Varför känns det som om att ALLT jag gör, gör jag till förgäves?! Jag kan ta ett steg i rätt riktning men inom ett par timmar eller någon dag så har jag automatiskt glidit eller tagit två steg bakåt istället för att fortsätta framåt! Jag vill inte må som jag gör, jag kämpar för att jag en dag SKA MÅ bättre, det är mitt största mål här i livet! Jag kämpar på, men för vad o varför? Allting i alla fall nästan allt går emot mig!

Jag förstår mig på mycket, mer än många tror eller förstår, men mitt eget mående o humör det är som en enda stor gåta för mig... Jag trodde aldrig att så som jag mår skulle drabba mig, det drabbar bara andra, precis som man tänker sig att "Nä jag kommer aldrig drabbas av cancer etc" så en dag så får man det sagt rakt upp i sitt ansikte att man drabbats av det som man intalat sig själv ALDRIG skulle drabba en själv!!

Jag blir lovad saker, men löftena bryts o jag gråter igen, skulle berätta för sjuksköterskan i onsdags om min psykiska problematik så att vi kan försöka minska på mitt psykiska lidande o känslomässiga lidande... Jag berättade vad jag kunde komma på för stunden, men jag tror helt ärligt inte att något utav det vi kommer till att göra kommer till att hjälpa! Varför? Jo för det är KBT-inriktat IGEN, o det är en terapi form som inte fungerar på mig, gick på KBT-behandling under flera år när jag var yngre likadant på dagsjukvården... 

Men jag blev utskriven ifrån dagsjukvården eftersom att jag inte svarade på deras behandling som just är KBT- inriktad... Allting känns som bakslag hela tiden, på tisdag ska jag till handkirurgen i Malmö med min hand, men det är rätt självklart med tanke på att det är handkirurgiska mottagningen... Jag lär väl få höra det som jag fått höra sedan jag skadade min hand första gången i januari/februari 2008... Det finns inget vi kan göra du får leva med detta, lever redan med en fot som är fucked up, jag ÄR I BEHOV av att även min höger hand fungerar annars kan jag inte gå med kryckorna som jag MÅSTE gå med för att just inte skada min hand!! Men jag kan inte lägga någon som helst tyngd på höger handen för det gör för ont!!!

Men risken att jag trillar o slår den är x antal gånger större NU än när jag kunde gå med kryckorna, har redan trillat o slagit mig, som tur var så hade jag min mobil i min höger hand så min vänstra kroppshalva fick ta smällen.. Som sagt ett steg fram o minst två tillbaka... När ska jag kunna få leva ett så normalt liv som det bara går för mig?! Om sanningen ska fram så tror jag ALDRIG att den dagen kommer att komma... Dagen då jag får känna glädje, lycka, ja allt som är tvärtemot det som jag känner idag... Vet att man aldrig ska säga aldrig, för mirakel kan ske...

Men om man inte tror på mirakel då? Om man bara känner hur man blir svagare o svagare o bara längtar till dem som inte längre finns med oss? Jag VET att jag är kapabel till att skära mig men jag kan inte ta mitt eget liv, jag är för feg för det första men för det andra så anser jag att självmord i ung ålder är den fega vägen ur livet! En väg som jag inte är kapabel till att ta, jag skär mig inte var jag kan förblöda eller var ärren syns, jag har inte gjort mig själv illa sedan slutet av sommaren, men suget efter att få göra det finns ständigt där o gör sig påmint...!!

Satt o tittade på ett program på Tvn igår, det var en pappa som sa att hans dotter ALLTID kommer att vara hans lilla flicka oavsett hur stor o gammal hon blir... Hon var/är hans förstfödda barn, jag är o var min egen pappas förstfödda barn, allt det som den här pappan kommer att få uppleva med sin dotter, det är något som varken jag eller min syster kommer att få uppleva... Vår pappa togs ifrån oss för tidigt... Jag kämpar o kämpar men jag vet inte vad det är jag kämpar för o mot... Jag ser inget ljust med framtiden, jag kan skriva o skriva o prata o prata med vissa personer om hur jag mår men det spelar ingen roll jag sitter fast var jag befinner mig nu!!!

Jag har blivit berövad på mycket i mitt liv, mer kommer jag att bli berövad på, det är något jag vet... Jag kan inte tro eller lita på någon längre eftersom att det är framför allt andra som gjort mig så så illa... Vad finns det att kämpa för när folk säger en sak o sedan bryter sina löften eller inte håller det som dem svor på att de skulle hålla... Ska jag orka stå ut med det här mycket längre? Jag hade drömmar, jag hade mål enda tills den dagen då min hjärna o minnena hann ikapp mig!! Sakerna som jag LÄNGE försökt att springa ifrån eller förtränga... Men det går inte längre, dagligen så dyker nya minnen hemska sådana upp o gör sig påminda!! Det är därför som tårarna är o har blivit mina bästa vänner, om bara smärtorna kunna försvinna i takt med tårarna, men så fungerar inte livet eller något, för varje fälld tår så ökar smärtorna inom mig för att jag blivit medveten om ytterligare en ny sak som jag blivit utsatt för eller liknande!!

Jag är för snäll för mitt eget bästa, jag är för blåögd o ser inte att människor kan o gör mig illa förrän i efterhand då allt redan är försent!!, för i mina ögon så är alla snälla igen besitter med en ond sida, men min hjärna vet MER ÄN VÄL att personer bara sårar o gör mig illa... Jag har ett ytterst fåtal personer som inte gör mig illa på något vis, utan som finns där för mig o som försöker få mig att inse att jag är värd mer än vad jag själv värderat mig själv o mitt liv till... I mina ögon så är jag inte värd något, men det beror på vad folk gjort med/mot mig under hela mitt liv!! Så många frågor men så få svar, det är samma sak som ett steg framåt men två steg bakåt, aldrig någonsin kommer jag framåt utan kommer bara längre o längre bak!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...