När förlorade jag mig själv?

O var...

Jag vet inte vem jag är längre

Vet att jag inte hör hemma 

var jag är nu

Varje dag rinner tårarna längs med 

kinderna på mig

Var det menat att allting skulle bli såhär?!

Jag känner inte för något längre

Känner mig bara ledsen 

Botten är nära under mina fötter

Kommer jag till att gå under på riktigt denna gången?

När förlorade jag mig själv?

O var...

Har kanske aldrig funnit mig själv egentligen

Jag vet inte hur mycket till jag orkar, låg o önskade igår kväll att jag var hos min pappa o alla dem som inte längre finns med mig! Betyder det inte att allting är fel? Jag skulle aldrig kunna ta mitt eget liv, försöken finns, men de är flera år sedan jag försökte!! Är det meningen att tårar ska rinna längs med mina kinder varje dag, trots att jag äter mina mediciner? 

Vill förstå mig på vad det är som gör så ont i mig, vad det är som får tårarna att rinna, men det är bara i min egen ensamhet som tårarna faller!! Jag kan inte gråta inför eller bland andra personer, skulle alla se detta så skulle fler nog ha förståelse för hur jag egentligen mår... Jag säger att jag mår bra eller att det är okej om någon frågar mig hur det är med mig eller liknande, men jag ljuger dem rätt upp i ansiktet för det är inte bra eller ens okej... Men jag ljuger även för mig själv då jag säger att jag mår bra eller att det är okej...

Jag saknar ömheten o kärleken, jag blir bara sårad gång på gång, jag är medlem på ett par dejtingsidor men har inte varit inne o kollat om någon skrivit till mig!! För blir lika jobbigt varje gång jag får frågan vad jobbar du med eller pluggar du, jag gör inget av det o kommer aldrig göra det heller... Är en hemsk o otroligt jobbig tanke för mig, jag som ville så mycket när jag var yngre innan jag förstod vad som hänt mig innan flytten! Innan detta helvetet som jag dagligen lever i blev till min vardag, har fått höra för många lögner i mitt liv...

Jag undrar vad folk tänker med när de säger en sak o agerar på det motsatta sättet emot vad de sagt eller gjort! Jag saknar tillit till andra men det hemskaste av allt tilliten o tron på mig själv... Innerst inne var det friska i mig finns så vet jag nog allt vad jag kan o inte kan, men jag tror inte att jag klarar av saker, skjuter upp på dem, allting tar mycket längre tid för mig o göra numera... Detta är inte JAG, jag gjorde ALLTID klart saker långt i förväg o lämnade in det, var tog denna tjejen vägen? 

Försvann hon det året som hon träffade på killen som förstörde hennes liv totalt? Jag vet inte, jag vill ha svar, men jag söker efter dem till förgäves känns det som om... Jag finner aldrig svaren, tårarna rinner längs med mina kinder för att det känns som hoppet om att må bättre inte finns eller är inom räckhåll!! Jag har mått som jag gör nu sedan juni 2003, men jag har börjat att må sämre de senaste åren framför allt efter det som hände i slutet av 2007 o under 2008... Men det känns som om att för varje år som går så blir mitt mående bara sämre!!

Jag är förtvivlad, frustrerad, arg på att jag föddes till ett liv som detta o att jag tillät att låta allting gå såhär långt att jag inte öppnade munnen o sa ifrån... Jag gråter av förtvivlan att inte veta svaren, jag är en person som behöver ha kontroll över ALLT, men jag har ingen kontroll alls... Var o när förlorade jag tron på allting, att det skulle bli bättre? 

Tankarna far runt i mitt huvud som värsta stormen, jag kan knappt särskilja tankarna, vill skriva av mig o få ut delar av stormen, men jag får inte rätt på en enda tanke... När jag pratade med min mamma innan så fick hon upprepa samma mening ett par gånger o sa ett antal gånger att du struntar i vilket eller du lyssnar inte... Jag lyssnade men jag var frånvarande, stormen i mitt huvud har övertaget idag... Vill bara lägga mig o sova bort dagen, o hoppas på att morgondagen är bättre, men vet att risken är liten att dagen imorgon är bättre... Ska upp till psyk imorgon o träffa sjuksköterskan så skulle vi fylla i en behandlingsplan eller vad det nu var, men till vilken nytta känner jag det som?! 

Ingenting har hjälpt mig under alla dessa åren inom psykiatrin, var en kort period som jag mådde hyfsat okej, men efter alla svek, alla lögner, att jag blev tvungen o lägga av med fotbollen så har allting bara fallerat... Tårarna är mitt liv o hur mycket till liv är det, i mina ögon är det lika med inget liv alls!! Hur kunde jag låta allting gå såhär långt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist, anledningarna är många... Både i negativ o positiv bemärkelse, under detta året som har gått så har otroligt många saker hänt!! Gjorde en undersökning som har fast ställt en diagnos vad det gäller min mage o m...

Ännu en kväll var jag sitter o funderar o tänker på vad är det som går fel o blir fel... Så fort jag hittar en kille som verkar o vara intresserad utav mig precis som jag är av honom så försvinner ALLT!!! Alla killar säger att det är inget fel på mig...

Idag har jag sovit i lägenheten i EXAKT en vecka (natten till imorgon då vill säga!). Det tar sin lilla tid då min fot sätter rätt så många stopp o spärrar, men idag eller ja rättare sagt ikväll bestämde jag mig för o trotsa den o dessa DJÄVULSKA smä...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...

Herregud, imorgon så har jag bott i den här lägenheten i 1 vecka, sen är det julafton på måndag... Ska fira julafton hemma hos min mamma, vad som sker på nyårsafton eller vad jag ska göra är ännu oklart... Blir väl som förra året att jag sitter ensam...