 27 november 2013 23:25

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Av ann-charlottesjogren - 25 december 2012 22:40

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Av ann-charlottesjogren - 22 december 2012 22:09

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Av ann-charlottesjogren - 20 december 2012 22:21

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Av ann-charlottesjogren - 20 december 2012 22:21

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Presentation/Profil


Behandla mig på samma sätt som du själv vill bli behandlad! Min blogg handlar om hur det är o leva med psykiska problem/handikapp men även fysiska sådana!

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Fråga mig

22 besvarade frågor

Gästbok

Antal besökare

Översätt bloggen


Ovido - Quiz & Flashcards